Ljudboken dödar den översatta litteraturen
Utvecklingen nu saknar motstycke i svensk litteraturhistoria
Nyligen drog det in som en frisk vårfläkt i den svenska litteraturvärlden, då flera nyhetskällor förklarade att ”läsningen” hade ökat ifjol. Utgångspunkten var Mediebarometern, den årliga undersökningen av svenskarnas medievanor som publiceras av Nordicom vid Göteborgs universitet. De nyhetsnotiser som skrevs utifrån 2024 års Mediebarometer gav intryck av ett litteraturälskande folk, av en bokbransch på frammarsch, av hot som skingrats i tomma intet.
Det verkade förstås hoppfullt, även om den skeptiske nyhetskonsumenten lade märke till att det inte nödvändigtvis handlade om just läsning. ”Rekordmånga läste eller lyssnade på en bok”, hette det till exempel i en SVT-rubrik (min kursivering).
För den som försöker hanka sig fram som översättare i samma bokbransch var dessa glädjesignaler förvirrande. Är det något som har präglat de senaste årens interna samtal mellan översättare är det snarare en chockartad insikt om att branschen – eller snarare vår del av den – håller på att implodera. Kollega efter kollega har pratat om att skola om sig eftersom uppdragen sinar och det knappt går att försörja sig längre.
Av Svenska Förläggareföreningens rapport om översättningslitteraturen på svensk bokmarknad 2018–2022 framgår att nyutgiven översatt litteratur minskade dramatiskt – med 18 procent – bara under dessa fem år, räknat i antal sålda tryckta exemplar. Är då dagens undergångsstämning bland svenska översättare en effekt av denna häftiga nedgång, som väl säkert har pågått längre än så? Men hur stor är den i så fall?
Ett sätt att skaffa sig en uppfattning om det är att jämföra antalet utgivna originaltitlar med antalet utgivna översättningar. Sedan tidigt 1800-tal har andelarna varit ungefär 50/50, ofta med en viss övervikt för översättningslitteraturen. Av den totala bokutgivningen i Sverige 1980 utgjordes exempelvis 61 procent av översättningar. År 1990: 60 procent. Vad blev då utfallet för 2024?
15 procent.
Siffran kommer från Kungliga bibliotekets sammanställning Utgivningspuls 2025 och kan vara lite vansklig att jämföra med de äldre siffrorna, men mönstret är så tydligt att man inte behöver grubbla över nyanserna. Det som skett på senare år saknar motstycke i svensk litteraturhistoria. Inte sedan vi fick en modern förlagsbransch i början av 1800-talet har det översatts så lite i förhållande till den inhemska originalproduktionen. Och som framgår av Förläggareföreningens siffror handlar nedgången inte bara om antal tryckta titlar utan också om försäljning.
Det utländska ratas alltså som aldrig förr. Men varför?
Nedgången inleddes flera år innan vissa förlag med dåligt omdöme började anlita AI för sina översättningar, och den märktes också före de senaste årens inflationskris, så de förklaringsfaktorerna kan nog avskrivas annat än på marginalen.
Någon skulle kanske peka på alla starka svenska författarnamn och mena på att de utländska författarna inte klarar av konkurrensen. Möjligen ligger det något i det, men i så fall har det nog inte att göra med våra nuvarande författares litterära förtjänster, för var inte 1980 eller 1990 års författarnamn minst lika starka, utan att orsaka punka i översättningslitteraturen?
Digitaliseringen av svensk bokmarknad har totalt förändrat litteraturens kommersiella förutsättningar
En omständighet av betydelse är att nedgången har varit störst bland översättningar från engelska, vilket hänger ihop med att så pass många svenskar nu har gått över till att läsa direkt på detta språk att det får konsekvenser för svensk bokutgivning. Men vi kan förstås engelska så bra, så det är väl ingen förlust?
Framför allt finns det dock tekniska förklaring till nedgången för svensk översättningslitteratur. Digitaliseringen av svensk bokmarknad har totalt förändrat litteraturens kommersiella förutsättningar, och det på flera sätt.
Till exempel har det blivit lättare med egenpublicering, vilket får visst utslag i utgivningsstatistiken. Den nya tekniken har också minskat vissa produktionskostnader och gjort det möjligt för fler förlag att etablera sig på marknaden, en i sig positiv utveckling som dock tycks ha orsakat en ”överproduktion” inom vissa litteratursegment, med sjunkande lönsamhet per titel. Rimligen har den utvecklingen drabbat översättningslitteraturen särskilt hårt, eftersom översättningar ofta är dyrare att producera än originallitteratur.
Till digitaliseringens effekter hör också den pågående läskrisen. Senaste Mediebarometern visade förvisso på ett starkt intresse för ”litteratur”, men den skilde inte på strömmad och tryckt litteratur. Förläggarföreningens statistik visar samtidigt att försäljningen av tryckta, läsbara böcker fortsätter att dala. Och som framgår av en annan av deras rapporter premierar strömningstjänsterna – ”som ingen annan tidigare försäljningskanal” – underhållningslitteratur, i synnerhet svensk. Översättningslitteraturen tycks däremot klara sig sämre som ljudfil.
Stor uppmärksamhet riktas nu mot de digitala förströelseformernas påverkan på vuxna och ungas läsning. Av för mig oklar anledning brukar ljudboken inte upptas i den problembilden, trots att alla vet att det finns en generell skillnad, inte bara på läsning och lyssning, utan också på vilka verk som lämpar sig för respektive format. Verk som ska läsas in bör ha en tydlig handling och språket får inte vara alltför roligt eller knepigt på det vis som text kan vara rolig och knepig. Svenska underhållningsförfattare har uppenbarligen lättare att möta dessa formkrav än utländska författare, som sällan skriver direkt för en litteraturmarknad som är så intresserad av ”strömmad litteratur” som den svenska.
Dessa faktorer har alltså tiltat hela branschen i riktning mot den inhemska underhållningslitteraturen, en tendens som uppmärksammats länge. Vad som däremot inte har uppmärksammats är att detta skifte i teknik och litterär form har orsakat en akut försörjningskris för de svenska översättarna, en yrkesgrupp som i två sekler har lämnat avgörande bidrag till det svenska språkets och den svenska kulturens odling.
Spelar nu det någon roll? Nä, kanske inte. Vi kan alltid streama engelska ljudböcker. Vi är ju ett så litteraturälskande folk.
Konstpodd: I själva verket
