Billigt och slarvigt – ”Samson” skulle inte ha släppts så här
Publicerad 2026-04-11
Jag gillar flera delar med ”Samson”.
Synd bara ett det inte är färdigt.
Först kunde jag bokstavligt talat inte spela klart.
Mina blågula ögon vill se ett spel som lyckas, och det finns saker att tycka om med detta actionspel. Dock vore det blåögt att påstå att Liquid Swords debutspel ”Samson” släppts i ett friskt skick.
Spelupplevelsen har varit fylld med problem och buggar.
Fordonen har laggat fram, ljudbilden varit svajig, karaktärer har fastnat i terrängen, vapnen försvunnit, med mycket mera.
Faktiskt var det så pass illa att jag inte kunde spela klart först. I ett uppdrag skulle jag överleva ett bakhåll men den elfte och sista förövaren dök aldrig upp. Efter tredje försöket gav jag upp och fick snällt vänta in fredagens patch som löste detta och flera andra bekymmer – men långt ifrån alla. Nämnas bör att jag både före och efter detta haft liknande bekymmer, med uppdrag där jag antingen behöver vänta in fiender eller leta huvudlöst efter föremål.
Starten har varåt så problemfylld att branschveteranen Christofer Sundberg, som alltså grundat denna nya studio, kallade spelets prestandaproblem och buggar för ”oacceptabla” i lanseringsuppdateringen på Steam.
Ett onödigt resursslöseri, för grunden är ju fin.
Rakt-på-sak-action
”Samson” känns som något från PS2-, eller tidiga PS3-eran.
Det är ett fartfyllt, linjärt, rakt-på-sak-actionspel utan onödiga krusiduller.
Vår hjälte, Samson, är en man med stora biceps. Efter en tid på kåken har hans medhjälpliga syster skuldsatt sig hos några andra brottslingar och handlingen går således ut på att betala tillbaka denna skuld samtidigt som Samson och hans kumpaner återetablerar sig i staden.
Detta sker genom simpla men retro-roliga uppdrag. Mestadels handlar det om att slåss, mot alltifrån korrupta poliser till knarklangare. Men det vankas också biljakter, race och andra fordonsstyrda åtaganden.
Nu vet jag att Sundberg slagit ner GTA-liknelserna, vilket är helt förståeligt. Men nog fasen är det en GTA III-känsla över den kala, råa staden Tyndalston. Den är kompakt inbjudande.
Men buggar eller ej, det flyter inte så särskilt väl.
Stolpigt, obegripligt
Spelets två grundpelare är slagsmål och bilkörning. Och båda känns rätt stolpiga.
Jag har inget emot de få knappvalen i handgemängen (ducka, parera, vanligt slag, hårt slag) men det flyter liksom sällan. Ofta står mina motståndare bara och väntar på att agera. Kameran visar inte vad jag behöver se, avsaknaden av att ”låsa sig” till fiender är störande och utöver när jag blir omringad blir det heller aldrig utmanande. Faktiskt blir det bara enklare med tiden när jag låst upp karaktärsfärdigheter.
Idén om att skippa skjutvapnen är cool. Men man hade lika gärna kunnat skippa handvapnen också, för de gör knappt någon skillnad. Jag kan inte heller räkna antalet gånger som jag haft en kofot i handen, därefter tagit värktabletter eller framkallat bilen vilket gör att gode Samson helt obegripligt släpper vapnet och att det sen flyter igenom marken så jag inte kan plocka upp det igen.
Själva bilkörningen lämnar också mer att önska. Jag får inte grepp om den. Min bil, oavsett vilken, glider för mycket och ger inte rätt styrkänsla.
Värst på denna punkt är ändå polisjakterna. De känns slappt programmerade för de är nästintill omöjliga att skaka av sig. Ifall man kör. Om jag däremot gömmer mig bakom en husknut, då kan jag lätt vänta ut timern.
Ingen tjänar på det
Nej, ett sånt här tillstånd ska inte ett spel släppas i – och det är knappast första gången det händer.
Den billiga prislappen på 25 dollar är hedersam men betalande kunder är trots allt inte försökskaniner. Det är också enklare att vinna ett förtroende direkt än att försöka återuppbygga det.
De sköna, grova dialogerna, den inbjudande miljön, den smått briljanta grundidén och den omvänt härliga känslan av att inte bli rikare utan snarare betala av skuld varje dag försvinner bort i slarvet.
En dag kan det nog bli bra, men ”Samson” skulle inte ha kommit ut så här. Det tjänar ingen på.
