Svängen till höger sätter deras kärlek på spel
Kameran vänds mot pojkvännens aktivism
Vad gör man när den man älskar och delar sitt liv med radikaliseras, när kärlek krockar med politisk övertygelse? I vår överhettade tid är det en fråga allt fler tvingas reflektera över – undersökningar visar att allt fler killar går allt längre höger ut, medan kvinnorna står kvar till vänster.
Men kärleksgapet kan också vara samkönat. I filmen ”My boyfriend el fascista”, som nu visas på Tempofestivalen, har den italienska dokumentärmakaren Matthias Lintner vänt kameran mot sig själv och sin kille Sadiel. De lever tillsammans i en liten stad i de italienska alperna, ett område som är lika betagande som det är välmående. De arbetar, vandrar och gör bilutflykter, väl medvetna om att de är lyckligt lottade.
Men Sadiel är också aktivist. Som exilkuban kämpar han för att diktaturen ska falla och landet bli fritt. Han är ständigt uppkopplad, diskuterar, samordnar och planerar – allt mer blir han en ledare för andra kubaner i Italien. De arrangerar protester och aktioner på gator och torg, de lobbar för sin sak i EU-parlamentet i Bryssel – Sadiel påpekar att de måste använda den yttrande- och åsiktsfrihet som folket i Kuba förnekas. Matthias hänger med, stöttar och filmar.
Allt eftersom Sadiels engagemang djupnar så växer hans besvikelse på den italienska vänstern. De förmår ju inte ta avstånd från den diktatur han avskyr. Han inser att det politiska stöd han söker finns till höger. Till slut står han på valmöten och applåderar ytterhögerns Giorgia Meloni, som han också röstar på.
Matthias och hans kamera följer pojkvännens resa högerut. Sadiel ber honom tidigt i filmen att säga ifrån om han tycker att Sadiel överger sina ideal men när så sker slår Sadiel ifrån sig. Matthias själv har egentligen ingen tydlig politisk position, mer än allmänt progressiv. Som homosexuell skräms han förstås av Melonis nationalistiska höger men får svaret att det är lätt att avstå rätten att få gifta sig om Kubas frihet ligger i den andra vågskålen. Sprickan mellan dem växer, inte så mycket på grund av Sadiels nya åsikter som för att han tycks känna sig missförstådd.
Att den ena halvan i ett par drar iväg i en ny politisk riktning hade ju inte varit ett problem om det inte också fanns kärlek. Och det är det bästa med ”My boyfriend el fascista”; att den så fint skildrar parets kärleksvardag. Många scener är filmade i deras hem, där de står i badrummet eller sitter vid frukostbordet i kalsonger och morgonrock, scener fulla av ömhet och (antytt) sex. Det gör dilemmat tydligt, det är ju detta Sadiels tvära högergir sätter på spel.
Spoilervarning: Det visar sig att det finns en gräns för hur långt Sadiel är beredd att gå för sin sak – men då har han redan lämnat Matthias bakom sig. Kärlek – politisk övertygelse: 0–1.
Fotnot: ”My boyfriend el fascista” visas på Tempofestivalen i Stockholm i kväll. Tempofestivalen pågår till och med söndag.
