Rörande när Sarah Klang fångar sin forna flicka

Per Magnusson

helskärm

ALBUM På ”Beautiful woman” tar Sarah Klang än en gång spjärn mot uppväxten för att skapa snyggt självutlämnande pop.

I synnerhet när sångerskan fångar sin forna flicka blir musiken uppriktigt rörande.

Sarah Klang
Beautiful woman
Pangur/Nettwerk/Bert

helskärm

POP På förra albumet ”Mercedes”, döpt efter dottern, skildrade Sarah Klang känslostormarna som uppstår med föräldraskapet och förvandlade dem till gripande popmusik. Den saliga soulstänkaren ”Magic stone”, som fångar första mötet med bebisen, eller titelspåret, där Klang med emfas sjunger om att lilla Mercedes alltid kan komma springande till henne, har fortfarande inte klingat av för mig.

Imponerande därför att artisten från Göteborg bara ett drygt år senare är tillbaka med sitt femte album: en lika ambitiös och tematisk historia.

Precis som på ”Mercedes” tar Klang spjärn mot barndomen och tonåren – men den här gången med fokus på vad det innebär att vara kvinna. Den tidigare så konsekventa DIY-artisten reste till Los Angeles för att spela in med Grammy-nominerade producenten Eric D Johnson (The Shins, Fruit Bats etc). Logiskt – Klangs musik har länge haft internationella kvaliteter; hon har ofta påmint om ett lyxigt litet The War On Drugs. ”Beautiful woman” siktar mot ett ännu mer poppigt uttryck.

I det öppnande titelspåret bläddrar sångerskan, till smäktande Robbie Williams-piano, i millennieskiftets modemagasin. Taniga heroin chic-modeller får henne att skippa lunchen. Musiken utspelar sig överhuvudtaget snyggt i skarven mellan 90- och nollnolltalet (extra plus för café au lait-koppen i videon till låten ovan som perfekt tidsmarkör).

I ”Other girls” refererar Klang till Kate Moss: ”nothing tastes as good as feeling skinny”. Britney Spears-filmen ”Crossroads” står på i ett hörn samtidigt som Klang piercar tungan. I dessa scener från en ung flickas vardag – med sin ojämna kamp mot skeva ideal från MTV och VH1 – träffar ”Beautiful woman” som hårdast.

På tal om the ”the noughties”; ”All I want” är tjusig ”OC”-rock med tamburin, piano och akustisk gitarr. ”Go to the sun” kommer mot glittrande Fleetwood Mac-fond. Och det är knappast någon tillfällighet att en låt är döpt till ”Jackson Browne” och utspelar sig på den mytomspunna motorvägen 101.

Klang sjunger sårigt och intuitivt, på manér när hon får feeling. Precis som på ”Mercedes” känns musiken nedtecknad i stunden. Ärligheten går alltid före en perfekt formulering.

”Could I wake up tomorrow/and put some music on/I would smile at my daughter/and tell the sorrow I’ll be gone”, sjunger hon i finalen ”I have everything”. ”Beautiful woman” landar på så vis i försiktig inre frid. Vansinnigt flyktig, och kanske just därför så vacker.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik