Internet och tech-bros förstörde nördkulturen
Douglas Coupland skrev tidigt om både sociala medier och AI
En samling Microsoftanställda bestämmer sig – de tänker inte längre slava på Bills farm. De åker söderut mot lyckan i Silicon Valley. De flyttar in tillsammans i en charmlös mid century-villa och arbetar i garaget med sin startup.
Nej, det är inte ännu en dokumentär om Apples första år. Inte heller pitchen för HBO-serien ”Silicon Valley” eller en säsong av ”Halt and Catch Fire”. Det är en roman, skriven långt innan Dave Eggers ”The Circle” eller Thomas Pynchons ”Bleeding Edge”.
Douglas Couplands ”Microslavar” började som ett reportage om just Microsoftprogrammerare i tidningen Wireds första nummer 1994. Den expanderade romanversionen kom ut i juni 1995. 30 år senare har en triljon efterföljande techskildringar lånat/stulit ur den. Märkligt – eller passande – nog är den enda adaptionen av ”Microslavar” en ljudbok med lite inlagd musik. På kassett. Inläst av Matthew Perry från ”Vänner”.
Berättarjaget ”Dan” skriver dagboksanteckningar på sin bärbara Mac. Om flickvännen Karla, geniet Michael, den i hemlighet homosexuelle Bug (med rätt stora spår av Coupland själv), Ethan, Susan och andra i ett expanderande nördgäng.
De utvecklar Oop! – ett spel som har stora likheter med Minecraft. Samtidigt händer livet i 180 knyck – folk får cancer, kommer ut, blir tokiga, tappar och återfår kontakten med familjemedlemmar. Men koden och kärleken till datorerna håller dem samman.
Douglas Couplands första bok – Generation X – hade undertiteln ”Tales for an accelerated culture”. I ”Microslavar” fortsätter Coupland undersöka vad det är att vara människa mitt i den tekniska accelerationen. När allt rör sig väldigt fort, händer stora saker. I både samhälle och själ.
Den tyske sociologen Hartmut Rosa skrev, tio år efter Coupland, ”Social Acceleration – a theory of modernity”. Rosas bok kan läsas som den akademiska versionen av ”Microslavar”. Rosa menar att den teknologiska accelerationen (läs: sociala medier, AI, etc.) gör att våra övertygelser och erfarenheter får ett mycket kort bäst före-datum. Gamla sanningar visar sig fort vara värdelösa. Alienation inträder, vi famlar efter fasta punkter att hålla i.
Microslavarna famlar också. Coupland gestaltar det med smärtan i deras ryggar som har andra orsaker än timmarna framför skärmen. Karla ger shiatsumassage, hon säger: ”Våra kroppar är som disketter.” Misslyckanden, sorg, sjukdom, död lagras i oss. Hennes taktila beröring, utan ögonkontakt genom en skyddande t-shirt, är lagom nivå av närhet för microslavar.
Microslavarnas räddning är deras sammanhang – Hartmut Rosa kallar det för ”resonans”, en känsla av att vara i kontakt med sig själv, andra och världen. I en annan tid, en annan generation, hade de kunnat samlas kring Gud eller USA. Men nu blir koden deras bibelverser, garaget deras kyrka. Karla och Susan startar Chyx, en feministisk förening för kvinnliga programmerare som sprids över hela Silicon Valley. (Plakat: ”Fria tamponger på Apple!”). När Abe kommer ut, finns vännerna där och spelar CD-skivor (ny grej 1993) med Bessie Smith. När Ethan får cancer, håller Dan om honom och tar hand om hans sår (på ryggen, förstås).
Couplands nörd-kollektiv i huset i Los Altos Hills saknar den tech-bro-toxiska maskulinitet som genomsyrar alltför många techsammanhang. Orsak: ”Microslavar” utspelas innan internet slog igenom.
Internet internationaliserade och kommersialiserade nördkulturen – på gott och ont. Till och med unga webbyråslavar från Mälardalen kunde läsa Coupland och resa till Silicon Valley. Men allt hade förändrats (det tog ett tag för den svenska översättningen att komma till bokhandeln i Köping). Couplands roman blev min guidebok. Jag besökte alla platser, försökte känna alla känslor. Men när jag klev in i mid-century-villan i Los Altos Hills, var Dan, Karla, Bug och de andra inte där.
I boken sägs att det enda programmerarna inte pratar om är ”döden, lönerna och optionerna”. Men när jag kom dit, hade internetekonomin redan börjat byta ut de älskvärda nördarna mot unga strebrar. De pratade inte om annat än aktieoptioner och att de kände någon som kände en riskkapitalist på Sand Hill Road.
Döden var högst närvarande. Från den blåskimrande poolen i Los Altos Hills syntes bombplanen lyfta från Moffett Field. På golfbanan bredvid gick det militärindustriella tech-komplexet en runda med den vuxna versionen av Dan, Karla och Bug.
Nu har Minecraft sålts till Microsoft. Internet är ett lik – stelt, uppsvällt och illaluktande. I rewrites på amerikanska magasinsartiklar, pågår nu – 2025! – en mördarjakt på svenska kultursidor: ”Vem dödade Bambi”?! Var det TikTok?? Eller kanske det där ChattGePeTe?!
Men snälla. Vår digitala gemenskap blev för länge sedan personaliseringsdata i ett gigantiskt annonssystem. I ”Microslavar” – från 1995! – såg Coupland det komma; sociala medier och AI svävar som ett framtida spöke. Coupland vet var den verkliga fienden bor: ”Akta er för företagens invasion av de privata minnena”, skriver Dan i sin absolut inte molnlagrade dagbok. Senare: ”Post-machines’ gör ett oräkneligt antal miljoner människor överflödiga över en natt”.
