Ulf Kristersson upplöses i dimma inför våra ögon
Plötsligt upplöses Ulf Kristersson i dimma inför våra ögon.
Det sker när USA olagligt anfaller Iran för att bomba landet tillbaka till stenåldern, införa demokrati, tvinga fram en ledare som Trump gillar – vi vet inte varför kriget pågår, Donald Trump och hans springpojkar ger olika besked varje dag.
När det inte går som han tänkt skyller han som vanligt på andra. Nu är det EU och Nato som får skäll och hån när de vägrar sända örlogsfartyg för att reda ut Trumps kaos.
I världskrisen blir Sveriges statsminister allt suddigare i kanterna, hans ord oformlig och obegriplig , antagligen för honom själv också.
I torsdags i förra veckan var Kristersson på EU-toppmöte i Bryssel. Aktuellts reporter frågade om det blir någon europeisk respons på kriget i Mellanöstern.
Nu ber jag om ursäkt för att du får läsa Kristerssons svar i dess helhet, men det är nödvändigt för att se det intellektuella moras som statsministern befann sig i:
”Det är klart att det finns en mycket bred gemensam upplevelse av att stå på det iranska folkets sida. Förhoppningen är att det här ska leda till ett bättre land, en bättre regim. Det är också många länder som, precis som Sverige, fått erfara vad Iran är kapabelt att göra, tyvärr. Men också en betydande oro för vart det här tar vägen. Risken för eskalation i hela regionen. Alldeles uppenbart stora priseffekter på olja och gas. Det är verkligen … det är en dramatisk situation som ingen just nu kan överblicka vart det tar vägen.”
Reportern Niklas Svensson frågade då vad Sverige vill göra. Kristerssons svar:
”Vårt allra viktigaste just nu, det är naturligtvis att fördöma det våld som pågår mot iranier naturligtvis och mot regionen. Men annars är det att se till att svenska intressen värnas. Att vi inte drabbas av säkerhetshotande personer. Att den svenska ekonomin och svenska el- och bränslekonsumenter klarar sig igenom den här situationen. Det är det som påverkar oss alldeles specifikt. Sen kan vi ha vårt ord med i laget. Men vi kommer inte kunna få stopp på det här kriget.”
Alltså noll analys varför krisen alls har uppstått, noll ställningstagande för lag och rätt, noll politik, i stället många ord, alla utan substans. ”En bred gemensam upplevelse av att stå på det iranska folkets sida”!
När USA och Israel anföll Iran mumlade Kristersson om att det möjligen kunde vara ett brott mot ”traditionell” folkrätt.
Som om det finns flera folkrätter att välja mellan.
Genom att placera ordet ”traditionell” framför folkrätt mjukade Kristersson upp brottet som pågick inför världens ögon. ”Traditionell” – det låter ju gammaldags, omodernt, och som om det är dags för en uppfräschad folkrätt, i takt med tiden.
Ska vi börja tala om ”traditionell” lagstiftning också? Ska en mördare i rätten hänvisa till att ”traditionell” lagstiftning är något vi kan köpslå om?
När Ryssland anföll Ukraina växte Ulf Kristersson som politiker. Han svajade inte. Sverige står på Ukrainas sida, vi håller på lag och rätt, vi visar solidaritet i handling genom att hjälpa Ukraina med vapen och annan utrustning.
Självklart är det besvärligare terräng när en allierad till Sverige begår brott mot freden, och vi dessutom är beroende av brottslingen.
Men Kristerssons mummel rymmer något mer. Det är ideologiskt betingad feghet, den påminner om de vänstermänniskor som står med händerna i fickorna när tyrannen Putin försöker förgöra Ukraina mitt i Europa och säger, vi måste förstå angriparen, Putin känner sig tvungen, allting har två sidor.