Castle Rat fick tid och rum att upphöra
Sofia Bergström summerar hårdrockåret 2025
KRÖNIKA Det är med blandade känslor som jag ser tillbaka på 2025. Ett hyfsat hårdrockår präglat av sorg, storslagna liveupplevelser och en del hänförande skivor.
Emellanåt sveper det in ett band som tar dig med storm. Som får marken under dig att rämna och tid och rum att upphöra.
Senast det hände mig var tidigt i höstas, när Castle Rat och skivan ”The bestiary” tog över tillvaron och stängde ute den otäcka omvärlden.
Bandet från Brooklyn, New York ser ut som karaktärer ur semierotiska ”sword and sorcery”-filmer från 80-talet (tänk ”Conan the barbarian”, ”Barbarian queen” och ”Deathstalker”). I inspelningsstudion frambesvärjer den utklädda kvartetten färgstark, förförisk och fantasieggande heavy metal med spår av doom och progressiv 70-talsrock.
På scenen iscensätter de medeltida strider, med sångerskan Riley Pinkerton i rollen som mäktig sköldmö.
”The bestiary”, bandets andra album, är lika berusande som briljant. Balladen ”Crystal cave” och flera andra låtar bäddar in sinnet i ett sockervaddsmjukt tillstånd.
Castle Rats konceptuella berättande bär för övrigt en hel del likheter med Sleep Token och Ghost, två av världens just nu största hårdrockakter.
Tydliga teman är en trygghet, inte minst i ovissa tider, och jag är övertygad om att det har bidragit till de bandens enorma genomslag i USA och dominans på Billboards albumlista.
Själv är jag inte helt såld på vare sig Sleep Tokens ”Even in Arcadia” eller Ghosts ”Skeletá”, som i mina öron är och förblir album med höga toppar och djupa dalar.
Vad gäller det sistnämda har jag fortfarande inte återhämtat mig efter mötet med låten ”Missilia amori”. Den rysliga refrängen – ”Love rockets shot right in between your eyes” – är ljusår från den lingvistiska genialitet som exempelvis genomsyrar ep:n ”Seven inches of satanic panic” från 2019.
Ny musik från bland andra Deftones, Coroner, Messa, Dream Theater, Malakhim, This Gift Is A Curse, Testament, Sarcator och Tower utgör istället grundstommen i mitt personliga soundtrack till 2025. Ett år som också har präglats av storslagna liveupplevelser (se längre ned för några personliga höjdpunkter) och stor sorg.
För det går förstås inte att summera hårdrockåret 2025 utan att nämna några av stjärnorna som har slocknat längs vägen: Ozzy Osbourne, Brent Hinds, Tomas ”Tompa” Lindberg, Ragne Wahlquist och Ace Frehley. Fem förödande förluster för världen och hårdrockscenen, och smärtsamma påminnelser om att våra ikoner och idoler inte alltid kommer att finnas där.
Men deras musik lever vidare.
Jag hoppas och tror att en stor del av årets hårda musikutbud också står emot tidens tand.
Årets bästa album
1 THE BESTIARY (CASTLE RAT)
Brooklyn-bandet Castle Rat bjuder in till en medeltida fantasivärld där doomig heavy metal är lag och sångerskan Riley Pinkerton är regent. Med stor dramatik, drömsk sång och texter om drakar, monster och bestar av olika slag målar ”The bestiary” upp scener ur en hårdrockares våtaste av drömmar.
2. BRAIDING THE STORIES (GAAHLS WYRD)
På andra albumet tar Kristian ”Gaahl” Espedal med lyssnaren på en vacker vandring över karga fjäll och genom mörka skogar. I hårresande höjdpunkter som ”Time and timeless timeline” och ”And the now” väcker gastkramande riff och rytmer de norska bergatrollen till liv.
3 INNERN (DER WEG EINER FREIHEIT)
”Innern” är tyska för ”inuti” och ramar träffsäkert in innehållet på Würzburg-kvartettens sjätte skiva. Här väntar introspektiv black metal om mentala strider och människans tillkortakommanden som kryper in under huden. Faktumet att Nikita Kamprad sjunger på sitt modersmål gör ”Innern” än mer innerlig och intensiv.
4 DISSONANCE THEORY (CORONER)
Coroners första skiva på 30 år är en comeback av Rocky-mått. Det schweiziska thrash metal-bandet levererar en fantastisk fusion av furiös thrash metal och avant garde-progg med tänkvärda texter om mänsklighetens styrkor och svagheter. Årets bästa thrashplatta, ingen tvekan om saken.
5 THE SPIN (MESSA)
Variation borde vara en dygd, och Messa borde dyrkas världen över. Den italienska kvartettens fjärde skiva är en malström av dramatisk doom, dunkel gothrock och drömsk darkjazz som drar dig djupt ner i ett mysigt mörker. Sara Bianchin sjunger som en förförisk siren.
Årets bästa låtar
1 CHANGES LIVE FROM VILLA PARK (YUNGBLUD, NUNO BETTENCOURT, ADAM WAKEMAN, FRANK BELLO, II)
Ingen annan låt ramar in hårdrockåret 2025 som Yungbluds innerliga tolkning av ”Changes” på Black Sabbaths avskedskonsert i Birmingham. Balladen gör saknaden efter Ozzy Osbourne oerhört stor och påminner oss om att vi inte kan ta någon för givet.
2 NO SUN, NOR MOON (THIS GIFT IS A CURSE)
Stockholmskvintettens black metal-filtrerade sludge, från det massiva albumet ”Heir”, är som skräddarsydd för nästa samhällskollaps. Jonas Holmbergs rabiata röst doftar domedag.
3 CENOTAPH (GHOST)
En sorgtyngd men samtidigt upplyftande låt om att de som lämnar jordelivet lever vidare inom oss. Gitarrerna galopperar rakt in i hjärtat. Liksom Tobias Forges inlevelsefulla sång.
4 MILK OF THE MADONNA (DEFTONES)
De kaliforniska metalveteranerna överträffar sig själva på ”Private music”. Andäktiga ”Milk of the Madonna” banar väg för en spirituell upplevelse utöver det vanliga.
5 NIGHT TERROR (DREAM THEATER)
Med trummisen tillika vitamininjektionen Mike Portnoy tillbaka i uppställningen känns Dream Theater mer vitala än på länge.
Årets bästa konserter
1 KORN, SWEDEN ROCK FESTIVAL (6 juni)
De amerikanska nu metal-legendarerna krossade all konkurrens. Med facit i hand borde jag ha avfyrat fempluskanonen.
2 WITCH CLUB SATAN, MALMÖ MASSACRE (29 augusti)
Rått och rasande. All världens kvinnliga kraft och styrka frambesvärjdes på Plan B:s scen.
3 MÚR, SWEDEN ROCK FESTIVAL (6 juni)
Den självbetitlade debuten var ett av förra årets bästa album. I år stod postmetal-bandet från Reykjavik för en av årets mest känslosamma konserter.
4 PARKWAY DRIVE, HOVET, STOCKHOLM (14 November)
Den australienska metalcore-akten släpade med sig sitt tyngsta och mest teatraliska scenartilleri till huvudstaden – och satte Hovet i brand.
5 BAEST, KULTURHUSET STADSTEATERN, STOCKHOLM (28 maj)
Dödsmetall-kolossen från Århus piskade upp till peppig partystämning.
Övrigt
ÅRETS INITIATIV: Gothenburg Metal Academy är ett sommarläger i metalmeckat Göteborg där ungdomar får lära sig att spela i band, skriva låtar och testa olika instrument. Det finns en insamling på Kickstarter för den som vill donera en slant till lägret.
ÅRETS RÖST: Sångerskan, låtskrivaren och gitarristen Lzzy Hale är beväpnad med en av hårdrockens starkaste sångröster och djärvaste låtskrivarpennor. Beviset: Halestorms sjätte skiva ”Everest”. En känslostorm utan dess like.
ÅRETS UPPTÄCKT: Skivdebutanterna Nyredolk och Niis (uttalas ”Nice”) får lov att dela på utnämningen. På ”Barndommens hjem” bjuder danska Nyredolk på rå black metal rik på vrede, variation och peppiga punkrytmer. Los Angeles-akten Niis blandar istället underbart upprorisk punk, garagerock och grunge på utmärkta ”Niis world”.
ÅRETS BESVIKELSE: Korslagda Kukar, som kastrerade punken genom att stryka ett ord från bandnamnet. Numera går de under det mer Melodifestivalen-kompatibla Korslagda.
ÅRETS JULKLAPP: En konsertbiljett till valfritt evenemang. Det är tuffa tider för både musiker och arrangörer. Stötta den livsberikande livescenen genom att ge bort en upplevelse i julklapp.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik