Kvinnor mördas och psykiatrin ska stärkas än en gång
Psykiatrin ska stärkas nu igen.
Vid en presskonferens i Rosenbad i dag berättade socialminister Jakob Forssmed om allt det som behöver göras för att stärka den här delen av vården.
Under julhelgen skakades Sverige av två kvinnomord, Boden och Rönninge, två misstänkta gärningsmän som haft kontakt med en psykiatri som inte var tillräcklig, en psykiatri som utredde och var välmenande och som trodde sig göra det som behövdes.
Debatten, den nygamla, vi har ju varit här förut, efter mordet på Anna Lindh, efter alla dessa fall av grövsta tänkbara våld, alla dessa mördare som skrivits in och skrivits ut, debatten var än en gång häftig någon vecka för att sedan tunnas ut och slockna.
Journalistiken är rastlös till sin natur och tidningar, radio och tv vände snart sina blickar åt ett annat håll, mot en oberäknelig gammal man i Vita huset som i går höll en lång och förvirrad presskonferens och som än en gång hotar med tullar om han inte får sin vilja igenom.
Nu stod dock en svensk minister i talarstolen och försökte få upp kvinnomorden på dagordningen igen och han sa att ”det är svårt att inte börja den här presskonferens med Boden”.
Ännu ett av alla dessa misslyckanden, en slutenvård som varade ett dygn, en man som släpptes och snart därefter begick mord.
Socialministern berättade att psykiatrin får ökade medel, 1,5 miljard, fler vårdplatser, kapaciteten ska stärkas, glapp ska tätas, det finns ett ingenmansland där ingen tar ansvar, sjuka människor bollas fram och tillbaka.
Orden kom och gick och Forssmed talade med energi och beslutsamhet om en ”historisk satsning” och det lilla antal reportrar som släpat sig till Rosenbad nickade och antecknade.
Det ska bli en bättre övergång mellan barnpsykiatri och vuxenvård och den psykiatriska tvångslagstiftningen ska bli flexiblare och en utredning ska tillsättas.
En flash i min mobil: ”Den rättspsykiatriska undersökningen av Vilma Andersson dröjer.”
Forsmed är en hederlig politiker, det finns ingen anledning att tro annat än att han försöker gör sitt bästa.
Men ändå. Så här har det låtit sedan psykiatrireformen 1995, då mentalsjukhus stängdes och svårt sjuka människor skulle integreras i samhället.
Sedan dess har vi sett det gång på gång på gång, anhöriga som kämpat för vårdplatser, kontakterna med psykiatrin finns dokumenterade, ändå sker nya mord.
De flesta med psykiska problem begår aldrig några våldsbrott, detta är viktigt att understryka, endast några få av dem är farliga, icke desto mindre är listan på misslyckanden och människor som förlorat livet 30 år efter reformen alldeles för lång.
Det här vet Forssmed och han sa sig vilja se ”genomgripande reformer i stället för utspelsfyrverkeri” och när han talat i 20 minuter var det dags för allmänna frågor och TT ville veta om inte de senaste morden är ett misslyckande och politikern svarade att jo, det är det.
Intresset för enskilda intervjuer var måttligt.
Utanför Rosenbad föll blötsnö och redaktionerna förberedde sig på att den gamle mannen som håller världen i sitt grepp skulle framträda i Davos.