Vinner Putin så är det slut på homorättigheterna
Dokumentären ”Queens of joy” skildrar dragqueens i Kiev
Nya dokumentären ”Queens of joy” handlar om dragqueens i Kiev sedan Rysslands fullskaliga invasion. De fortsätter uppträda på gayklubben Kletka, samtidigt som de genomlider sin nya verklighet. De samlar in pengar till armén, till flyktingars rullstolar. Filmen är regisserad av Olga Gibelinda och visades på Stockholms hbtqi-filmfestival Cinema Queer.
En av dragqueensen är soldat. Vi följer hur han åker till Charkiv, till en by precis vid gränsen mot Ryssland, de lämnar bröd och tvättmedel till de bybor som valt att stanna kvar. Hundmat till deras magra hundar. ”Vart ska vi ta vägen?” frågar de soldaten med stora botoxläppar. De kramas. ”Vi ses snart”, säger han. Han är själv från Charkiv.
En annan blir inbjuden till en gayklubb i Dnipro. Han är nervös, det är mycket värre där än i Kiev, men han kan inte tacka nej till sina vänner. När han stiger ur taxin vrålar bombsirenerna. Han drar på sig bröstproteserna och målar tjockt med foundation, tar på sig den illasittande peruken. ”I kväll har jag Kievs luftvärnssystem med mig”, säger han till den jublande publiken på den lilla klubben som en besvärjelse. De unga killarna, nakna förutom jockstraps, shottar tequila. Lamporna blinkar. Utanför öser snön ner.
Kriget tycks ha skapat ett märklig undantagstillstånd. Konservatismen ökar med nationalismen, men alla hatar framför allt Putin, och han är homofob. En befälhavare hade sagt ”Jag gillar inte bögar. Men de är våra bögar.” 50 000 hbtq-personer tjänar i den ukrainska armén. För dem är detta mycket personligt. Vinner Ryssland är det slut på både yttrandefrihet och gayrättigheter. Inte för att de har så många sådana till att börja med. Den största frågan just nu för landets lesbiska, homosexuella och transpersoner är rätten att registrera partnerskap. Stupar du i kriget och är gay har nämligen din partner inte någon möjlighet att ärva dig eller få änkepension. Relationen är inte sanktionerad enligt landets lagar. Men en majoritet av ukrainarna är neutrala eller för att lagen ska ändras, enligt filmens regissör.
Även före kriget var hbtq-rättigheter en infekterad fråga. De pro-ryska politikerna kampanjade med ryska argument mot saken, ”skydda barnen” och så vidare. De ukrainska nazistgrupperna är ett pågående våldsamt hot. När Kiev 2017 annonserade att ”vänskaps”-bågen, ett populärt turistmål och gammalt sovjetiskt monument, skulle målas med regnbågsfärger till Eurovision blev det protester som kallade det för ”dold hbtq-propaganda”. Det blev inget av det. I dag har den målats med den ukrainska flaggans färger.
Jag var där två år tidigare och redan då hade Ryssland ockuperat Krim. Man såg soldaterna på permis som stod med sina flickvänner med blommor i håret. De såg så unga ut. Efteråt gick vi till en gaybar nära Maidan, jag minns mest metalldetektorerna utanför. Installerade för att hindra att någon tog in vapen.
”Queens of joy” är planerad att sändas på den ukrainska public service-tv-kanalen i vår. Vad reaktionerna blir återstår att se. Men det är tydligt att det ukrainska motståndet just nu tillåts se ut på olika vis, de har inte råd att exkludera någon. Frågan är vad som händer efter kriget. Även om det för tillfället är svårt att föreställa sig en framtid med fred.
Café Bambino: Leonardo Dicaprio, vänsterpappor & tröga liberaler
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
Konstpodd: I själva verket
