Är det västs fel när Ryssland startar krig?
Falsk balans i P1 om Putins krig
I går morse fick lyssnarna i P1 höra narrativet om att det är västs fel – och därmed inte Rysslands – att Ryssland invaderade Ukraina.
– Det avgörande misstaget för väst var att efter murens fall inte bädda in Ryssland i ett globalt säkerhetssamarbete syftande till kärnvapennedrustning, utan istället prioritera Natos östliga expansion öster om västtyska gränsen, sa Johan Wennström, gästforskare på försvarshögskolan.
Varianter på samma tema har vi hört sedan tjugo års tid från Vladimir Putin och ryska statskontrollerade medier. Och från en liten skara akademiker i väst.
Detta narrativ behöver problematiseras.
Skulden när Ryssland invaderar andra länder ligger aldrig hos Ryssland, utan hos väst.
Johan Wennström forskar inte om Ukraina eller Ryssland utan är gästforskare om den så kallade ”Stay behind”-rörelsen i Sverige under kalla kriget. En form av motståndsrörelse under en tänkt ockupation som byggdes upp på 50-talet.
Hans motdebattör Patrik Oksanen, som även medverkar i Aftonbladets ledarsidas säkerhetspolitiska podcast Höjd beredskap, jobbar också på Försvarshögskolan, på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet.
Oksanen är även senior fellow på tankesmedjan Frivärld och har bland annat skrivit flera böcker om informationskrig och rysk desinformation.
Lyssnarna fick av John Wennström bland annat lära sig att det var Bidenadministrationen som bidrog till att ”underblåsa” konflikten och att Trump varit en ”neutral part”.
En invändning är att konflikten hade varit slut direkt om Vladimir Putin packat ihop sina soldater och åkt hem. Att hjälpa Ukraina försvara sig är inte att ”underblåsa” konflikten lika lite som USA ”underblåste” andra världskriget när de hjälpte Storbritannien försvara sig mot Hitler.
Sverige ”underblåste” inte kriget när vi skickade bistånd till Finland under finska vinterkriget. Finland hade rätt att försvara sig.
En annan invändning är att vi som regel lägger skulden på den som attackerar, inte den som attackeras. Det var inte USA:s fel att Japan anföll dem vid Pearl Harbor. FN-stadgan förbjuder anfallskrig men tillåter självförsvar.
Så ser normerna och folkrätten ut.
USA är heller ingen ”neutral part” utan har bistått Ukraina sedan den ryska invasionen 2014, och fortsatt under presidenterna Obama, Trump och Biden.
Beskrivningen att ”det avgörande misstaget” här är Natos östutvidgning – alltså att fria demokratiska länder själva valt att gå med i Nato för att få skydd mot Moskva – är direkt felaktig.
Kreml har ingen rätt, varken folkrättsligt eller moraliskt, att bestämma över sina grannländer och ingen rätt att invadera dem när de inte gör som Ryssland vill.
Grundproblemet här är att Ryssland tar sig den rätten.
Hur tänkte Sveriges radio när de satte ihop debatten?
Ska Patrik Oksanen – som är specialist på rysk propaganda – debattera om det är sant eller falskt att Biden ”underblåst” kriget genom att ge Ukraina möjlighet att försvara sig? Om det är sant eller falskt att det som händer egentligen är västs fel?
Det blir en form av falsk balans.
Är vaccin bra eller dåligt?
Regnar det ute just nu?
Är månen egentligen en ost?
Det som Johan Wennström säger bör naturligtvis diskuteras. Men inte i form av en debatt – en säger så, en säger si – utan i sak.
Är det sant? Har det hänt?
Detta bör analyseras av experter – inte debatteras med experter. Och det finns många sådana i Sverige och internationellt. Vi har en omfattande Rysslandsforskning.
Antingen regnar det ute eller inte.
Sveriges radio kan ställa dessa frågor till Fredrik Löjdquist, diplomat och chef över Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet. Eller Martin Kragh, som är biträdande chef där.
Vill Sveriges radio diskutera hur dessa narrativ fungerar i rysk debatt kan de kontakta Gudrun Persson, docent i Försvarsmakten, eller Carolina Vendil Pallin, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut.
Vill de ha internationella perspektiv kan Sveriges radio kontakta Yale-professorn Timothy Snyder, författarna Anne Applebaum eller Peter Pomeransev. De är världsledande auktoriteter på ämnet, har skrivit mängder av böcker och tackar säkert ja.
Är det Johan Wennström säger sant? Har det hänt?
Vilken roll spelar dessa narrativ i debatten? Och varför?
Man får naturligtvis tycka vad man vill om dessa och andra frågor. Jag är den förste att försvara opinionsbildning, öppen debatt och att människor ska få hävda konstiga saker.
Vem vet, de kanske har rätt.
Det är bra och uppfriskande med tuffa debatter, både i vardagen och i radio.
Men om Johan Wennström sätter sig i radio med titeln gästforskare på Försvarshögskolan är det inget allmänt tyckande. Det han säger behöver hålla för en kritisk granskning.
Akademisk frihet betyder inte frihet från kritik.
