Inget känns mer Pride än israeliska missiler
Hbtq-frågan används för att rättfärdiga folkmord
Jean-Pierre Barda har blivit fast i Tel Aviv. Artisten åkte dit för att besöka Pride som skulle ägt rum i helgen. Efter att Israel attackerat Iran och Iran attackerat tillbaka ställdes paraden in. Barda är sliten och har sprungit upp och ner till skyddsrummen, uppger han för DN. Ett trist avslut på en konstruktiv vecka, menar han.
SVT intervjuar också en svenska som åkt ner till Tel Aviv för Pride – till synes utan att ha läst nyheterna om Israels krig som pågått i flera år. ”Flygplatsen är ju helt stängd så man får ju inte åka dit och det gäller ju tills vidare, så vi vet ju inte riktigt när vi kan komma härifrån och när planen börjar gå igen”, säger hon.
Smakade Pride-drinken gott? Inte som bitter galla i munnen av vetskapen om att palestinier svälter ihjäl ett tiotal mil därifrån? En svältkatastrof konstruerad av Israel, som del av ett folkmord? Människor som tvingas krypa för att ta sig till de utlovade hjälpstationerna, och blir skjutna när de försöker få sig ett mål mat?
Tel Aviv är inget resmål som vilket som helst, det är ett tydligt politiskt ställningstagande att åka dit 2025. Tel Aviv Pride skulle dessutom ha ett särskilt flak för hbtq-reservister som tjänat i militären sedan Hamas attack den 7 oktober. 55 000 palestinier har dödats av Israel sedan dess. Hjältarna ska hyllas, som pride-organisationen själva uttrycker det.
Att ett besök på pride i Tel Aviv är ett ställningstagande vet förstås redan Jean-Pierre Barda, även om tonen är neutral i DN. Där betonar han att den israeliska hbtq-rörelsen är enad, att polariseringen inte finns där, som i övriga samhället.
På Bardas Instagram är tonen mer öppet pro-israelisk: ”Ready for another long night in and out of shelter… but that’s a small price for the process of stopping anti democratic forces who’s been hunting down and persecuting LGBTQ brothers and sisters for almost half a century now in Iran”.
Kriget är alltså en befrielsekamp för hbtq-rörelsen, om vi ska tro Barda. Iranska homosexuella är antagligen utom sig av tacksamhet över missilregnet. Inget stavas hbtq som att bli bombad av israeliska stridsflygplan.
Den iranska regimen är som vi alla vet fruktansvärd, och homosexualitet är belagt med dödsstraff, vilket iranska aktivister kämpar emot redan, frågan är bara om de verkligen behöver ännu en bomb i huvudet eller ett tredje världskrig.
Tel Aviv Prides hedersgäst Caitlyn Jenner uttryckte ståndpunkten ännu tydligare: ”We will prevail and liberate the poor Iranian people held hostage by terrorist thugs!” Hon hade bjudits in som hedersgäst i ett samarbete mellan Tel Aviv Pride och turismmyndigheten. Ett besök som flitigt kablats ut på Israels officiella instagram-sida. Trots att det drivs av en regering som av israeliska hbtq-aktivister har kallats den mest homofoba någonsin.
Idén om Israel som regionens upplyste befriare av hbtq-personer är en viktig del av den statliga propagandan. 2010 inledde landet en mycket framgångsrik kampanj för att bli en resedestination för gays. Queers i palestinarörelsen myntade begreppet pinkwashing för att beskriva detta, vilket senare omskrevs i en känd text av den legendariska aktivisten Sarah Schulman i New York Times.
Fenomenet är lika aktuellt i dag, 15 år senare. Och som den palestinska hbtq-organisationen Al Qaws skriver går det inte att dra en tydlig skiljelinje mellan regeringen och hbtq-organisationerna som samarbetar med den, för utan de sistnämnda hade den kampanjen aldrig kunnat bli så framgångsrik.
För två år sedan postade Israels regim instagrambilder från ett sönderbombat Gaza där en soldat poserar med en regnbågsflagga med klottret ”In the name of love”.
Bildtexten är ”The first ever pride flag raised in Gaza”. Tydligare än så kan man inte illustrera hur Israel använder hbtq-rättigheter för att rättfärdiga folkmord.
