Putin och Trump får stöd av svenska författare
Putin och Trump vill göra upp vår världsdels framtid. Ukraina ska styckas och européerna hålla truten. Den som protesterar anklagas för att sabotera freden.
Samtidigt protesterar svenska intellektuella och konstnärer som författaren Lena Andersson, filosofen Torbjörn Tännsjö, tonsättaren Dror Feiler och poeten Göran Greider mot ”militarismen”. De syftar inte på Putins folkmordskrig i Ukraina och ständiga hot om att utplåna oss med kärnvapen utan på att Sverige och andra länder bygger upp sina försvar mot den ryska imperialismen.
”Hotbilden måste sättas i proportion”, skriver Tännsjö, Feiler och Greider i DN.
Säg det till ukrainarna som dagligen bombas av Ryssland! Säg det till alla föräldrarna vars barn rövats bort till Ryssland! Tala om för änkorna, änklingarna och de föräldralösa barnen att hotbilden måste sättas i proportion!
Säg det till de överlevande i Butja.
Skället på EU och USA från en bisarr vänster har pågått sedan Ryssland anföll Ukraina.
Den som skäller högst är Frida Stranne, docent i freds- och utvecklingsforskning. Ända sedan april 2022 har hon tutat om att Ukrainas motstånd mot de ryska angriparna är meningslöst.
Hon är ständigt ilsken för att omvärlden inte respekterar hur bildad hon är, hon har minsann forskat länge och djupt om krig och konflikter och vet hur de fungerar.
I en artikel i Aftonbladet 27 april 2022, två månader efter Rysslands fullskaliga invasion, skrev hon att hon som forskare funnit att USA begått ”krigsbrott efter krigsbrott”. Det är bra att Stranne har upptäckt det som resten av världen vetat i decennier. Det bisarra är att den upptäckten var det viktigaste hon hade att säga när Ryssland startade krig i Europa.
I sin senaste artikel säger Frida Stranne att medierna bär ett tungt ansvar för utvecklingen i Ukraina. Medierna har lierat sig med makten.
”Jag varnade tidigt för att Ukraina lurades att tro på en seger som aldrig var möjlig”, skriver hon.
Precis som Trump och Putin betraktar hon ukrainarna som objekt, inte som en nation med egen vilja. I Strannes beskrivning bedriver västvärlden krig med ukrainarna som bondeoffer. Hon säger alltså samma sak som Putin som försöker framställa kriget som en aggression från väst.
Inte någonstans i de artiklar av Stranne som jag har läst har jag sett henne diskutera själva grundfrågan, att Ukraina är en nation som kämpar för sin överlevnad mot en angripare som inte erkänner dess rätt att existera.
Den självutnämnda superexperten viftar bort hotet som Rysslands aggression innebär för oss alla. Frida Stranne som forskat så mycket om konflikter bryr sig inte om att Ryssland redan ockuperar moldaviskt och georgiskt territorium, begår mord och bedriver hybridkrigföring över hela Europa.
Det innebär inte att ryska soldater kommer att marschera genom Paris nästa år. Däremot innebär kriget att hela den europeiska säkerhetsordningen är i gungning med allt vad det innebär av risk för fortsätta konflikter.
Tror hon att freden inträder om Putin och Trump styckar Ukraina? Tror hon att Putin då ger upp sitt strategiska mål att ta Kyjiv? Kallar hon det fred för ukrainarna att ockuperas av Ryssland? Tror hon att ukrainarnas strävan efter frihet upphör bara för att USA förråder dem?
Stranne skriver att medierna reproducerar de politiska eliternas världsbild. Det låter fyndigt om man inte tänker. Vilka eliter? Vilken världsbild? Trumps? Putins? Zelenskyjs? Ursula von der Leyens?
Det kan ju vara så enkelt som att delar av den europeiska politiska eliten faktiskt gör rätt analys när det gäller kriget i Ukraina.
Frida Stranne kallar sig ”realist”. Att vara ”realist” i hennes tappning betyder att inse att motstånd är meningslöst.
Även Lena Andersson antar i sin senaste ledarkrönika i Svenska Dagbladet ett slags ”realistisk” ståndpunkt. Hon skriver snårigt och slutar liksom Stranne med att anklaga väst som förstörde –Irak.
Det intressantaste med alla dessa skribenter är att de ansluter sig till Putins och Trumps världsbild. Stormakterna ska göra upp om Ukrainas (och i förlängningen Europas) framtid. Ukrainarnas kamp är hopplös, orealistisk.
Tänk så orealistiska befrielserörelserna i tredje världen var på 1900-talet. De krävde frihet. Kolonialmakterna varnade dem för att skapa oroligheter.
Kolonialmakterna hade enorma vapenarsenaler precis som Putin i dag.
De bombade och massakrerade och satte de upproriska i läger.
Och ändå förlorade de till sist.