Vi är i ett paradigmskifte – hoven måste anpassa sig
Vad är det för fel på de europeiska kungahusen egentligen?
I Storbritannien har en ex-prins gripits av polis misstänkt för ett mycket allvarligt brott och en annan prins har ”flytt” till USA efter att ha ansett sig vara dåligt behandlad.
I Norge misstänks en medlem av kungafamiljen för våldtäkt. Landets blivande drottning har haft en nära vänskapsrelation med en dömd pedofil. En annan prinsessa utnyttjar sin titel för att tjäna stora pengar.
I Belgien abdikerade den tidigare kungen efter avslöjanden om ett utomäktenskapligt barn. I Spanien lämnade exkungen över tronen till sin son efter korruptionsanklagelser.
En kollega påpekade lite ironiskt att det här kanske är straffet för att kungahusen anpassat sig lite för mycket till det moderna samhället. Kanske är en tidigare partyprinsessa med en son från en tidigare relation dömd att misslyckas i sin officiella roll.
Jag tror inte det.
Kungahusen har anpassat sig i alla tider. Nya insikter, nya normer, nya lagar. De står inte på frontlinjen, men anpassningen är ett villkor för att vi andra ska acceptera deras existens. Att gifta sig av kärlek med en kvinna eller man av folket är inte längre tabu.
Mette-Marits bakgrund spelar mindre roll än vad vi tror. Att vara kunglig är att verka i offentlighetens mest krävande pr-roll. Folkets förtroende är den enda verkliga valutan.
Förtroendet för kronprinsessan var solitt fram tills hennes namn dök upp i Epsteindokumenten. Hennes mamma-roll var inte ifrågasatt förrän Marius greps 2024.
Det är Mette-Marits agerande som spelar roll. När tvivelaktiga livsbeslut kommer fram i ljuset faller förtroendesiffrorna direkt. Norska kungahusets pr-arbete har fungerat fint fram tills ridån drogs undan och vi såg katastrofen. Nu har de en rejäl uppförsbacke framför sig.
På grund av det nya medielandskapet kan de kungliga hoven inte lika lätt dölja skandaler och dåligt beteende. På sekunder sprids namn, dokument och anklagelser över världen. Sociala medier och blixtsnabba nyhetssajter är en utmaning. Vi är i ett paradigmskifte där hoven börjat anpassa sig till det nya.
Jag minns för ett femtontal år sedan då drottning Silvia nämnde att det var ovant att möta ett hav av uppsträckta mobiltelefoner i stället för ansikten.
Femton år sedan. Det känns som rena medeltiden. I dag är mobiltelefonernas ocean en så vardaglig syn att man inte reagerar längre.
Så vad är det för fel på de europeiska kungahusen egentligen?
Frågan måste riktas mot person och inte institution.
Vad är det för fel på kronprinsessan Mette-Marits omdöme egentligen?
