Att sänka skatten är bra kulturpolitik

Kulturministern: Fokuset på offentliga bidrag som enda lösningen är för stort

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-12-02

helskärm

DEBATT. Samtalet om kulturens finansiering har alltför länge och alltför ensidigt fokuserat på bidrag från det offentliga. Betydelsen av privat finansiering i olika former har förbisetts och intresset för att stimulera den har från politiskt håll varit minst sagt svalt.

Det ändrar denna regering på – både genom reformarbete och breda skattesänkningar.

Låt mig först slå fast det uppenbara: Att stärka den privata finansieringen av kultursektorn är inte ett svepskäl för att försvaga den offentliga. Delar av kultursektorn kommer alltid att behöva finansieras av det offentliga, och här har staten tillsammans med regioner och kommuner ett viktigt åtagande.  

Dock har samtalet om kulturens finansiering allt för länge fokuserat på offentliga medel som den enda lösningen.

En följd av detta har varit att den privata kulturfinansiering som trots allt finns i Sverige till stor del förbisetts i debatten. Likaså har vi har pratat alldeles för lite om vad som krävs för att det privata ska kunna bidra mer. Detta försöker vi nu att förändra.

En ny kartläggning av Myndigheten för kulturanalys visar bland annat hur en breddad finansiering kan skapa förutsättningar för mer kultur och mer mångfald på kulturområdet.

Det vill säga, att en kultursektor som står på fler ben än enbart det offentliga kan vara både bredare och mer oberoende. Alla som någon gång drivit en verksamhet vet hur riskabelt och begränsande det är att göra sig beroende av en enda intäktskälla, oaktat den är offentlig eller privat.

Något som sällan speglas i debatten är att kulturen redan i dag lutar sig på flera olika ben för sin finansiering.

Under 2022 uppgick de finansieringsformer som kartlagts till 56 miljarder kronor, varav den icke-offentliga finansieringen stod för cirka 38 procent. Staten står dock inte ens för hälften av den offentliga finansieringen, och det finns en betydande privat finansiär i form av hushållen som samma år faktiskt stod för en fjärdedel av kulturens kartlagda intäkter.

Hushållens bidrag till kulturen är alltså betydande – och definitivt för stort för att bortse från.

Av detta faktum följer en självklar slutsats: att skattesänkningar är bra kulturpolitik. Reformer som stärker hushållens köpkraft, som gör att fler får behålla mer av sina egna pengar, gör nämligen också att fler kan välja att besöka ett museum, se en teaterföreställning eller gå på en konsert.

Den här regeringen har redan genomfört flera skattesänkningar, och med nästa års budget kommer hushållens köpkraft att stärkas ytterligare. Hur stor del av detta som skattebetalarna väljer att lägga på kultur är upp till var och en.

Precis som det ska vara med ens egna pengar, tycker jag som moderat. Vad som dock är säkert är att de inte hade kunnat göra det med Socialdemokraternas politik, som skulle höja skatten för en vanlig Stockholmsfamilj med över 3 000 kronor nästa år.  

Kultursektorns samlade finansiering behöver breddas. Naturligtvis kräver det fler åtgärder än att enbart stärka hushållens möjligheter att konsumera kultur.

Steg för steg rör vi oss mot detta, och så sent som för några veckor sedan presenterade regeringen att vi ser över incitamenten för sponsring av bland annat kultur. Vi ser också fram emot att kunna presentera ytterligare åtgärder för breddad finansiering.

Men den kanske enskilt viktigaste åtgärden är att vi bedriver en ansvarsfull ekonomisk politik som gör att vanligt folk får mer pengar kvar i plånboken. Sänkt skatt är inte bara bra för dig som skattebetalare: det är bra även för kulturen.

Parisa Liljestrand, kulturminister (M)

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.