Nog framstår Eurovision som ganska obegripligt
Tecken i tiden när EBU begränsar journalister
Det var med hakan allt längre ned i knät som jag började se den första semifinalen i Eurovision i tisdags. Det var polska eldsflammor, en sloven som sjöng hängandes upp och ner och en plattångad estländare som spelade en grovt stereotyp italienare i en låt om kaffe. Precis när det var dags för KAJ:s bastunummer – inte mindre konstigt – ringde mamma, annat kom emellan och när jag slog på tv:n igen pågick mellanakten. En dansare var utklädd till schweizisk fällkniv, man sjöng om cellofan och vitlökspressar och så gjorde Petra Mede entré som Vilhelm Tell.
Mina tankar snuddade vid Putin, Trump och Vance och deras liksom äcklade förakt för Europa. Jag delar inte deras världsbild men om de hade tittat i tisdags kan jag förstå att vår världsdel hade tett sig … obegriplig.
Men en sak hade de nog både förstått och uppskattat: Europeiska radio- och tv-unionens (EBU) långtgående strävan att kontrollera medierna. Aftonbladets Tobbe Ek kan snart räkna sin tid som Eurovisionreporter i decennier och han kan allt om balkanballader och misslyckade klädbyten. Han har dessutom alltid haft en skarpt granskande blick på hela spektaklet och i måndags larmade han om de krav och begränsningar journalister förväntas jobba under i Basel. Det är fotoförbud, uteblivna ackrediteringar (tillträde till området), strypta möjligheter att ställa frågor – och så måste journalister lova att inte rapportera sådant som kan ”vara kränkande eller skada Eurovisions eller EBU:s anseende”. När Ek ställde frågor om detta till EBU:s chef Martin Green fick han några floskler om ”det fria ordet” till svar, innan Green slutade svara.
SVT följde upp Eks larm med att prata med den polske journalisten Szymon Stellmaszyk, som bevakat Eurovision i 20 år. Förra året i Malmö ställde han kritiska frågor om Israels medverkan, och i år nekades han ackreditering till tävlingen. Tänka sig.
”De tycks vilja att vi journalister ska vara glada fånar som berömmer dem för en underbar show”, sammanfattar Tobbe Ek EBU:s inställning till medierna. Make Eurovision great again!
Putin, Trump och Vance skulle antagligen kalla det ”WEAK!” men efter Eks frågor, som fick både SR och SVT att reagera, backade EBU. De medgav att deras så kallade uppförandekod gått för långt, och ska ändra den till nästa år. Men årets regler måste ändå sorteras in i den trend av naggad pressfrihet som breder ut sig i världen – och det är oroväckande att just EBU, som består av public service-bolag med ett krav på sig att producera fri och oberoende journalistik, gick så långt för att i stället begränsa journalisters arbete.
EBU om några borde veta att pressfriheten – ei saa peittää.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
