Sveriges värsta terrorist vänder plötsligt på huvudet
Långt mörkt hår, skägg, en ännu ung mans ansikte.
Så det är så här Sveriges värsta terrorist genom tiderna ser ut, Osama Krayem, dömd för inblandning i mord på 162 människor i Paris och Bryssel.
Är han även ansvarig för det ohyggliga mordet på en man som spärrades in i en bur och brändes ihjäl för tio år sedan?
I säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt inleddes i dag den straffrättsliga prövningen av den frågan.
Det har gått tio år sedan världen förfasades över videon som skildrade Muadh al-Kasasbes sista 22 minuter i livet.
På julafton 2014 sköts denne jordanske stridspilot ner i Syrien och tillfångatogs.
Den blåslagne piloten stängdes iklädd en orange dräkt in i en bur och en sträng med eldbar vätska som ledde fram till den tändes på.
”Muadh al-Kasasbe har inte haft någon möjlighet att freda sig eller påkalla hjälp”, som åklagarna på juridikens lågmälda och doftlösa prosa uttrycker saken i åtalet.
Vad rör sig i Osama Krayems huvud då vidrigheten läggs fram för rätten? Ånger, likgiltighet, stolthet?
Han tittar rakt fram, sammanbitet, röjer inga känslor, då och då viskar han några ord till sin advokat, Petra Eklund.
Vi vet att den misstänkte nekar till brott, även om han medger att han var på plats då mordet skedde. Vi vet att han har tigit sig igenom de tidigare rättegångarna i Paris och i Bryssel. Vi vet att bevisen även den här gången är starka.
Möjligen var det inte ett under av intelligens att på Facebook skryta om att han var med i videon ”där som man grillar en man”.
På åhörarbänkarna sitter journalister. Lika många från franska mediehus som från svenska. Tidningarna Le Monde och La Croix dagstidning, nyhetsbyrån AFP.
Men så är också terrordådet i Paris 2015, det värsta i nationens historia, ännu ett trauma.
130 mördade människor, tagande av gisslan i konserthallen Bataclan, bara där dödades 80 personer, de tre självmordsbombarna nära Stade de France, mord på avenyer.
Osama Krayems fingeravtryck hittades i lägenheten där Parisbomberna tillverkades och han åtalades för att ha försett angriparna med vapen och logistiskt stöd. Han dömdes på samtliga punkter till 30 års fängelse.
Men den rättegången skedde först efter att han några månader senare gripits efter terrordåd i Bryssel, ytterligare 32 mord.
Åklagarna trummar på. ”IS styrde ett territorium större än Storbritannien”...”Krayem var en anhängare av den salafist-jihadistiska ideologin”...” enligt en rapport från det franska generaldirektoratet för inrikes säkerhet”...
Den unge mannen, född och uppvuxen i Malmö, en tillbakadragen kille som gick byggprogrammet på gymnasiet och spelade fotboll på fritiden, viskar någonting till sin advokat.
Radikaliseringen skedde 2014, vänner har vittnat om att det gick fort, 2014 reste han till Syrien, ett år senare lämnade han landet med falskt pass och i skydd av flyktingströmmar och reste till Paris där han anslöt till en terrorcell.
Andra är bättre skickade än jag att förklara varför en människa förvandlas på det här sättet, men jag vet så mycket som att det för Krayem i händelse av fällande dom inte finns alternativ till lagens strängaste straff.
Ett straff som då adderas till livstidsdomen han avtjänar för dådet i Bryssel och till de 30 år han fick i Frankrike.
Vissa kanske anser att den svenska rättegången bara är ett slöseri med skattepengar, han sitter ju redan inlåst, vad spelar ytterligare ett straff för roll?
Svaret är att det här är en viktig rättegång. Viktig därför att männen som mördade piloten ännu gått fria. Viktig därför att det skickar ut en signal till krigsförbrytare som tror att rättvisan aldrig kommer ifatt dem. Viktig, inte minst, för dem som står i begrepp att begå skändligheter.
Under jord, i ett gammalt garage som i mitten på 90-talet byggdes om till säkerhetssal, går den första av elva förhandlingsdagar mot lunch.
Plötsligt vänder Osama Krayem, 33 år gammal, på huvudet och tittar mot åhörarna.
Är självsäkerheten han utstrålar äkta eller tillkämpad?
