14-årig flicka svårt bränd - räddad av familj på väg till tåget
Publicerad 2025-03-27
KLIPPAN. Familjen hörde den kraftiga smällen på tågstationen – samtidigt syntes ett ljussken.
De såg alla något som brann och gav sig genast dit.
– Vi hörde att det kom ljud från elden. Hon sa någonting, säger Anna Rosén, 53.
Hon, dottern Carolin, 32, sonen Oscar Jönsson, 22, och hans sambo Frida Holmqvist, 26, var på väg från Klippan in till Helsingborg för att äta middag den där lördagskvällen den 8 februari, en försenad julklapp till mamma Anna.
På väg till bilen vid Klippans station hörde de den höga smällen och såg det skarpa ljuset, något som SVT tidigare rapporterat om.
– Det såg ut som en blixt. Smällen hördes i hela Klippan, jag har jämfört det med en raketbomb, säger Anna.
De gick mot ljusskenet. På ett av spåren stod ett långt godståg som de tog sig förbi. Ungefär 15 meter bort såg de något som brann. Två tonåringar i närheten skrek.
Svårt bränd
Killarna hade tillsammans med en 14-årig flicka varit uppe på en tågvagn.
– Sedan fick hon fick en kraftig stöt och föll till marken.
I järnvägsledningen är spänningen 15 000 volt, att jämföra med vägguttaget hemma som ligger på 230 volt.
Tonårsflickan var svårt bränd – och hennes kläder brann fortfarande.
– Oscar tog tag i ena benet på flickan och drog undan henne från tågspåret, säger Anna.
Flickan låg farligt nära ett godståg, nu flyttade de henne till en gräsplätt mellan spåren. Samtidigt hade de kontakt med 112 i telefonen.
– Vi tog min kappa och en jacka och släckte elden. Jag satte mig ner och hade hennes huvud i knät. Hon sa att hon hade ont i sin axel och behövde hjälp av resa sig upp. Hon skrek på hjälp, men jag försökte lugna henne och klappa henne och sa att räddningstjänsten var på väg.
– Hon blödde från huvudet också, hon slog sig i huvudet när hon trillade ner, säger Carolin.
Kopplad till respirator
Men 14-åringen kunde inte lugna ner sig.
– ”Mitt lår, mitt lår”, sa hon. Jag tog bort jackan och såg att det rykte där fortfarande, säger Anna.
– Du var kvar med hennes huvud i ditt knä och jag försökte släcka elden på nederkroppen, säger Carolin.
Samtidigt körde godståget iväg, då såg kvartetten att räddningstjänsten redan anlänt, men den behövde grönt ljus för att få beträda spåren.
– Vi hade panik, för det rykte om henne fortfarande. Vi pratar kanske minuter, så kanske hon inte hade levt. Det var så svåra brännskador, säger Anna.
Tog tolv steg
14-åringen har sedan olyckan vårdats i Linköping, i perioder har hon varit kopplad till respirator. Under fyra veckor låg hon på iva på Brännskadecentrum och har genomgått två transplantationer och ytterligare en väntar. Hon har både andra och tredje gradens brännskador, främst på bålen.
Nu har flickan precis fått flytta till en barnakutavdelning.
– Det går snabbt framåt, men det går sakta också. Vi har hela tiden fått höra att det är en lång resa. Hon är svag, men äter själv och pratar. I dag tog hon tolv steg med ett gåbord. Det sätter ju perspektiven, säger mamma Eloise S Hansson.
14-åringen minns ingenting av olyckan, enligt Eloise. Hon minns vad hon gjorde innan, hon har tittat på sina bilder i mobilen.
”Finns knappt ord”
– Hon var ju ledsen när hon fattade och sa ”hur kunde jag vara så dum?”. Men det var så mycket som kunde ha gått ännu mer fel. Men det går ju bra – för hon lever. Det är fantastiskt att få ha sitt barn kvar i livet. Man är tacksam för varje dag, säger hon.
– Det var ren tur att det var Anna och hennes barn som var där. Jag är helt hundra på att det är tack vare dem som jag har min dotter här nu och att hon har en framtid. Det finns knappt ord. De kommer alltid att vara mina hjältar, jag kommer aldrig att kunna tacka dem tillräckligt.
Fotnot: 14-åringens mamma Eloise S Hansson har godkänt att Aftonbladet publicerar hennes namn.