Två barn har torterats ihjäl och tonårskillarna fnittrar
Mörkbrunt hår i tofs.
Så det är så här han ser ut, Robin Hedman Johansson, mannen som påstås ha gett order om tortyrmorden på två småpojkar.
Det är den första av 32 dagar i denna huvudförhandling i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt och han sitter bredvid de två advokater som ska försöka smula sönder bevisningen.
Sommaren 2023 hittades de 14-åriga pojkarna Mohamed och Layth skändade och dödade och det har varit en lång utredningsresa till just denna dag.
Men nu sitter 33-åringen där med ryggen mot journalisterna på åhörarbänken, mannen som pekas ut som spindeln i nätet, en av 18 åtalade, en av 18 som nekar.
Det hävdas att det var han som bestämde att tortyren skulle fotograferas för att ha bilder att skrämma andra barn med.
Enkelt vore, om misstankarna stämmer, att beskriva honom som ett monster, ett odjur, men det är att göra det alldeles för lätt för sig.
Sanningen är att det är en människa som sitter på den första raden, ingenting annat.
Rättegången har försenats, transporter från häkten har fastnat i trafiken, tekniken strular och i det gamla garage på Kungsholmen som i början på 90-talet byggdes om till säkerhetssal är syret redan på upphällningen.
Några tonårskillar fnissar, de är kompisar till en av de åtalade och har tydligen roligt, advokater hälsar hjärtligt på varandra, en av dem berättar bullrande att han kom hem från Spanien i går och ännu är ”lite mosig av alkohol”.
Först vid halv elva har det blivit ordning på tekniken och åklagarna Hanna Cardell och Sara Stolpe kan inleda.
De växeldrar, spelar ut sina inledande kort, beskriver hur brotten har begåtts och vilka som ska ha begått dem, det som på juridiska heter gärningsbeskrivning.
– Vi påstår att Robin Hedman Johansson är huvudman i detta ärende. Han befann sig utomlands då gärningarna begicks och deltog genom chattar, säger en av åklagarna.
Mord, anstiftan till mord, medhjälp till mord, människorov, grovt gravfridsbrott, förberedelse till mord, stämpling till mord, medhjälp till förberedelse till mord och grovt olaga hot, listan på anklagelser är diger.
Två pistoler var försvunna, de avlidna barnen anklagades för att ha slarvat bort dem.
Klockan 21.58 togs ett foto på en av dem vid liv. 00.25 skickades en ny bild, då var han död och skändad.
”Gör mig stolt”, som en av de åtalade för mordplanerna några dagar tidigare skrev i en chatt till en underhuggare.
Föräldrarna till de mördade pojkarna är med på länkar från andra tingsrätter, tonårskillarna i salen fortsätter att fnissa och blir åthutade av en vakt.
Tortyren och morden som 14-åringarna Mohamed och Layth utsattes för förevigade och användes för att hota andra.
En brottslighet som är gränslös i sin brutalitet och som nu får sitt straffrättsliga efterspel i form av en rättegång där indicier värderas och paragrafer åberopas och vissa frågor kommer att besvaras och andra förbli obesvarade.
Vi vet så mycket att Robin Hedman Johansson anses vara gangsterledaren Rawa Majids projektledare.
Den förmodade uppdragsgivaren, mannen som är ytterst ansvarig, sitter i vanlig ordning inte på de anklagades bänk.
Åklagarna trummar på, visar bilder på lägenheter där åtalade har gömt sig, skogsdungen där Mohamads sargade kropp hittades, översiktsbilder på bostaden där Layth hölls kidnappad innan han mördades, en tidslinje, den första chatten om morden som utredarna har hittat är från den 20 juli.
I gruppen ”Ortens krigare” lade Hedman Johansson ut en förfrågan om spanare och de följande dagarna intensifierades planerna. Korthuggna meddelanden, order gavs, fotsoldater löd.
De misstänkta ska anses vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad, men åtalet gör ett gediget och genomarbetat intryck.
När allt detta är klart och målet även valsat genom hovrätten kommer Robin Hedman Johansson med betydande sannolikhet ha dömts till livstids fängelse.
Nu sitter han där, på första raden, grå tröja. Vad rör sig i hans huvud? Ånger, skuld, ilska över felaktiga anklagelser, oro över framtiden?
Lagman K Göran Nilsson bryter för lunch klockan 11.56 och de häktade förs ut med händerna i fängsel och advokaterna tar trappan upp till Kungsholmens friska luft och börjar gå mot restaurangerna nere på Scheelegatan.
Vi är halvvägs genom den första rättegångsdagen om de grövsta av många grova brott som har begåtts under det blodbad som i pressen har döpts till Foxtrot-konflikten.
Tonårskillarna har slutat fnittra.
