Jag förundras över ilskan och radikalismen hos äldre personer
Polisen varnar för att barn och unga radikaliseras på nätet men missar en minst lika farlig grupp.
Länge har jag förundrats över gamlingars ilska och hat på sociala medier. För samhället i dess helhet kan det vara lika oroväckande som vissa ungdomars radikalisering. Kanske farligare, på sikt.
Polisen i London utfärdar varningen sedan dramaserien ”Adolescence” skapat internationell debatt om hur nätet förvrider skallen på ungdomar. Adolescence betyder ungdom, uppväxt. Serien finns på strömningstjänsten Netflix och handlar om en 13-årig pojke som grips för mord på en jämnårig flicka. Det är en mardrömsskildring av hjärntvätt i det uppkopplade samhället.
De ensamma pojkarna är vårt kollektiva bekymmer, vi diskuterar dem ständigt. Vi ömkar dem och fruktar dem, lever i skräck för att de ska ta till vapen, särskilt efter massmördaren Rickard Anderssons framfart i Örebro.
De ensamma pojkarna kan begå våldsdåd – ja. Men de ensamma gamlingarna kan kollektivt rösta på extremister som i grunden förvandlar vårt samhälle.
Det var medelålders och äldre personer på amerikanska landsbygden som gav Trump segern. Det var medelålders och äldre personer som avgjorde att Storbritannien lämnade EU, en folkomröstning som byggde på lögner.
Länge har jag förundrats över ilskan och radikalismen hos äldre personer i mitt flöde på Facebook. Med tiden har jag blivit allt mer illa till mods av lögnerna och fantasierna, de absurda verklighetsuppfattningen och likgiltigheten för fakta.
Någon hojtar att bedrägeridomen mot högerpopulisten Marine le Pen i Frankrike är etablissemangets försök att stoppa henne politiskt. Jag frågar vad i domen som är fel. Inget svar – förstås. Jag upprepar frågan och får svaret att jag är grälsjuk!
Nätet är nerlusat med anklagelser mot Ukraina (!) – inte Ryssland; mot EU som stödjer Ukrainas försvarskamp; mot muslimer förstås; mot araber; mot vacciner. Konspirationsteorier och fantasier sprids som mögel i en fuktig källare, blommar ut som hatet mot ”etablissemanget” på ett Trumpmöte. Där har jag sett geronterna skratta med Trumps lögner, jag har sett dem vända sig om mot de fria medierna och skrika bu, bu! och ge fingret åt dem som inte fjäskar för Trump, och jag har tänkt:
Säger han åt dem att ta upp stenar och kasta så gör de det.
Högerextremisternas och den ryska propagandan fäster som slagg i hjärnan. En äldre person utbrister plötsligt:
– Den där Zelenskyj är en tiggare.
Rysk propaganda har kletat sig fast i hjärnbarken.
Under en period försökte jag förstå vilka dessa människor i flödet är. Hade de tillräckligt ovanliga namn kunde jag kolla dem på Ratsit där man kan se människors ålder och civilstånd.
De var ofta över 70 år, inte sällan över 80, en del levde ensamma.
De ilskna gamlingarna är en obemärkt, smygande fara.
Detta är anekdotisk bevisföring, likväl relevant. Bit för bit äter sig algoritmerna in i cortex och formar vårt tänkande. Vi är utsatta för en ständigt pågående indoktrinering. Unga och gamla är särskilt mottagliga, de unga för att de befinner sig i vårbrytningen, de gamla för att nätet ibland är deras enda sällskap.
Här är några av Londonpolisens varningstecken för att en person riskerar att radikaliseras:
- Ilskna krav på förändring – något måste göras!
- Ägna mer och mer tid på nätet och dela extrema åsikter.
- Skylla på andra.
- Längtan efter status, att få dominera.
Det är en beskrivning av var och varannan tokfrans på sociala medier.
På nätet frodas den senila ondskan.