Åkessons nya a-kassa kommer ruinera många
Inte fyllda 50 och förbrukad? Möt din nya arbetsmarknad
Sedan Ulf Kristersson blev statsminister har 100 000 fler blivit arbetslösa i Sverige. Det brukade vara den viktigaste av alla politiska frågor.
Vår ekonomiska tillväxt är i EU:s bottenliga, kostnaden för mat har ökat med 27 procent och fattigdomen har fördubblats sedan 2022. Torra siffror, men bakom dem finns ett land som har gått sönder. Där barn växer upp för att få det sämre än sina föräldrar.
Som svar sänkte SD och regeringen a-kassan den 1 oktober.
För över en miljon löntagare betyder det sämre ersättning efter 100 dagar.
I retoriken kallas reformen av a-kassan den största på 40 år och den består av flera delar. Fler ska kunna få A-kassa, taket höjs samtidigt som ersättningen trappas ner mycket snabbt. Är du arbetslös lite längre blir resultatet privatekonomisk ruin.
Det är en ganska brutal försämring som kan handla om tusentals kronor varje månad.
I valrörelsen var det andra besked från Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson lovade gå i opposition om A-kassan sänktes.
– Där är jag är väldigt tydlig med att vi inte kommer att köpa några försämringar, sa han i en stort uppslagen intervju i Dagens Nyheter.
Detta var en stor stridsfråga i valrörelsen eftersom särskilt Moderaterna lovade stora skattesänkningar till höginkomsttagare. Och för att finansiera dessa ville de sänka A-kassan.
Efter valet accepterade Jimmie Åkesson Moderaternas politik rakt av. Det är ett oerhört politiskt svek, inte minst eftersom många låginkomsttagare och arbetslösa röstade på Sverigedemokraterna.
Det är partiets allra mest lojala kärnväljare som Jimmie Åkesson har lurat.
Hans nya A-kassa kommer att ruinera många.
Det är just för sådana här tillfällen som SD har byggt upp ett eget medialt ekosystem av ”alternativa” medier och trollfabriker. Där försöker partiet nu sälja in en helt parallell verklighet där den försämrade a-kassan egentligen är en förbättring.
Jag vet inte hur många som går på detta när pengarna sinar i plånboken men det är helt uppenbart så strategin ser ut.
Om vi går tillbaka 30 år i tiden så var arbetslösheten den helt dominerande politiska frågan. Den sågs då som ett samhällsproblem, inte en fråga för individen.
Politikerna pratade om arbetsmarknadspolitik, byggande och olika sätt att få företag att växa och anställa fler. I dag handlar samtalet i stället om att arbetslösa ska ta sig i kragen. Men finns det inga jobb att söka eller du blir ratad på grund av exempelvis ålder så hjälper inte det.
Arbetslösheten har därmed avpolitiserats och blivit något för den enskilde. I stället för näringspolitik och statliga investeringar har vi fått söka-jobb-kurser och tidningsartiklar om att fattiga borde äta mer havregrynsgröt.
Samtidigt har de arbetslösa själva blivit osynliga.
Ett undantag är Robert, 45, som nyligen intervjuades av Aftonbladets reporter Gustaf Thornéus för Min Ekonomi.
Robert har tidigare arbetat i IT-branschen men har nu varit arbetslös i två år. Han har fått aktivitetsstöd eftersom han deltar i ett program via Arbetsförmedlingen. Men utan hjälp från en nära anhörig hade det varit svårt att klara sig.
– Ibland kan jag känna att allt är åt helvete. Men jag vägrar att ge upp, säger han till Aftonbladet.
Reglerna för aktivitetsstöd ändrades 1 oktober och stödet sänks successivt till en grundnivå som ligger på 365 kronor per dag. Det lägsta trappsteget innebär lite drygt 8 000 kronor före skatt.
Robert vill arbeta och har sökt mängder av jobb.
– Jag vill inget hellre än att jobba. Jag har kompetensen och drivet. Jag behöver bara få chansen, säger han.
Men konkurrensen om jobben är hård. Ekonomin står och stampar och eftersom arbetslösheten ökat så mycket är det verkligen arbetsgivarnas marknad. Men Robert ser även hur fördomar påverkar.
– Det finns en enorm ålderism i samhället i dag. Även om jag bara är 45 år vill ingen arbetsgivare ha mig. De vill ha någon yngre, det är jag övertygad om, säger han.
Den svenska modellen på arbetsmarknaden bygger på att människor ska ha trygghet när saker förändras. Det kan handla om att man är mellan jobb eller om att man blir sjuk. Det ska finnas ett skyddsnät, ingen ska falla handlöst.
Så var tanken.
För den som har jobb, villa och vovve är detta kanske ingenting man tänker på till vardags. Men dagens skyddsnät är så fullt av hål att de faktiskt inte längre fungerar.
Du kan inte längre lita på att samhället finns där den dag du behöver det, även om du har betalat skatt och gjort rätt för dig hela livet. Det räcker inte.
Och för många kommer kanske det Robert säger som en överraskning. Att man som 45-åring åldersdiskrimineras av arbetsgivare. Men han har faktiskt goda skäl för sina misstankar.
Diskrimineringsombudsmannen redovisar på sin hemsida en studie där forskare skapade två fiktiva arbetssökande, 31 respektive 46 år gamla, som de lät söka 400 jobb via Platsbanken på Arbetsförmedlingens webbplats.
”Den yngre av de två fiktiva arbetssökande fick en påtagligt högre andel erbjudanden om jobbintervju eller jobb” blev slutsatsen.
45 år och förbrukad? Möt dagens arbetsmarknad.
Det kan inte få fungera så här.
Problemet är att vi har blivit lurade, arbetslivet är ingen individuell fråga. Arbetslöshet måste återigen bli politik. Kanske den allra viktigaste formen av politik.
En arbetsmarknadspolitik som slår ut 45-åringar och inte hjälper människor tillbaka i jobb är faktiskt värdelös.
Jimmie Åkesson har som bekant inte avgått efter att han sänkte a-kassan. De som röstade på honom fick Moderaternas fördelningspolitik.
Röstar man på högerpartier får man högerpolitik, med andra ord. Oavsett vad de säger innan vallokalerna stänger.