Svantesson, varför har vi inte råd med barnen?
Unga Örnar: Antalet vräkta barn har ökat kraftigt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 06.30
Finansministern meddelade i februari att pengarna är slut för nya satsningar.
Samtidigt finns det utrymme för andra prioriteringar, men inte för att stoppa vräkningar av barn, inte för att utrota barnfattigdomen i Sverige eller ge alla barn en meningsfull fritid.
Det är inte resurserna som saknas, utan viljan att prioritera barnen, skriver företrädare för Unga Örnar.
DEBATT. I vår rapport ”En framtid att längta till är möjlig” visar vi att Sverige har både resurserna och verktygen för att förändra barns levnadsvillkor i grunden. Vi visar också vad alternativet kostar. Att inte agera innebär enorma samhällskostnader i form av barnfattigdom, skolmisslyckanden, ohälsa och kriminalitet. Bara de kostnader som går att räkna på uppgår till över 300 miljarder kronor. Frågan är därför inte vad satsningar på barn kostar utan vad det faktiskt kostar att låta bli.
Finansministern säger att pengarna är slut. Men det finns pengar för att renovera köket i Spanien. Pengarna är bara slut när vi ska se till att inget barn vräks från sitt hem här i Sverige.
Förlorar sin trygghet och vardag
I dag vräks hundratals barn varje år. Antalet har ökat kraftigt, från 449 till 824 på bara några år. För de barn som drabbas handlar det inte bara om att förlora en bostad. Det handlar om att förlora sin trygghet, sin vardag och ofta sin skolgång och sina vänner. Att kastas ut från sitt hem ökar risken för psykisk ohälsa, försämrade skolresultat och långvarig utsatthet. Samtidigt vet vi att det går att stoppa. Att säkerställa att barnfamiljer inte vräks skulle kosta omkring 80 miljoner kronor per år. En liten summa i statsbudgeten, men avgörande för de barn som annars förlorar allt. Men pengarna är slut.
Finansministern säger att pengarna är slut. Men det finns pengar till skattesänkningar för höginkomsttagare. Pengarna är bara slut när vi ska se till att barn har mat på bordet och en rimlig levnadsstandard.
I dag lever omkring 15 procent av barnhushållen i ekonomisk utsatthet. Det innebär barn som går till skolan hungriga, som avstår klassresor och som växer upp med en ständig stress över familjens ekonomi. Konsekvenserna är allvarliga: barn i fattigdom har 131 procent högre risk att dö under barndomen och 37,5 procent högre risk att drabbas av psykisk ohälsa. På längre sikt påverkas hela livschanser – från skolresultat till möjligheten att etablera sig i samhället.
Samtidigt finns lösningar. Att lyfta barnfamiljer över fattigdomsgränsen är fullt möjligt, frågan är om det prioriteras. Men vi kan åter konstatera att pengarna är slut.
Även när det handlar om barns möjlighet att vara en del av samhället så räcker statsbudgeten inte till.
För ett barn kan det handla om något så konkret som ett busskort. I dag gör barn och unga omkring 136 miljoner resor med kollektivtrafiken varje år. Samtidigt vet vi att kostnaden för resor ofta är det som avgör om ett barn kan delta i fritidsaktiviteter. När pengarna inte räcker stannar barnet hemma. Det innebär att gå miste om gemenskap, utveckling och trygga vuxenkontakter. I det tomrummet växer ensamhet och utanförskap och i värsta fall en väg in i kriminalitet. Kostnaden för att en ung person hamnar snett kan uppgå till omkring 23 miljoner kronor. Att i stället investera i tillgänglig fritid är därför inte bara rätt, det är ekonomiskt rationellt.
Är pengarna verkligen slut?
Det här är enstaka exempel. I vår rapport visar vi att det finns en helhet av reformer som kan förändra barns levnadsvillkor i grunden. Det handlar om att stärka barnfamiljers ekonomi, öka lärartätheten i skolan, säkerställa trygga boenden och ge alla barn möjlighet till en meningsfull fritid.
Frågan är inte om Sverige har råd. Frågan är varför barnen alltid är de som det inte finns råd för. Vi vet redan vad alternativet kostar, hundratals miljarder kronor i ett samhälle som inte håller ihop.
Så kära finansminister, vi frågar igen – är pengarna verkligen slut?
Tomas Aronson Ylipää, Unga Örnars Riksförbund, förbundssekreterare
