Jag gör musik med AI, och det blir underbart
En satanistisk röst väser mina livsbejakande texter på norska
Det är 8.15 söndag morgon. Jag vaknar med en melodi i huvudet. Innan den försvinner greppar jag telefonen och visslar in melodin direkt i programmet och ger den en enkel order: gör en latinsk marsch. Trettio sekunder senare kan jag lyssna på två versioner. Visslingen har blivit en trumpet. Datorn har lagt till trummor, flöjter och gitarrer. Jag accepterar det. Min melodi kom från ingenstans, universum har lagt till toner ur brahman.
Efter att i hela mitt liv gjort musik, alltid påhejad av människor som uttrycker hur fint det är med kreativitet, har jag gett mig in på av vår tids mest hatade aktiviteter. Jag gör musik med AI.
Det började i mars 2024. Jag snubblade över en app, Udio där man kunde skriva in en prompt. Datorn gjorde en 32 sekunder lång låt av beställningen. Genast hjälpte den mig med att göra födelsedagssånger till mina vänner och skämtsamma låtar om kanslichefen på mitt jobb. Sedan dess har utvecklingen gått i rasande tempo: nu går det att mata in musik, att redigera det AI:n skapat och att göra 8 minuter långa stycken. Idag används musik-AI professionellt, och producenter som Timbaland gör reklam för Suno.
Det börjar med stöld och slutar med avtal.
I december 2025 köper jag en årsprenumeration. Snart går jag lös på musik som jag själv har skrivit. I en vecka blir det black metal-versioner av allt. En satanistisk röst väser mina livsbejakande texter på norska. Jag förstår intellektuellt att det är maskiner som gjort allt, men känner mig djupt rörd, som om ett black metal-band har valt att spela in mina melodier och lagt sin själ i det. Det är nämligen så det låter: omsorgsfullt uttänkt, spelat med energi och obändig vilja.
Men black metal räcker bara så långt i ett oändligt musikuniversum. Snart testar jag vad som kan gestaltas trovärdigt och inte. Kan AI göra boogie-woogie från 1940-talet? Kan den få en svensk melodi att låta brasiliansk? Kan den skapa klassisk musik? Gör den alla språk lika bra? Låter kvinno- och mansröster lika naturliga? Kan man be den göra en tysk marsch från 1930-talet? Svaret på de flesta av dessa frågor är, eller kommer snart vara, ja. I stort sett allt kan göras, bara mer eller mindre bra. Du kan göra smurfhits av Leonard Cohen och dansband av Rosalía.
Ett givet resultat är att en massa människor med undermålig respekt för upphovsrätt just nu matar in låtar från artister som gett sitt blod och svett, och förvandlar det till pölsa. Som stark anhängare av upphovsrätt är jag emot detta. Och just nu, efter den anarkistiska piratfasen pågår de legala processerna för AI-musiken. De marknadsledande företagen Suno och Udio har stämts av skivbolag för att att ha låtit AI:n lära sig och träna på musik som är skyddad av upphovsrätten.
Det är dock en historia som påminner om Spotify och andra streamingföretags tillkomst och utveckling. Det börjar med stöld och slutar med avtal. I slutet av 2025 gjorde Warner upp med Suno, som framöver kommer ge användare möjligheten att göra AI-musik baserad på Warner-artister. När rättstvisterna är över tror folk i branschen att de riktigt stora tech-bolagen, som Google, YouTube och Adobe kommer ge sig in. Tvisten om rätten till historiska verk är en ledtråd till vad musik-AI är: det är nämligen inte några helt nya toner som skapats ur intet.
Vad musik-AI har en förmåga att göra är något som enbart högt utbildade musiker med enorma resurser tidigare kunnat: att mobilisera hela musikhistorien för din melodi, dina texter och dina rytmer. Din idé är att skapa ett körverk från 1300-talet och ta in en rappare från 1995? IRL skulle det ta ett några månader, kosta en halv miljon och kräva PTSD-behandling för de medverkande. AI gör det på några minuter. Tekniken har sedan länge kunnat återskapa ljud genom inspelning och sampling, men AI bänder historiska ljud till kring nutida toner.
Och med tanke på hur lata människor är, och hur ondskefulla techbolagen är, så kommer det förstås att gå åt helvete med musiken.
Det är inte ens en framtidsspaning att säga att detta kommer skapa nya genrer. När jag kopplar upp mig på Suno för att höra andras verk hör jag direkt kombinationer jag aldrig hört förr; japansk shoegaze med rap, för att ta ett av de mer lyssningsvänliga exemplen. De 16 miljoner människor som använder Suno gör det delvis som en tidsmaskin och skapar grunge, 1950-talsjazz eller folkvisor. Men många använder det för att krascha stilar mot varandra: att avla fram nya monster på techno och blues eller Wagner och Public Enemy.
En stor paradox med AI-musik är att själva processen känns som science fiction – men resultatet är häpnadsväckande naturligt. Dagens robotgenererade musik låter mycket mer mänsklig än musik från 1980-talet då synten uppfunnits. I en undersökning (Deezer 2025) kunde endast tre procent av lyssnarna konsekvent som skilja AI från mänsklig musik. Hur låter AI-musik då? Ja, du har förmodligen redan hört den, från artister som i skymundan använt den för att skapa demos, lagt till något udda instrument eller stämmor i bakgrunden.
Ändå, eller kanske därför, uppstår ett obehag för många, en kombination av motvillig beundran och närmast avsky över att något så mänskligt som musik imiteras av en främmande intelligens. ”Jaha, är det AI” sa min vän med avsmak när jag hade gjort en födelsedagssång till honom. ”Känslan att bli förledd är densamma oavsett om det handlar om desinformation i text och video eller ’bra låtar’ som skapats med AI”, skriver Computer Swedens chefredaktör Marcus Jerräng (”Vem ska lyssna på AI-musiken?”, 5/12 2025). En ny undersökning från Ipsos visar att 66 procent av det svenska folket tycker sämre om musik när de får reda på att den är AI-genererad.
Nu blir det alltså ÄNNU lättare att bara skapa en generisk gegga, anser många. Och med tanke på hur lata människor är, och hur ondskefulla techbolagen är, så kommer det förstås att gå åt helvete med musiken. Det är en riktig invändning om man förutsätter att människorna överlåter allt skapande till AI, och makten till techbolagen. Om du bara skriver ”en sång om kärlek, country” så kommer resultatet bli en produkt där de vanligaste musikaliska lösningarna används, och det kommer låta som en slags variant av tidigare verk.
När synten kom blev en massa orkestrar arbetslösa över en natt. När grammofonen kom slutade folk till stor del att musicera i hemmet.
Men människan är inte bara lat, utan också luststyrd och nyfiken. Hur länge vill någon som har hela musikhistorien vid sina fingertoppar bara använda den till att slumpa fram låtar? När du börjar mata in egna texter, uttänkta promptar eller egen musik, då är det inte längre enbart AI, utan en fusion av din egen kreativitet och AI – en AI-assisterad musik. Om det musikstycke du gör ihop med AI kommer att låta bra oavsett är det enda intressanta själva innehållet.
En fascinerande aspekt är att AI underlättar att skapa sånt som många musiker verkar ha glömt: hur man skapar en brygga, att det går att förlänga takter, att kasta in nya ackord eller arbeta med kontrapunkt. Den lätt monokroma känsla som många studioprodukter idag har bryts upp i något mer klassiskt musikhantverk, som om en musiklärare stigit in i ett unket tonårsrum och tvingat in fler finesser än eleven kände till. För mig, som i åratal ansett att musik idag är bättre producerad, men också mer musikaliskt andefattig, är detta potentiellt goda nyheter. Många som förfasar sig över artificiell intelligens har glömt hur mycket som förstörts av mänsklig dumhet.
”Vad du än arbetar med, ställ dig själv frågan: Är det här som en byggarbetsplats, eller som ett gym? På en byggarbetsplats är maskiner fantastiska – du kan bygga bättre hus med en grävmaskin och en lyftkran. Men på gymmet är själva poängen att du ska öka din egen kapacitet”, säger AI-forskaren Helen Toner i New York Times panel om AI och framtiden (”Where is AI taking us”, 2/2 2026).
Både att bygga hus och muskler kräver dock kunskap. Den verkliga frågan ställs av min vän, musiklektorn: hur mycket musikkunnande kommer det att krävas för att använda AI på ett kreativt sätt? En av de första frågorna fråga vi måste ställa oss nu är om vi kommer använda AI till att stärka mänsklig kreativitet eller utplåna den.
AI-musik ser idag ut att kunna innebära negativa konsekvenser. Troligen kommer färre lära sig spela instrument och sjunga. Högst troligt kommer löner för musiker att sjunka och jobb att försvinna. Närmast med hundraprocentig säkerhet kommer en del av musikhistorien att förfalskas, stjälas och misshandlas. Detta är till och med en röd tråd i musikhistorien. När samplern anlände kunde folk stjäla musik utan en tanke på upphovsrätten, och dessutom skapa en hel musikkarriär utan att kunna ett instrument. När synten kom blev en massa orkestrar arbetslösa över en natt. När grammofonen kom slutade folk till stor del att musicera i hemmet. Hur vi som samhälle undviker de sämsta konsekvenserna och ökar chansen för goda effekter är helt central.
I grund och botten kan all teknik eller kanske till och med all mänsklig aktivitet, användas till gott och ont. En bil kan användas till att köra någon till förlossningen, eller till att massakrera demonstranter. Det enda som är säkert är att människor kommer att använda AI-musiken till både förlossning och massaker.
Aron Etzler är författare och skribent, och studerar musikvetenskap.
