Gröna ugglan står emot Trumps krig mot woke
En fristad där representation och systemkritik fortfarande räknas
Det är år 2025 e. Kr. och alla techbolag har knäböjt för Trump. Alla techbolag? Nej! Ett rätt stort bolag, som befolkas av vetgiriga människor, vägrar ge upp.
USA:s president hann knappt av podiet efter sin installation så hade företag som Meta, Google och Amazon – vars grundare stått på hedersplats – skrotat sina så kallade DEI-program, det vill säga strategier för mångfald. Nu är det slut med wokerierna; adjöss antirasism, hasta la vista antidiskriminering.
Men när jag går till Duolingo så ser det ut om om det vore 2014. Eller kanske 1968?
För den som inte vet så är Duolingo – som har en grön liten uggla som logga – en interaktiv språkapp, där man liksom via spel lär sig något av de drygt 40 språk som erbjuds. Den har enligt uppgift cirka 110 miljoner användare och en av dem är jag. I skrivande stund har jag gnuggat franska i 921 dagar i rad – japp, i rad, inte en enda ”freeze” har jag använt mig av. Det är antagligen en av orsakerna till att Duolingo är så framgångsrikt, att man uppmuntras att göra ”streaks”, samlar poäng, gör banorna på tid och tävlar mot andra, trots att det inte betyder något.
Så där sitter jag 10-15 minuter varje dag och översätter meningar, övar glosor, lyssnar, läser och pratar franska in min telefon. ”Les pêches vont bientôt mûrir”, persikorna kommer snart att mogna. Övningarna presenteras av ett återkommande persongalleri, ett gäng tänkta grannar, som är detsamma oavsett språk. Det är till exempel Eddy, ensamstående pappa till Junior, och gymnasisterna Zari, en sprallig hijabi, och Lily, svartsynt emo. Vidare Béa, svart, bisexuell och världsförbättrare samt kompis med Lin, som förutom att vara queer är en slacker som aldrig lyckas flytta från sin något besserwisseraktiga mormor Lucie.
Men återkommande har jag också fått öva på att delta i möten, demonstrera och faire grève – strejka
Att det råder en etnisk mångfald är förstås inte konstigt då det är app som vänder sig till hela världen – äkta paret Priti och Vikram, av indisk härkomst, förekommer också. Men det är också påfallande många hbtq-inslag – och då får man tänka till, eftersom den franska grammatiken skiljer på om det är två kvinnor som gifter sig i stället för en man och en kvinna (i Ryssland har dock bolaget böjt sig för landets lagar mot ”gay-propaganda” och tagit bort alla hbtq-referenser).
Men det skulle troligen inte bara vara den etniska och sexuella mångfalden som skulle få Trump att avbryta sina lektioner i förtid. Varje bana, eller kapitel, i Duolingo har ett tema. Många är de förväntade, som att fråga efter rätt storlek, köpa tågbiljetter, ge vägbeskrivningar eller be om rena lakan på hotellet. Men återkommande har jag också fått öva på att delta i möten, demonstrera och faire grève – strejka. Det är förvisso nödvändigt att kunna ordet för strejk om man ska resa i Frankrike men ligger det mer bakom? Eddy bad mig översätta meningen ”Qui voudrait ce système économique?”: ”Vem skulle vilja ha det här ekonomiska systemet?”. Det är något fel i samhället när ”Jean a commis ce vol parce qu’il avait faim”, Jean begick stölden eftersom han var hungrig.
Ett annat kapitel handlar om le réchauffage climatique, klimatförändringarna, och där får jag lära mig att prata om utrotningshotade arter, översvämningar och att många känner oro över avfallet från kärnkraftsindustrin. Nous devrons augmenter le recyclage dans notre ville, vi måste återvinna mer i vår stad.
I en tid där mångfald, jämlikhet och klimatarbete inte bara nedprioriteras utan rakt av hånas av världsledare och techbaroner känns Duolingo som en grön liten fristad. Visst är det också något vackert i att dessa ideal lever kvar just där människor lär sig språk, övar för att kunna ta kontakt med främlingar över nationsgränserna.
Riktigt vad som pågår där under AI:n som ger mig meningar att översätta vet jag inte men jag gillar det och jag fortsätter mot åtminstone tusen dagar med franskan. Med franskan och med la résistance.
