Du kommer att läsa den – och kanske må illa
Elizabeth Gilbert är skicklig och manipulativ
Har du hört att författaren Elizabeth Gilbert, efter världssuccén med boken ”Eat, pray, love”, fann himlastormande lesbisk kärlek? Har du hört att hon sögs in i en malström när hennes flickvän – som tidigare var hennes stylist – återföll i drogmissbruk, så pass att deras New York-lägenhet förvandlades till en knarkarkvart? Har du hört att Elizabeth Gilbert, som blev makalöst rik på boken om att hitta sig själv, lyckan och kärleken genom god mat, introspektion, långresor och meditation, planerat att döda sin hårdknarkande flickvän, som vid det laget redan fick palliativ vård för långt gången levercancer? Inte av omsorg, utan av raseri och desperation – ett riktigt mord, alltså!
Har du hört att hon stillade sig, la mordplanerna på hyllan, till slut ändå blev änka, diagnosticerade sig själv som sex- och kärleksmissbrukare, påbörjade flera olika tolvstegsprogram, rakade av sig håret och trädde in i celibat?
Du kommer att höra om det, garanterat. Du kommer till och med att läsa boken hon skrivit om sin skilsmässo-, homokärleks-, knark-, cancer-, sexmissbruks- och självförbättringsresa, och du kommer att beundra Elizabeth Gilbert. För att hon är rätt rolig, svär som en borstbindare men låter helt sann. För att hon är så skicklig på att analysera sig själv och se andra. Inte sentimental direkt, men heller inte för fin för att känna och benämna alla känslor. Hon kommer att charma dig, och du kommer motvilligt att börja fundera över ditt eget liv: har du det bra, egentligen? Lever du ett gott liv? Är du en god människa? Kunde du inte bli bättre, friskare, fräschare liksom andligt, om du bara vågade vara lite mer som Liz Gilbert? Så medveten om sig själv, så öppen, så sökande, så vass med pennan och samtidigt så mild i blicken.
Hennes böcker bjuder läsaren att vara voyeur
”All the way to the river” heter nya boken, undertitel: ”Love, loss, and liberation” – kärlek, förlust, befrielse. Sådant vi alla upplevt, sådant vi alla vill uppleva, sådant vi alla drabbats och knäckts av, således sådant vi älskar att läsa om. Och det är Gilberts storhet, skälet till att hennes böcker sålt över 25 miljoner exemplar: hon lyckas vara allmängiltig och specifik på samma gång. Hennes böcker bjuder läsaren att vara voyeur, att på tryggt avstånd få ta del av en värld som framstår som både magisk och vansinnig, eftertraktansvärd, ouppnåelig och samtidigt vardaglig, fullt igenkännlig. Det är klart vi läser! Det är klart vi lär oss, när någon skärskådar sig själv i offentligheten, och bjuder in varenda kotte att spegla sig och förundras.
Om du trots att du ryckts med mår smått illa efter läsningen är det för att Gilbert är manipulativ. I ”Eat, pray, love”, där hennes känsloresa får symboliseras av faktiska resor – till Italien, Indien, och Bali – är det tydligt hur hon utnyttjar sin ställning i världsordningen för att skriva sin historia. I boken och i filmen används periferin – och jag använder nu sociologen Immanuel Wallersteins ord för att beskriva kapitalismens globala skiktningar – som symbolisk resurs för känslomässig utveckling i centrum. Det vill säga: fattiga länder och fattiga människor reduceras i Gilberts berättelse till en scen för rika västerlänningars självförverkligande. Här tar sig centrum makten att definiera vad som är meningsfullt, autentiskt och läkande i periferin, och konsumerar det sedan för att fylla igen de egna tomrummen; en kulturell och ideologisk exploatering, som Gilbert trots sitt terapeutiskt empatiska språk aldrig tar ansvar för.
De lösningar Gilbert erbjuder är ju konsumistiska livsstilsprojekt
Det är märkligt att hon misslyckas att granska ojämlikheten, hon som annars förmår konkretisera de mest abstrakta sinnesintryck och föreställningar. Hon, som lyckas skriva fram träffande och tankeväckande liknelser för Gud, för själen, meditationen, kärleken, ja alla slags känslomässiga med- och motgångar, till och med döden, kan bara inte fånga sin egen strukturella överordning. Är det därför boken går hem hos sökande medelklasskvinnor – för att vi så generöst bjuds in att granska våra inre liv, utan att behöva granska våra yttre förhållanden? De lösningar Gilbert erbjuder är ju konsumistiska livsstilsprojekt, samma lösning kapitalismen tillhandahåller för samtliga problem – kasta pengar och egentid på vad det nu än är som bekymrar dig, så ska du se att det ordnar sig.
Kanske undrar du om Gilbert vuxit som människa och författare i det här avseendet. Nej, den nya boken handlar om en annan typ av centrum-periferi-relation: den mellan den vita, rika Gilbert och hennes vän Rayya Elias. Elias verkar ha varit en naturkraft – beskrivningarna av henne är bokens stora behållning – men hon var också en människa i en ekonomiskt och socialt vansklig position: invandrad från Syrien, med ett långt och hårt drogberoende bakom sig, New Yorks ökända bostadsmarknad emot sig och i en prekär ställning på arbetsmarknaden som frisör och frilansande kulturarbetare.
Deras relation, deras lidanden och Elias död är det som Gilbert denna gång bjuder in oss att konsumera, en självhjälpsresa mot fonden av en ännu mera utsatt människas liv. Och jo, du kommer höra om det, för det Gilbert har att säga är intressant och det berör, trots allt – och det säljer.
Men det förändrar inget. Inte ens, visar det sig, hennes eget liv.
Café Bambino: bell hooks och en fuckboy går in på en bar…
