Mette-Marit och Haakon borde avskaffa monarkin
Det har kommit en ny bok om bonusprinsen Marius Borg Høibys, som mina norska kollegor kallar för ”EN BOMBE”.
Den som minns efterspelet med Thomas Sjöbergs bok ”Den motvillige monarken” – om hur Carl XVI Gustafs kompisar kontaktade undre världen för att få loss komprometterande foton som gangstern Mille Markovic påstod att han hade – är luttrad. Men visst innehåller ”Hvite striper, sorte får” (Aschehaug forlag) minst sagt uppseendeväckande information.
Journalisterna Øistein Monsen och Torgeir Krokfjord har kartlagt Marius vänkrets och funnit ett nätverk som är betydligt farligare än man hittills fattat.
Där finns inte bara glammiga partykungar, glittriga brudar och en och annan på glid. Den innersta kretsen består av knarklangare och andra grovt kriminella – det är blott två personer i ledet mellan Marius nätverk och den kurdiska räven Rawa Majid.
Marius skörlevnad är med andra ord inte bara en familjetragedi, utan ett skarpt säkerhetspolitiskt hot.
Boken visar alldeles utmärkt hur knarklangarna i Oslos fattigare östra del intimt hänger ihop med kändis- och överklassdekadensen i stadens västra halva. Det pikanta är att kronprins Haakons bonusson är en man i dess mitt.
Och att polisen har låtit honom hålla på i tio år utan att ingripa.
Enligt författarnas anonyma poliskällor har Marius sålt kokain på Karl Johan, utan att han lagförts. Vid ett tillfälle stoppades Marius av polis, rattfull och hög som ett hus. Polisen sa att han måste akta sig, så han inte blir en löpsedel, men bonusprinsen hånskrattade att de – familjen – hade ett avtal med medierna.
Hovets skattebetalda livvakter har övervakat Marius, utan att känna att de har mandat att ingripa. Säkerhetspolisen har varit ständigt uppdaterad om bonusprinsens olämpliga umgänge, men inte agerat, eftersom mannen är son till den kvinna som en dag ska bli Norges drottning.
Sett ur det perspektivet blir ett inbrott i kronprinsparets vinkällare och stöld av bestick en skitsak.
Författarna frågar hur Marius kunnat finansiera sitt lyxliv med kokain, resor, bilar och klockor värda multum? Enligt mamma Mette-Marit själv får Marius 20 000 kronor i månaden, pengar som rimligtvis tas av apanaget. De stålarna kan inte räcka långt.
Den sprängande frågan är givetvis vad kungafamiljen och hovet har känt till? Och vilka mått och steg har de vidtagit för att skydda Marius?
När polisen äntligen bestämmer sig för att göra sitt jobb och gripa Marius för kvinnomisshandel, går först en telefonkedja runt som leder till kronprins Haakon och Mette-Marit. Hon varnar sin son, som städar ur sin mobil samtidigt som hon städar hans flådiga lägenhet ren på bevismaterial.
Det är lätt att se scenen framför sig, en förtvivlad mamma som vill hjälpa sin son, som hon har tvingat att bli ett konstitutionellt experiment. Men var hon där ensam med soppåsar och skurhink eller hade hon med sig personal?
Nästa gång polisen griper Marius får kronprinsparet inget veta i förväg, något som gör Mette-Marit ursinnig, enligt boken.
Det är lätt att förakta Marius Borg Høiby, klassföraktet gifter ihop sig med Jantelagen. Här fick han jordens chans och vad gjorde han av den? Men det här handlar om ett barn som fått mycket men ändå aldrig har accepterats fullt ut. Vad gör det med en människa?
Marius halvsyrra Ingrid Alexandra är arvprinsessa och hans halvbror är prins. Själv är han bara den där ungen som ”den trashiga” Mette-Marit hade med sig in i ett äktenskap som monarkin aldrig tidigare skådat. Hon visste att allt hängde på att sonen, som vilade på hennes höft, skulle utvecklas till en skötsam man.
Det blev han inte. Han blev en katastrof.
Man ska inte psykologisera en person man inte känner – Marius är och förblir anonym eftersom han inte får ge några intervjuer – men kanske har han spöat sina kvinnor för att bevisa att han trots allt är en människa med betydelse och makt.
I februari inleds rättegången, som kan ge Marius Borg Høiby 10 års fängelse. Tjugoåttaåringen är åtalad för våldtäkt, flera fall av filmade sexuella övergrepp, misshandel i nära relationer och lite till, men av de 34 åtalspunkterna handlar ingen om narkotika.
Det norska hovet rasar mot boken, som man menar bygger på lögner och odokumenterat förtal. Att man går till attack visar att den norska kungafamiljen, som alltid har varit världens mest moderna, är skakad i grunden. Dygnets alla timmar räcker inte till att hantera både Marius och shaman Durek.
Mina norska kollegor spekulerar i hur kronprinsparet ska klara sig ur det här, kanske är skilsmässa den enda utvägen?
Det vore förfärligt om ett par som älskar varandra måste gå isär för att rädda ansiktet på ett i grunden odemokratiskt statsskick, som bygger på att landets högsta ämbete går i arv inom en familj, som lever med det omänskliga kravet att vara nationens moraliska föredöme.
Istället för att Haakon och Mette-Marit ska tvingas skriva på skilsmässopappren, borde de proklamera att de avskaffar sig själva och alla följande generationer.
Låt kung Harald bli siste man på tronen! Modernare än så kan en kungafamilj och ett land knappast bli.