Ingen vill försvara någon som hängs ut som pedofil
Jag är för gammal för att ha hört talas om Alex ”Chicken nuggets-mannen” Lindvall, men närmare 120 000 svenskar vet vem han är.
Alex, 24 år, har gjort sig känd på sociala medier som den där lite kufiga AIK-aren som äter friterad kyckling med olika dipsåser framför kameran.
Underliga äro den yngre generationens vägar, men det intressanta här är inte vad folk lägger sin tid på, utan att Alex har blivit ett av alla offer i kulturkampen.
Plötsligt en dag på Tiktok anklagas Alex för att vara pedofil. En tjej under 15 år påstår att Alex har skrivit sexuellt till henne. Rykteströskan drar igång: den ena efter den andra har minsann hört saker.
Sociala medier exploderar nu av unga kvinnor som skriker eller hånflinar att Alex ska stå för det han har gjort:
”Låt folk få hata dig!”
”Hans intelligensnivå är typ som en tvåårings.”
”Du behöver inte ta livet av dig, men ...”
Men vad?
I Christoffer Nilssons reportage får man möta en bedrövad Alex, som har flytt Stockholm. Han, som dras med en lindrig utvecklingsstörning och därför bor på LSS-hem, berättar om en uppväxt med mobbning.
Det var på sociala medier som Alex hittade hem, blev nån, en människa i egen rätt – tills allt brakade samman. Han fattar fortfarande inte vad som har hänt eller varför just han drabbats av detta.
När det stormar som värst blir Alex kontaktad av en kvinna som på Dumpen-mässigt manér påstår sig vara äldre än hon är. Hon är 17, inte 18, och stämmer träff med Alex för en promenad.
Det visar sig vara en fälla. Kvinnan har kontakt med ett par män, som spöar upp Alex. De tre döms till ungdomsövervakning och ungdomstjänst. En av männen har kopplingar till en nazistisk aktivklubb, men vill inte prata om det.
I samband med detta polisanmäls Alex för pedofili – anmälan bygger på hörsägen – men när polisen går igenom hans liv och mobil flera år bakåt i tiden, hittar de ingenting.
Den kufiga kycklingätarkungen visar sig inte alls vara pedofil, han är bara ett lätt byte för diverse politiska krafter och omänskliga drifter.
Pedofili har blivit hårdvaluta, ett kapital som man kan använda för att vinna väljare eller följare.
Ingen gillar pedofiler. Alla är rädda för vad okända män kan göra med våra barn.
Det är denna fasa som EU utnyttjar i sina försök att driva igenom Chat Control 2.0, det vill säga att staten, genom de stora techbolagen, får scanna av alla våra mobiler och datorer i jakt på pedofiler. Vad de också hittar i denna jakt – saker som tillhör våra privatliv – är underordnat.
Drivande i frågan om pedofili har varit drottning Silvias stiftelse World Childhood foundation. Kampen har med andra ord kunglig strålglans, men det är framför allt de högerpopulistiska krafterna som gjort saken till sin.
Jimmie Åkesson sa i sitt sommartal härförleden att SD ska gå till val på kravet att pedofiler får välja mellan att dömas till livstids fängelse eller kemisk kastrering. Han hyllade Dumpen, vars verksamhet lett till att utpekade män tagit sina liv.
Några veckor tidigare hade högersajten Bulletin presenterat ”en av sina största satsningar någonsin”: en karta på dömda pedofiler. Man försvarar det som en medborgarservice, och ser lätt på problemet att man guidar en lynchmobb ut i avkrokar där människor som suttit av sina straff gömmer sig.
Man kan undra över varför just pedofiler hamnat i politikens centrum – högerpopulister över hela världen skjuter in sig på just dem – men den frågan rymmer mycket.
Här finns möjligheten att slå mot HBTQ-rörelsen, som man menar är pervers; rätten att vara och älska vem man vill buntas ihop med pedofili.
Här finns också strategiska genvägar. Alla krav på svenska värderingar möts med frågor om vad man egentligen menar, men pedofili är en samlande fråga och inget att diskutera. Bort med dem, rösta på oss och det är slut med daltet!
Men frågan används också för att misstänkliggöra muslimer. På den tiden Polen fortfarande tog emot migranter, försäkrade man medborgarna att alla muslimska pedofiler och tidelagsmän skulle mötas med kalla handen. Den polska regeringen har i åratal publicerat namn på dömda pedofiler, i hopp om att vinna medborgarnas förtroende.
Här finns retoriskt godis att plocka för den retsamme, Hanif Bali har i åratal kallat profeten Muhammed för ”analfabet och pedofil”.
Utöver allt detta handlar pedofilfrågan om att skjuta ner medborgarnas tillit till staten. En stående anklagelse är att myndigheterna skyddar förbrytarna och att politikerna är för fega för att ta i saken. Motivet är dock höljt i dunkel.
Det är också en av anklagelserna i LVU-kampanjen: Socialtjänsten skickar muslimska barn till hem som drivs av statligt finansierade pedofiler.
Att staten mörkar är också en anklagelse som dyker upp i SVT:s mycket sevärda dokumentär ”Mordet i Malå”, en historia som påminner om det Alex råkade ut för.
2023 mördades Emanuel ”Steken” Johansson av fyra personer i en familj, som fått för sig att mannen var pedofil. Emanuel, som ville bli berömd och därför en gång hade sökt till ”Idol”, var socialt lite udda som inte förstod att tolka signaler. Han uppfattades som störande, särskilt mot unga kvinnor, och ryktena började gå att han var pedofil.
Det var inte sant, men fick ändå fäste i ett lokalsamhälle där många misstrodde politikerna och myndigheterna.
Det finns en nyckelspelare i berättelsen om Alex, och det är de som drog igång kampanjen.
Alex drömmer om en internationell karriär på sociala medier, men det gör dessvärre även tjejerna som finns på samma plattformar. De vill också bli megakändisar som influensers.
En väg är att profilera sig i frågor som engagerar många, där ingen skulle drömma om att protestera. Metoo visade sig knepigt med alla gråzoner, men pedofili – ingen skulle få för sig att försvara nån som hängs ut som barntafsare.
Kan man dessutom peka ut en man som saknar resurser, behöver man inte riskera nånting.
Men går kampanjerna för långt, är det männen som sitter på våldskapitalet. Och det är de politiska rörelserna som vill slå mynt av allas vår rädsla.
Man kan tycka att historien om Alex är apart och att frågan är liten i det stora hela, men då missar man vad som bubblar i samtiden.