Sally Rooneys stöd till ”terrorister” är helt rätt
Pensionärer grips när de protesterar mot folkmord
I juni tog sig aktivister från organisationen Palestine Action in på en av det brittiska flygvapnets baser och sprejade röd färg på två stridsflygplan. Aktionen var en protest mot att Storbritanniens regering stöder Israel militärt i det som de flesta experter i dag säger är ett folkmord i Gaza. Inga människor kom till skada.
Som ett resultat av protesten terrorklassade den brittiska Labourregeringen Palestine Action, vilket likställer den med organisationer som IS. Terrorklassningen innebär att alla som uttrycker stöd för organisationen kan åtalas för medhjälp till terrorism. I somras arresterades över 70 demonstranter – varav många var pensionärer – för att fredligt ha satt sig ner med skyltar där det stod: ”Jag motsätter mig folkmord. Jag stödjer Palestine Action”.
I veckan meddelade Sally Rooney, en av den engelskspråkiga världens mest kända författare, att alla hennes intäkter från försäljning av böcker och tv-serier kommer att gå till att stötta Palestine Action. Det gör henne, enligt brittiska experter, skyldig till stöd till terrorism, och innebär att hon själv riskerar att bli arresterad och åtalad om hon reser till Storbritannien.
Sally Rooney visar med sitt handlande hur yttrandefriheten nu hotas även i demokratiska länder. Medborgarnas rätt att tala och uttrycka stöd även för fredliga protester hotas i land efter land. Just nu är fokus på Palestinarörelsen, bland annat eftersom den utmanar ett politiskt etablissemang som ofta har nära kopplingar till USA – som stöttar Israels krig – och även till en försvarsindustri som tjänar stora pengar på kriget.
Det finns inget stöd bland den brittiska befolkningen för Israels kriminella krigföring i Gaza, ändå fortsätter de folkvalda att stötta den israeliska militären. I glappet mellan svälten och mördandet och bristen på handling från politikerna uppstår en förtvivlan. Rätten till protest är en central del i en levande demokrati, och är särskilt viktig när folkviljan inte speglas i politikernas agerande.
Aktionerna är i grunden en sund och medmänsklig reaktion på en av vår tids stora katastrofer, men i stället för att lyssna väljer nu många regeringar att vända statens maktapparat mot medborgarna för att tysta dem. I USA fängslas aktivister som fredligt uttrycker sitt stöd för en palestinsk stat – för den som vill fördjupa sig i detta var det klargörande att lyssna på den amerikanske journalisten Ezra Kleins intervju med den olagligt inspärrade studentaktivisten Mahmoud Khalil. Även i Sverige finns samma tendenser, där åtalen mot klimataktivister som utnyttjar sin rätt att demonstrera har ökat kraftigt, och en statlig utredning har föreslagit att en sorts förhandscensur ska införas för demonstrationer.
Sally Rooneys – och många andra irländares, bland annat hiphoparna i Kneecap – politiska ställningstaganden måste ses mot bakgrund av deras lands historia. Irland har smärtsamma erfarenheter av kolonialt förtryck från England, som under hundratals år förbjöd språk och inhemsk kultur.
Den irländska självständigheten är bara 100 år gammal, och för irländarna är den brittiska militärmakten förknippad med förtryck och övervåld. För att inte tala om hungersnöd – i mitten av 1800-talet dog en miljon irländare av svält när de brittiska godsägarna och politikerna vägrade sänka priset på spannmål när de irländska potatisskördarna ruttnade bort. ”Den stora svälten” och den engelska överhetens iskyla är ett levande minne.
Den brittiska regeringens agerande är groteskt, och det är modigt av Sally Rooney att protestera. I november ska frågan om terrorklassningen behandlas av den brittiska Högsta domstolen.
Det beslut som fattas där blir viktigt, inte bara för Storbritannien utan för aktivister i andra länder som utger sig för att stå upp för grundläggande demokratiska principer.