Trots larmen: 36 barn fördes utomlands
Syskonen försvann – efter att flickorna vittnat om våld
Uppdaterad 2024-12-12 | Publicerad 2024-12-11
Tonårsflickorna tog mod till sig och berättade om sin rädsla att föras utomlands – trots det agerade inte samhället för att hjälpa deras syskon.
Aftonbladet kan avslöja att minst 36 syskon försvunnit, trots varningssignalerna.
– Det är ett svek mot barnen, säger Devin Rexvid, vid Stockholms universitet.
Ingen vet hur många barn som förs ut ur Sverige varje år. Hur många barn som inte får gå klart skolan, som aldrig får chansen att säga hejdå till sina vänner.
Det finns ingen nationell statistik över barnen som försvinner och Aftonbladets granskning har visat hur barn kan gå under samhällets radar i flera år utan att kommunen reagerar.
Ett av verktygen för att skydda barn som riskerar att föras utomlands är utreseförbud enligt LVU. Om ett barn riskerar att fara illa i ett annat land, könsstympas, bli bortgift, utsättas för våld eller omsorgsbrister, kan de få en spärr i passet.
Men Aftonbladets granskning visar hur socialtjänsten i flera fall inte utrett alla barn i en familj, i samband med att man omhändertagit ett syskon som riskerar att föras bort.
Trots larmen – syskon förs bort
Det handlar ofta om fall där tonårsflickor vittnat om hedersvåld eller andra missförhållanden hemma.
I vissa fall har de även berättat att deras bröder eller systrar utsatts för våld.
Men istället för att utreda de andra barnen i familjen har samhället inte agerat i tid – och syskonen har försvunnit.
Åtminstone 36 syskon till barn som omhändertagits och fått utreseförbud de senaste två åren har förts bort, visar Aftonbladets granskning:
- En polisutredning inleddes efter att den 14-åriga flickan berättade om sin situation. Efter att 14-åringen omhändertogs lämnade mamman Sverige med flickans småsystrar. Efter det sa 14-åringen att hon ville flytta hem till familjen igen så att hennes systrar skulle få komma tillbaka till Sverige. Flickan tog tillbaka uppgifterna hon lämnat. Socialtjänsten misstänkte att föräldrarna använde de bortförda syskonen som en påtryckning på 14-åringen.
- Den 16-åriga flickan berättade om hur hon utsatts för våld och om sin rädsla för att dödas eller föras utomlands. Efter att flickan omhändertogs avvek föräldrarna med hennes yngre syskon innan socialtjänsten pratat med dem. Snart försvann också 16-åringen från sin placering.
- En 15-årig flicka berättade om sin rädsla att bli förd ut ur landet och hur hon hela sitt liv levt under kontroll, begränsningar och utsatts för våld. Efter omhändertagandet fördes flickans lillasyster till Turkiet, där hon lämnades hos släktingar hon aldrig tidigare träffat.
Devin Rexvid är universitetslektor vid Stockholms universitet och forskar om frågor som rör hedersrelaterat våld. Han tycker att man behöver bli bättre på att utreda även småsyskons situation i samband med att ett äldre syskon berättar om hedersvåld.
– De befinner sig ju under samma tak och i samma strukturer. Även om den som är äldre just nu utsätts mer så kommer ju de yngre barnen att växa upp också, säger han.
Expert: okunskap om förskolebarn och heder
Devin Rexvid menar också att det finns en fördom om att mindre barn inte utsätts för hedersrelaterat förtryck.
– Jag tror att det bygger på en okunskap kring att barn i till exempel förskoleåldern skulle vara skonade från hederskontroll men studier jag gjort visar på motsatsen: hur de bland annat utsätts för begränsningar och inte får utveckla vissa fysiska förmågor.
Matilda Eriksson, utredare på Jämställdhetsmyndigheten, säger att det är just i samband med att ett barn i familjen omhändertas, som övriga syskon löper störst risk att föras ut ur landet.
– Vi har också sett att många som blivit bortförda varit kända av myndigheter sedan tidigare och det talar för att man måste titta närmare på situationen i hela familjen, säger Matilda Eriksson.
Utreseförbud sätts in för sent
Aftonbladets granskning visar också hur ansökningar om utreseförbud ofta kommer försent, när barnen redan är försvunna.
39 barn de senaste två åren har vid tiden för ansökan om utreseförbud nämligen redan förts utomlands eller avvikit med sina föräldrar så att socialtjänsten inte kan hitta dem.
Enligt en rapport från Jämställdhetsmyndigheten behöver utreseförbuden användas i större utsträckning.
Hade hållits fångna
Matilda Eriksson menar att samhället generellt väntar för länge med att ingripa och att stödet till barn som förts bort, och sedan kommit tillbaka hem, måste bli bättre.
– Sverige är hyfsat bra i den akuta fasen men vi måste bli bättre i den tidiga och den långsiktiga, säger hon.
Ett exempel på hur stödet brister i samband med att någon återvänt hem till Sverige är fallet med den 17-åriga flickan:
Tillsammans med sin mamma och syskon hölls hon av pappan mot sin vilja i Irak, under flera månader. Efter att mamman lyckats ta hjälp av Utrikesdepartementet för att återvända till Sverige bodde de i en dryg vecka på ett skyddat boende, tills socialtjänsten gjorde bedömningen att skyddet inte längre behövdes. Då blev de hemlösa.
Men efter att 17-åringen försökt ta sitt liv berättade hon för BUP om hur hon fått höra att hon skulle bli bortgift och om det våld hon och hennes syskon utsatts för. 17-åringen omhändertogs och fick utreseförbud men när man ansökte om utreseförbud för syskonen var de försvunna.
Aftonbladets granskning visar att många av utreseförbuden kommer först efter att barnen, majoriteten flickor, själva kontaktat någon samhällsinstans för att berätta om sin utsatthet. Enligt Matilda Eriksson läggs för mycket ansvar på barnen själva i processen kring att skydda dem från hedersförtryck eller bortförande.
– Det är mycket att kräva av ett barn att de själva ska vara den drivande i en sådan process. Vi pratar mycket om barnrättsperspektivet i Sverige men vi har en del kvar att jobba på.
