Kristna profiler närmar sig radikalnationalismen
Förut hade det setts som mycket kontroversiellt – nu uteblir samtalet
Bland svenska väckelsekristna förekommer en självbild av att den egna rörelsen står bortom politik. Trots detta har profiler i denna breda folkrörelse närmat sig vår tids mest kontroversiella politiska miljöer. Utvecklingen är på vissa håll påfallande, men ett offentligt samtal om detta har uteblivit.
En möjlig startpunkt för att belysa det hela är Kungsträdgården i Stockholm, 2 augusti 2025. Strax efter lunchtid startade där evenemanget Sverige tillber Jesus, en flera timmar lång manifestation med bön och lovsång. Liknande publika kristna kraftsamlingar har skett återkommande i Sverige sedan 1970-talet. Denna gång var emellertid tidpunkten något iögonfallande. Några kilometer därifrån inleddes nämligen samtidigt årets Prideparad.
Arrangörerna för Sverige tillber Jesus har vidhållit att tiden för evenemanget var en tillfällighet; detta var inte någon motdemonstration.
Men var åtskilliga av medarrangörerna står i frågan om ickeheterosexuell samlevnad är knappast någon hemlighet, vilket Lina Landström tidigare påpekat. Även kristna medier har noterat det tidsmässiga sammanträffandet och flera kristna tillskyndare har därtill tolkat Sverige tillber Jesus som en markering mot Pride.
Bakom initiativet står bland andra personer från nätverket Sverigebönen, som företräder det som i forskningslitteraturen brukar kallas dominionism; herraväldesteologi. Den lär att troende kristna ska utöva inflytande över sju centrala samhällssfärer. Detta kan ske genom bön, ofta kopplat till så kallad andlig krigföring, där målet är att besegra demoniska krafter som hindrar att samhället genomsyras av sanna kristna värden. Det kan också ske genom att en person upplever sig kallad av Gud att själv inta en maktposition inom någon av dessa sfärer.
Det är samma idéer om kristet inflytande över ”de sju samhällspelarna” som underbyggt mobiliseringen av evangelikaler i USA för Donald Trumps nationalistiska projekt. Sedan makttillträdet finns denna teologi också representerad centralt i den amerikanska administrationen genom Trumps andliga rådgivare, predikanten Paula White-Cain. Hon leder Vita husets avdelning för trosfrågor – Faith office – och rapporterar i denna roll direkt till presidenten. I sin andliga tjänst utgår White-Cain från det föreställda gudomliga mandatet om kristen kontroll över samhällets sju pelare.
Att initiativtagaren till Sverige tillber Jesus förespråkar denna politiska teologi betyder naturligtvis inte att alla som deltog vid eventet gör detsamma. Somliga skulle med största sannolikhet bli förfärade om de fick kännedom om saken.
Däremot märks inga offentliga ifrågasättanden i den väckelsekristna mittfåran. I den kristna dagstidningen Dagens omfattande rapportering lyser kritiska frågor om initiativtagarnas idémässiga utgångspunkter med sin frånvaro.
Den svenska väckelserörelsen har länge varit en viktig kraft i det svenska samhället. Ur den har flera aktörer som verkar för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter vuxit fram. Engagemanget för flyktingar har varit särskilt starkt.
Men där finns också röster med annat budskap; aktörer som den senaste tiden flyttat fram sina positioner. Det blev nyligen tydligt när den profilerade pingstvännen Josef Barkenbom fick ett eget program på Riks, SD-sfärens webbtv-satsning. Barkenbom meddelade i juli på sociala medier att Sverige tillber Jesus och Pride representerar ”två olika religioner”.
På ett annat plan märktes det i fjol. Då protesterade pingstpastorn Micael Lahtinen högljutt mot en text av Pingströrelsens arbetsgrupp för integration som kritiserar regeringens och Sverigedemokraternas migrationspolitik. Enligt Lahtinen själv ledde hans protester till att riksledningen avpublicerade gruppens text från Pingströrelsens hemsida. Texten finns i dag endast att läsa via den Facebooksida som den flyktingvänliga arbetsgruppen själva kontrollerar.
Den protesterande pingstpastorn Lahtinen kallade senare också Pingstmissionens utvecklingssamarbete för ”wokevänster” och skrev härförleden i Dagen att ”regnbågsflaggan blivit vår tids kejsarstaty”.
På Sverige tillber Jesus hemsida listas Lahtinens församling som medarrangör till evenemanget.
En annan aktör som torgfört idén om att Sverige tillber Jesus ska ses i kontrast till Pride är Kristna värdepartiet. Partiledningen fanns också bland de bedjande i Kungsträdgården, dock inte som en av arrangörerna.
Partiet är numerärt litet, men dess ledare Mats Selander är en sedan länge namnkunnig person i den svenska väckelserörelsen. Han är skribent i Världen idag, samarbetar nära med lobbyorganisationen Svenska evangeliska alliansen och har i en recension i Dagen beskrivits som en ”nyttig provokatör” och ”pedagogisk moralfilosof”.
Trots det väcker nu väckelsekristna profilers samröre med denna politik få, om än några, offentliga reaktioner att tala om
Under våren deltog Selander i flera halvtimmeslånga videoklipp producerade av alternativmediesajten Frihetsnytt. Den ingår i det radikalnationalistiska så kallade Nätverket, en samling aktörer med rötterna i det numera avsomnade Nationaldemokraterna. Nätverket torgför litteratur och texter från Sveriges mest ökända antisemiter.
På Frihetsnytts förstasida syns rubriker om hur ”vita skolbarn” svikits, att en välkänd rasismforskare är George Soros ”knähund”, att Nürnbergrättegångarna där nazisternas ledare dömdes efter Förintelsen var ”en parodi på rättvisa”. För några veckor sedan (31 juli) medverkade den väckelsekristna opinionsbildaren Mats Selander återigen i Frihetsnytt, denna gång för att kritisera Pride.
Att en välkänd väckelsekristen aktör öppet deltar i den rasorienterade delen av Sveriges brokiga radikalnationalistiska miljö skulle tidigare setts som mycket kontroversiellt i de evangelikala kretsarna. Många väckelsekristna arbetar nämligen med stor kraft för att motarbeta radikalnationalismens ideal. Trots det väcker nu väckelsekristna profilers samröre med denna politik få, om än några, offentliga reaktioner att tala om.
Diskussionen är lika frånvarande om de svenska väckelsekristna grupperingar som delar politisk teologi med Donald Trumps karismatisk-evangelikala stödtrupper.
Som Jonathan Leman noterade i en ledartext i Dagens Nyheter har den tidigare så strikta gränsdragningen gentemot nazism luckrats upp på annat håll i samhället. Även för somliga väckelsekristna aktörer har nu samsynen i frågor om heterosexualitetens norm, motstånd mot abort och krav på moralisk upprustning lett till närmanden till denna politiska miljö. Det återstår att se om detta kan föranleda diskussion inom den svenska väckelserörelsen, den folkrörelse som en gång medverkade till det demokratiska samhällets tillblivelse.