Trump vill se Europas demokratier gå sönder
USA:s nya säkerhetsstrategi genomsyras av ytterhögerns propaganda
Samma dag som Donald Trump fick ett specialskräddat ”fredspris” av sin nya kompis, Fifa:s president ”Johnny” Infantino, publicerade hans administration en lika tjusig nationell säkerhetsstrategi. Det relativt korta dokumentet dryper av Trump och trumpism och inleds med ett typiskt ”ödmjukt” påstående om att ”vi har fört vår nation – och världen – tillbaka från katastrofens och olyckans brant.” Men även om denna strategi mest formaliserar det Trump och hans administration hittills sagt och gjort så bör världen i allmänhet och Europa i synnerhet ta den som en allvarlig varning.
Det hävdas ofta att ”Make America Great Again” syftar på ett förskönat amerikanskt 1950-tal, även om många till vänster snarare ser en referens till ett europeiskt 1930-tal. Men den nya nationella säkerhetsstrategin går ännu längre tillbaka: till Monroedoktrinen från 1823. I denna varnade president James Monroe de europeiska makterna för att blanda sig i den ”västra hemisfären” (det vill säga de amerikanska kontinenterna), som han förklarade vara USA:s intressesfär. Men den nya strategin gör ett ”Trump-tillägg” till Monroedoktrinen, som innebär att USA kommer att ”rekrytera” länder runt om i världen som vill hjälpa till att skydda USA:s nationella intressen.
Trots kritiken mot tidigare amerikanska interventioner, och det pliktskyldiga stödet för nationell suveränitet, är den nya säkerhetsstrategin ett mycket aktivistiskt dokument, där USA uttryckligen sätter som ett eget mål att ”främja europeisk storhet”. Med ett språk som verkar direkt hämtat från Viktor Orbáns tal under den så kallade flyktingkrisen 2015–16, står det: ”Vi vill att Europa ska förbli europeiskt, att återfå sitt civilisatoriska självförtroende.”
Än mer oroande är att dokumentet hävdar att Europas ”ekonomiska nedgång överskuggas av det verkliga och mer påtagliga hotet om civilisatorisk utplåning”. Det är ett resonemang med klang av Oswald Spenglers ”Västerlandets undergång”, en bok som hade mycket stort inflytande på den tyska ytterhögern under mellankrigstiden och som fortfarande är en klassiker inom dylika kretsar.
Hela avsnittet om Europa är genomsyrat av decennier av ideologi och propaganda från den europeiska ytterhögern. EU och migrationspolitiken hålls ansvariga för att ”förvandla kontinenten och så splittring, censur och undertryckande av politisk opposition, fallande födelsetal samt förlust av nationella identiteter och självförtroende.” Enligt dokumentet kommer ”kontinenten att vara oigenkännlig inom 20 år eller mindre. Det är därför långt ifrån självklart om vissa europeiska länder kommer att ha tillräckligt starka ekonomier och militära styrkor för att kunna förbli pålitliga allierade.” Faktum är att Trump-administrationen tror att ”senast inom några årtionden kommer vissa Nato-medlemmar att ha blivit i huvudsak icke-europeiska.”
Kanske kommer europeiska ledare nu, när det står svart på vitt i ett officiellt dokument, äntligen att förstå att ”daddy” menar allvar
Det är på grund av denna nativistiska feberdröm som Trump-administrationen tycker sig ha rätt, för att inte säga plikt, att lägga sig i europeiska angelägenheter. ”Amerikansk diplomati bör fortsätta att stå upp för genuin demokrati, yttrandefrihet och stolta hyllningar av de europeiska nationernas individuella karaktär och historia.” Det är tydligt var den ser sina allierade: ”Amerika uppmuntrar sina politiska allierade i Europa att främja denna återuppväckta anda, och det växande inflytandet från patriotiska europeiska partier ger också anledning till stark optimism.”
Med andra ord anser USA att dess nationella säkerhet bäst säkras genom att ”göra Europa stort igen”, och att den europeiska ytterhögern är den enda politiska kraft som kan uppnå detta. Man prioriterar också som övergripande politik för Europa att ”odla motståndet mot den nuvarande kursen inom de europeiska nationerna” (läs: odla ytterhögern) och att ”bygga upp de sunda nationerna i Central-, Öst- och Sydeuropa”, särskilt ”länder som vill återställa sin forna storhet” (läs: Ungern, Italien).
Även om dokumentet förblir vagt om hur detta ska uppnås, står det klart att en av Trump-administrationens nyckelprioriteringar är att pressa Europa att anta en amerikansk yttrandefrihetspolitik – särskilt vad gäller ytterhögerns uttryck – och inte bara på sociala medier. En annan prioritet är att normalisera Ryssland, eller, som dokumentet uttrycker det, att ”återupprätta strategisk stabilitet med Ryssland.”
Inget av detta är egentligen nytt, många minns nog vicepresidenten J.D. Vances tal vid säkerhetskonferensen i München tidigare i år. Men kanske kommer europeiska ledare nu, när det står svart på vitt i ett officiellt dokument, äntligen att förstå att ”daddy” menar allvar.
Om de tycker att dokumentet är för långt eller otydligt så låt mig sammanfatta det kort och koncist: den nuvarande amerikanska regeringen anser att USA:s nationella säkerhet bäst tjänas genom att riva ner den liberala demokratin i Europa. Med andra ord, USA är inte bara en ovillig allierad utan en villig motståndare. Det är dags att agera därefter.
Konstpodd: I själva verket
Café Bambino
