Nils fick hjärtstopp på förskolan – då grep pedagogen Ulrika in
Publicerad 2025-03-30
LYSVIK. Det var Nils tur att cykla på förskolan och han satte sig på sadeln.
Förskolläraren Ulrika Ranström, 57, såg plötsligt hur han sjönk ihop livlös.
– Vi började med hjärt-lungräddning direkt, säger hon.
Det hände en helt vanlig aprildag, vädret var strålande. Efter lunch gick barnen från Sländan på Barnens hus ut på gården för att leka.
Det var kö till de populäraste leksakerna – bland dem fanns cykeln.
På gården delade förskollärarna upp sig för att ha koll på barnen. Men snart skulle de vanliga arbetsuppgifterna ändras drastiskt för dem.
Nils, som då var fyra år, skulle äntligen få cykla. Plötsligt var det som att luften gick ur honom.
– På det sättet han föll ihop så förstod jag att det inte var något vanligt. Jag lyfte upp Nils från cykeln och försökte få kontakt med honom. Men det gick inte, säger Ulrika.
Hade gått kurs
Hon ropade på en kollega, samtidigt som hon försökte få kontakt med Nils. Färskt i minnet var HLR-kursen som hon och kollegerna nyligen hade gått.
De flyttade sig snabbt in till förskolans hall för att inte oroa de andra barnen. Där fortsatte försöken att häva hjärtstoppet.
När kollegan Ingela Olsson, 53, kom till hallen låg Nils precis innanför dörren.
– Jag såg att det såg jobbigt ut för Ulrika så jag frågade om vi skulle byta. Jag fortsatte med HLR samtidigt som vi hade larmcentralen på högtalare i telefonen. Det var ett stort stöd, säger hon.
– Sedan såg jag att läpparna var lite blå, det var jobbigt. Men jag fortsatte med HLR i några minuter och sedan såg läpparna mer normala ut igen. Jag tyckte att vi höll på i en evighet.
Hämtad i ambulanshelikopter
Ulrika ringde efter Nils föräldrar, Gosia Zarzycka, 44, och Anders Bengtsson, 53. När de kom till förskolan efter några minuter hade räddningstjänsten redan hunnit komma.
Nu var det fullt i hallen. Föräldrarna tvingades stå utanför medan räddningstjänsten använde hjärtstartare för att försöka få i gång hjärtat på deras son.
– Jag blev rädd och började gråta och skrika, säger Gosia.
Nils fördes först till Karlstad, sedan i ambulanshelikopter till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och till sist till Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg för en operation.
Det visade sig att Nils hade ett medfött hjärtfel, något föräldrarna inte kände till.
– Ja, jag tycker inte om att prata om det. Det är jobbigt, säger mamma Gosia samtidigt som hennes ögon blir blanka.
Hur reagerade de andra barnen när Nils låg livlös?
– Jag vet att dörren öppnades en gång och att Nils kompis såg när jag satt där på golvet. Han sa: ”Vad gjorde du med Nils på golvet? Varför trycker du på magen?”, säger Ingela.
Efter att Nils förts iväg akut till sjukhus lät förskollärarna barnen prata om Nils och vad som hände. Gosia skickade också bilder från sjukhuset så att alla barnen skulle förstå att han levde.
”Han är mer mogen”
Nils opererades akut och får nu hjälp att hålla sina arytmier under kontroll. På förskolan finns också numera en hjärtstartare.
Nu har det gått två år sedan hjärtstoppet. Just i dag är Nils till synes på samma nivå som sina kompisar: han busar, klättar, hoppar och balanserar på stockarna på Sländans gård. Även om mamma Gosia säger att hans kondition inte riktigt är tillbaka.
Har ni märkt att han beter sig annorlunda nu än innan hjärtstoppet?
– Ja, han är mer mogen, eftersom han upplevde så mycket smärta och så mycket lidande – även om vi hade perfekt vård och omsorg, säger Gosia.
Nils var också under en tid hemma från förskolan och ska nu långsamt öka antalet timmar där. Men i dag låter han bli cykeln helt.
– Nu kommer jag att gråta igen... Vi är väldigt tacksamma att Ulrika och Ingela var med och kunde hantera situationen. Annars skulle Nils inte ha levt nu, säger Gosia.