Hårdare straff om en gangster slår en gangster än sin fru
Straffreformens experter varnar för konsekvenserna
Straffreformen kommer närmast fördubbla antalet fängelseår.
Att experter i utredningen varnar för konsekvenserna lär knappast bekymra Tidöpartierna.
Justitieminister Gunnar Strömmer såg påfallande nöjd ut då han på en presskonferens i torsdags tog emot en tjock lunta och kluckade någonting om ”den största reformen i modern tid”.
Inte undra på det: då antalet fängelseår beräknas öka från dagens 18 000 till 34 000 går det inte hävda annat än att regeringen och dess stödparti uppfyller ett av sitt viktigaste vallöften.
Det var en glädjens dag i Rosenbad och på podiet strålade utredaren Petra Lundh i kapp med justitieministern.
Den kritiskt lagde skulle möjligen ha en synpunkt på att det är rikspolischefen som har utrett straffskärpningar.
Vad kommer härnäst, ska Vattenfalls vd sättas på att fundera över det lämpliga i fler kraftverk i älvarna eller någon höjdare på Systembolaget utforma reglerna för gårdsförsäljning av alkohol?
Nu är dock Lundh en synnerligen kompetent person med gedigen juridisk bakgrund och straffreformsutredningen innehåller en hel del goda förslag.
Att hela straffskalan ska användas vid bedömningen av ett brott bör leda till ett mer nyanserat dömande. I dag bakbinds domstolarna av regler om att utgångspunkten är lägsta straffet.
Tydligare blir det också med ett villkorligt fängelsestraff jämfört med nu gällande ordning. Straffet ska inte avtjänas på kåken, i stället blir det böter, men den som inte sköter sig åker in.
Annat går att ifrågasätta. Dubbla straff för gängrelaterad brottslighet låter tufft och bra, men konsekvensen blir att en gängmedlem som misshandlar en annan gangster straffas mycket hårdare än om han i stället utsätter sin hustru för motsvarande våld.
Ska staten verkligen se på mäns våld mot kvinnor på detta sätt?
De riktigt allvarliga invändningarna mot förslaget är dock formulerade av tre av utredningens experter.
Hovrättsråd Göran Nilsson, docent Gustaf Almkvist och advokat Bengt Ivarsson har skrivit ett yttrande med den olycksbådande rubriken ”Vi kan inte överblicka konsekvenserna av utredningens förslag”.
Det är en kraftfull kritik som går att sammanfatta med att det är orimligt att på ett och ett halvt år stressa fram en översyn av i princip hela påföljdssystemet.
Att diskutera principiella utgångspunkter, vad de olika förslagen kan tänkas få för effekter och hur straffen förhåller sig till varandra har det inte funnits tid för.
Vissa straff, påpekas det, kan öka med flera hundra procent om olika nya mekanismer slår till samtidigt.
Det ligger nog ingen Tidöpolitiker sömnlös över. Men experterna varnar också för att avsaknaden av tydlig principiell utgångspunkt riskerar att minska förslagens genomslagskraft.
De tre experterna vittnar om att de har fått oerhörda mängder text skickade till sig och att de inte har haft en chans att analysera allt.
Det här är inte bra. Nya lagar har en tendens att få följder som ingen riktigt har tänkt på.
Tanken med friskolereformen, för att ta ett exempel, var att rädda fina små byskolor från nedläggning. Miljardkoncerner var det ingen som föreställde sig.
Att utvecklingen av den grova, organiserade brottsligheten måste bemötas med bland annat skärpta lagar inser nog till och med de flummigaste miljöpartisterna numera.
Problemet med det här förslaget är att det riktar sig mot all brottslighet, trots att gängkriminaliteten bara utgör en mindre del av allt elände som rättsväsendet har att hantera.
Det finns en föreställning om att fängelserna är fyllda av gangsterbossar och mördare.
Sanningen är att narkotika är det vanligaste brottet, att 60 procent av kåkfararna inte är långtidsdömda och att det sitter en hel del missbrukare och småtjuvar på anstalterna.
Varför alla dessa figurer ska utsätts för samma kraftiga ökning av repression som medlemmar i Foxtrot och Hells Angels är inte alldeles enkelt att förstå.
Om alla Tidöpartiernas våta drömmar om straffskärpningar slår igenom kommer straffreformen kosta drygt 23 miljarder per år. Nästan exakt samma summa som underskottet i årets budget.
Pengar som hade kunnat användas betydligt vettigare. Ja, hårdare straff för de grövsta brottslingarna, men det går också att exempelvis tänka sig fler fotbojor och kortare straff för personer med låg risk för återfall.
Det hade varit ett intelligentare alternativ än att sikta mot EU:s högsta fängelsepopulation.
