Hårdkokt om knull och kickar i kultklassiker
Som punkig bagatell är resultatet ganska ljuvligt
Publicerad 2025-07-30
”Weird Fucks” av Lynne Tillman
Lynne Tillman är en mångsysslande amerikansk författare med kultstatus som nu introduceras på svenska. ”Weird Fucks” är en komprimerad kortis där hastiga utsnitt från en ung kvinnas grand tour ut i världen bildar en framstötande katalog av möten med män. Sex, sammanbrott och sökande efter kickar avlöser vartannat abrupt. Stämningsläget är hårdkokt och stilen är knapp.
Man kan tänka på andra amerikanska tuffingar födda på 1940- och 50-talen, med liknande uttryck och liknande allt-i-allo-karriärer när man läser Tillman: Chris Kraus, Kathy Acker, Dennis Cooper. De bildade postpunkarna som tog sig in i glansiga, amerikanska kulturmagasin.
Det är ett oväntat val av introduktionsbok. ”Weird Fucks” är en raritet bland Tillmans alster. Dels för dess omständliga publiceringshistoria. När den var färdigskriven i slutet av 1970-talet refuserades den av flera förlag, men plockades upp av tidskriften Bikini Girl. Satt med minimal typografi blev kortromanen bara några uppslag lång, och publiceringen föranledde en smärre kris för Tillman. En första bokpublicering ägde rum 1989, men först på 2000-talet kom den i utgåvor som cirkulerade i bredare led.
Boken är också stilistiskt extrem. Tillmans litterära signum är en intensiv puls, ett kortfattat berättande i hög hastighet, men tempot i ”Weird Fucks” är inte bara högt, utan hackigt, platt. Det är som en roadtrip utan stötdämpare. George knullar henne i en dörröppning och har en fru som torkar sitt hår i ugnen. I Amsterdam slänger hon på sig en päls över sitt viktorianska nattlinne och ger sig hjärtekrossad ut i den snöande natten. Ett pessar är skitsvårt att få ut efter ännu ett konstigt knull.
Sådär håller det på. Kronologiskt men utan konsekvenser, utöver att varje slut leder till en ny början, ett nytt möte, och ytterligare kortfattat beskrivet sex. Förluster bearbetas på i genomsnitt tre rader. Sentenserna är få och oftast självironiska.
Förstått som ett feministiskt vittnesmål från 1960-talets sexuella revolution är strategin den fullständigt osentimentala.
Behållningen i den platta stilen ligger i hur detaljerna får plats att skimra. I hur de brutalsammanfattade händelserna emellanåt trycks ihop till språkkarameller att smaska på. Förstått som ett feministiskt vittnesmål från 1960-talets sexuella revolution är strategin den fullständigt osentimentala. Friheten i att vägra psykologisering, förklaringar, djup.
Man kan jämföra tillvägagångssättet med exempelvis Tillmans debutroman ”Haunted Houses” (1987), där flickerfarenheten vibrerar med ett gastkramande tryck runt den tajta syntaxen och i den lekfulla formen. I ”Weird Fucks” finns inget sådant lodande i sexualitetens, relationernas eller identitetsprocessernas mysterium. Den är mer ett knippe chica formuleringar än litterär sociologi. Snarare ett uppräknande av ligg än ett redande i märkligheterna kring att knulla. Mer språk än liv.
Jag läser ”Weird Fucks” som en bekännelseroman, men skriven av en ung författare som just snöat in på Gertrude Steins modernistiskt färgade ytlighet – att ord bara är vad de är. Som punkig bagatell är resultatet ganska ljuvligt. Som introduktion av en anglosaxisk gigant är den i ödmjukaste laget.
