Det är inne bland unga att skaffa ett riktigt jobb
Lokförare toppar listan över mest googlade arbeten
Första veckan på lokförarutbildningen fick vi försöka svara på vad ett ”tåg” är. Det gick inte. Vi kunde inte. Så inleddes överlåtandeprocessen mot upplyst ego death enligt Trafikverket, vilken nådde sin fullbordan genom vår examen för en månad sedan.
Vad är då ett ”tåg”? Låt mig citera ur Trafikverkets Trafikbestämmelser för Järnväg (TTJ): ”Tåg - kortform för tågfärd. Termen tåg är också kortform för tågsätt. Termen tåg får bara användas om det inte finns risk för missförstånd.”
Och vad är en tågfärd?
”Trafikverksamhet för att framföra storfordon från en driftplats eller driftplatsdel till någon annan driftplats eller driftplatsdel.”
Storfordon? Driftplats? Välkommen ned i kaninhålet! Som vår lärare sade: ”Det går inte alltid att veta varför det står på ett visst sätt, men i regel finns allt där av en anledning.”
Den här inställningen tog vi till oss snabbt, och då var det inte längre några problem med egendomligheter som att ”spärrfärdssträcka” och ”sträckan upplåten för en spärrfärd” inte är samma sak. Inte heller höjde vi på ögonbrynen när vi ställdes inför TTJ:ns ”Standardterminologi för samtal”, vars syfte är att visa stackars järnvägsautister ”ord och fraser som kan användas för att leda ett samtal framåt”. Exempelvis: ”Fras: Repetera. Syfte med frasen: Få motparten att upprepa ett meddelande som man inte förstår eller inte uppfattar.”
Eller: ”Fras: Jag ringer upp igen. Syfte med frasen: Få motparten att veta att förbindelsen kommer att avbrytas men att den kommer att återupptas senare.”
Efter ett tag började jag till och med tycka att TTJ-språket var vackert, just för att det inte anstränger sig det allra minsta för att vara det. Funktionen som bärare av information är det enda väsentliga, och där är i gengäld tilltron till språket total. Och det fungerar – man kan säga mycket om svensk järnväg, men osäker är den inte.
Ett fåtal i klassen kom som jag direkt från gymnasiet, medan andra hade decennier av arbetslivserfarenhet från andra branscher – men inför TTJ:n var vi alla lika. Dess språk var något vi erövrade tillsammans. Samhörigheten stärktes också av vår lärares nästintill omänskliga engagemang för undervisningen. Timmar av genomgång flög snabbt förbi genom att han varvade tragglandet med att berätta anekdoter från verkligheten på järnvägen. Yrkesstoltheten sken igenom och smittade av sig på oss elever, en stolthet vi kom ännu närmre när vi var ute på våra praktikperioder.
Idén att bli lokförare fick jag när jag var sex år. TTJ:n kunde jag såklart inte i min vildaste fantasi föreställa mig, men yrkesstoltheten, att man identifierar sig med sin roll i samhället, hade jag nog ett vagt begrepp om redan då. Att ha ett hederligt jobb, som lokförare, lärare eller polis, var mer än något annat vad jag och mina vänner förknippade med att bli vuxen.
För många barn ändras det när man blir äldre, och då kommer drömmen om att bli fotbollsspelare, investerare, influencer eller HR-specialist. Men kollar man på de mest googlade utbildningarna, en lista som lokförare toppar, så verkar det vara inne nu med ett tryggt, hederligt och praktiskt jobb.
En del av det har nog att göra med hur arbetsmarknaden ser ut i övrigt. I SvD visar forskaren Mats Alvesson hur organisationer gradvis fördummas av absurda pappersexerciser, vilket kräver att man antingen stänger av eller odlar en cynisk distans till sitt arbete – det vill säga motsatsen till ett vuxet beteende i ett barns begreppsvärld. På samma sätt brer det tomma Linkedin-språket (som till skillnad från TTJ:n inte är vackert alls) ut sig över allt fler branscher. Att i kontrast till detta veta vad man sysslar med på jobbet och varför är sunt.
Men mer än något annat beror den här trenden såklart på den skyhöga arbetslösheten. Folk vill gå en utbildning som leder till jobb.
För mig och många andra har lokförarutbildningen tyvärr inte lett till det, inte än i varje fall. Ändå kommer jag ibland på mig själv med att planlöst skrolla i TTJ:n på kvällarna. Det hederliga barnet inom mig längtar efter att växa upp.
