Inget är så osvenskt som tjatet om svenska värderingar
Tjatet om svenska värderingar har tagit fart igen.
Tänk om någon politiker kunde ha modet att säga att det är svensk lag som gäller.
I P1 i morse debatterade moderaten Johan Forssell och socialdemokraten Lawen Redar integration och hur Sverige ska bära sig åt för att bryta utanförskap.
Det här kan vara Sveriges viktigaste politiska fråga under lång tid framåt, hög arbetslöshet har bitit sig fast i många förorter, brottslighet frodas, klimatet för återväxt i de kriminella gängen är kort sagt förträfflig.
De två statsbärande partierna har båda lagt en del intressanta förslag, men debatten hade inte pågått mer än någon minut innan det började idisslas.
– Avgörande är svenska värderingar, slog Forssell fast.
Endast den som har bott på månen det senaste årtiondet kan ha missat hur politiker från socialdemokraterna och högerut alltid återkommer till just detta.
De svenska värderingarna är ett ämne som påminner om Halleys komet, men medan himlakroppen passerar jorden var 76:e år har den här diskussionen en omloppstid på 76 dagar.
Nyanlända, fortsatte Forssell, ska skriva under ett Sverigekontrakt om de längre fram vill bli medborgare i detta land. Ett avtal där det bland annat ska klargöras att kvinnor och män inte ska särbehandlas och att barn har egna rättigheter.
Det är alltså detta som är svenska värderingar. Jämlikhet och barnens rättsliga ställning.
Ett synsätt som inte är mer unikt för Sverige än att vi hittar dem i Norge, Belgien, Kanada eller vilket land som helst i västvärlden.
Forssell är nu inte ensam i sitt heroiska försvar av de svenska värderingarna.
För utbildningsminister Simona Mohamsson, är de så viktiga att hon nu gett order om att invandrares synsätt på tillvaron ska kartläggas, trots att sådana utredningar redan görs varje år.
– Det är ingen mänsklig rättighet att bo i Sverige, har hon sagt, som om någon hävdat någonting annat.
Naturligtvis har även socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hoppat på tåget.
I sitt tal på nationaldagen 2023 förklarade hon att svenska värderingar bland annat handlade om at hjälpas åt att sälja kakor, ”så att barnens fotbollslag kan åka på turneringar”.
Tack, då vet vi. Den som inte ställer upp på sådana aktiviteter är ingen riktig svensk.
Ebba Busch har givetvis också kastat in sina 50 öre i debatten. Ett antal gånger. För henne är hedersmord ingredienser i en ”värderingskamp”.
Vad är det ens som pågår här?
Svaret är uppenbart. Sverigedemokraterna är den dominerande politiska kraften i svensk politik för närvarande och stora delar av det politiska etablissemanget gör det ena försöket mer valhänt än det andra för att stjäla väljare från Åkesson.
Jag håller i och för sig med om att det finns svenska värderingar, men finner det svårt att formulera vilka de egentligen är.
Kanske går de inte ens att definiera, då vi hela tiden formar dem, förändrar dem, i vissa fall utvecklar dem.
Men jag vet så mycket som att det är olagligt att kasta flickor från balkongen, att det är olagligt att diskriminera kvinnor, att det är olagligt att förvägra barn rättigheter.
Väldigt mycket av det som politiker nu ojar sig över som varande osvenskt beteende är dessbättre redan definierat som förbrytelser i diverse paragrafer.
I en sund demokrati som den svenska får människor för övrigt ha vilka värderingar de vill, så länge de inte tar sig uttryck som bryter mot lagen.
Det är själva grunden för rättsstaten och för ett fritt samhälle.
Resten, som att inte sätta sig bredvid någon på bussen om det finns lediga säten längre bak, ett beteende som av någon egendomlig anledning just nu bekymrar Moderaterna, lär sig folk i vardagen, i umgänget med andra människor.
Om nu en nyanländ inte redan har begripit det, vill säga.
Jo, jag vet. Den är kolumnen är inte det minsta originell. Även den är en Halleys komet.
Men jag tror att den måste skrivas så länge dessa politiska dumheter fortgår.
