Håll tummarna för en Radiohead-comeback
KRÖNIKA Det ser faktiskt ut som att Radiohead är på väg tillbaka.
De kunde knappast ha varit mer välkomna.
Det är nio år sedan senaste Radiohead-albumet, det utmärkta ”A moon shaped pool”, och snart åtta år sedan det Oxford-bördiga bandet senast var i Sverige på det som då fortfarande hette Globen i Stockholm.
Sedan dess har de bland annat sjösatt Radiohead Public Library, ett arkiv på nätet med allt de gjort, och släppt ”Kid Amnesia” med tidigare outgivet material från sessionerna för albumen ”Kid A” och ”Amnesiac” – givetvis ackompanjerat av en digital konstutställning. Planer fanns för en ny Radiohead-turné 2021 men en pandemi kom i vägen.
I stället har samtliga fem medlemmar släppt soloskivor och hållit på med andra egna projekt. Gitarristen Johnny Greenwood blev bland annat Oscars-nominerad för sin musik till vännen Paul Thomas Andersons film ”Phantom thread”. Sångaren Thom Yorke gjorde soloalbumet ”Anima”, släppt ihop med en kortfilm av nämnde Anderson. Han har även turnerat en del solo och släpper senare i vår elektroniska albumet ”Tall tales” ihop med musikern Mark Pritchard.
Men vad som framför allt har spätt på känslan av att det kanske inte skulle bli något mer Radiohead är att Yorke och Greenwood verkar ha haft så kul med sitt band The Smile.
Tre album och en liveskiva på bara tre år och en lysande spelning på Cirkus i Stockholm 2022 indikerade att duon verkade trivas ypperligt med den betydligt mindre press som det innebar att spela omisskännlig Yorke/Greenwood-musik men i ett lite jazzigare och friare format.
Misstankarna dämpades inte direkt av Yorke-citat som det här:
– Jag tycker att vi har förtjänat rätten att göra vad som känns rätt för oss utan att behöva förklara oss eller ta hänsyn till någon annans historiska idé om vad vi borde göra.
En hållning att högakta, givetvis. Samtidigt går det inte att komma ifrån att den låtskatt, den unika kreativa kraft som ända sedan debuten med ”Pablo honey” 1993 har varit Radiohead och som har präglat så mycket av de senaste decenniernas mest intressanta rockmusik (fråga bara en den här helgen tämligen aktuell Eskilstuna-orkester!) varit svårt saknad.
Inte minst känns ett sånt här band – som trots att göra allt annat än inställsam, enkel och nerdummad musik har lyckats ta sig till de allra största arenorna och dessutom protesterat mot musikbranschens spelregler och styrt sin karriär helt på egna villkor – extra välbehövligt just nu, när det av feghet och girighet kröks politisk rygg på allt fler och inte sällan ganska oväntade håll i underhållningsindustrin.
Således blir jag nästan orimligt glad när en källa nära bandet enligt uppgift har bekräftat att ett antal konserthallar i utvalda städer i Europa är bokade för så kallade residency-konserter, alltså flera kvällar på samma ställe, i höst.
Vi kan bara hålla tummarna för att det verkligen stämmer, och att Stockholm finns med i de planerna.
Om inte är det i min värld rätt få band som känns mer värda en resa än Radiohead.
4 tips: svenskt och brittiskt guld
Ny Peder Stenberg-pärla
Redan debutsingeln ”Rädd för hundar” skapade en kraftig misstanke om att Deportees-sångaren Peder Stenbergs första soloalbum kan bli en stor händelse i höst. Uppföljaren ”Känner ni igen er”, som släpps i dag, är minst lika stark. Karaktäristiskt smakfullt producerad modern softpop med milt existentiell lyrik som omedelbart placerar Stenberg på samma nivåer av drabbande enkelhet som Jocke Berg och Mauro Scocco.
Love Olzon återvänder
En av millennieskiftets allra mest hörvärda svenska singer-songwriters har tyvärr bara fått ur sig två album de senaste 20 åren, det senaste kom 2016. I fjol fick vi i alla fall fina singeln ”Mina minnen äger mig” och i dag finns det en till. Och precis som alltid hos Love Olzon handlar det på ”Låt allt ljus komma in” om märgfull blue eyed soul med målande vardagsbilder.
Briljant om Wadling
Jag kan inte nog rekommendera ”Jag är monstret – filmen om Freddie Wadling”, som redan har setts över 200 000 gånger på Svt Play. Robert Lagerström och Lars Hogéus lyckas elegant berätta hela den vindlande, mörka, ljusa och berörande historien om Göteborgs största röst på blott en timme. Dessutom kommer ny Freddie-musik. Mångårige Wadling-kollaboratören Sebastian Öberg hittade låtarna ”Death is now” och ”Love dourie” och inkluiderade dem på nya albumet ”9 songs” med sitt projekt Audiocopter.
Everything But The Girl gör spelningar
Tro det eller ej men även Tracey Thorn och Ben Watt i Everything But The Girl verkar våga sig på en återkomst till scenerna. 6 och 7 april premiärspelar duon låtarna från comebackalbumet ”Fuse” – årets bästa 2023 enligt mig – på lilla Moth Club i London, vilket också blir deras första gemensamma spelningar på 25 år. ”Om det går bra vill vi göra mer”, säger de. Svenska arrangörer är härmed underrättade.
LYSSNA PÅ HÅKANS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik