Högervinden har slutat blåsa
Åtminstone bland unga i Sverige
Högervinden visar tecken på att ebba ut efter mer än tjugo år.
I alla fall lokalt, här hemma i Sverige.
Valrörelsen inför riksdagsvalet nästa år har smygstartat. Det kunde man höra både i riksdagens partiledardebatt före sommarlovet och i talen under politikerveckan i Almedalen. De mer skamlösa angreppen på motståndarna lyste inte med sin frånvaro – trots det allvarliga läget här hemma och i världen.
En grupp är särskilt intressant i partiernas jakt på nya väljare. Det är de yngsta. De röstar i lägre grad och är otrognare än äldre. Och därmed lättare att fånga, resonerar partierna.
Statistikmyndigheten SCB gör årligen en stor väljarundersökning i maj. Den är så pass omfattande att man kan bryta ner resultatet på mindre väljargrupper. Jag har jämfört resultaten för de yngsta väljarna, 18 - 29 år, 2020 med årets mätning. Inget av dem är ett valår. Gruppen omfattar drygt en miljon personer.
Resultatet visar att åldersgruppen går från höger till vänster – med språng.
2020 skulle nära 52 procent av väljarna i åldersgruppen lagt sin röst på något av de fyra Tidöpartierna. Drygt 30 procent skulle röstat på S, V eller MP. Jag har exkluderat Centern eftersom de inte gjort klart vilken statsministerkandidat de stödjer.
Fem år senare hade stödet för Tidöpartierna minskat till knappt 42 procent. Samtidigt hade väljarbenägenheten för de tre rödgröna partierna ökat till drygt 53 procent. En remarkabel förändring.
Som vanligt står kvinnorna längre till vänster än männen. I åldersgruppen skulle drygt 65 procent lägga sin röst på S, V eller MP. Bland de jämgamla männen är siffran 42 procent. Mer än hälften skulle rösta på ett Tidöparti.
Ytterligare två exempel: 22 procent av de unga männen skulle lägga sin röst på S jämfört med nära 39 procent av kvinnorna. Nästan 27 procent av männen satsar sin röst på SD men bara 11,5 procent av kvinnorna.
Vänstervinden bland de yngre väljarna tycks alltså vara entydig. Men så är inte riktigt fallet. Ett parti inom Tidösamarbetet ökar kraftigt i åldersgruppen, Sverigedemokraterna. De andra partierna inom regeringssamarbetet minskar eller ligger still. Bland de tre rödgröna S, V och MP är det Socialdemokraterna som ökar kraftigt, med drygt tio procentenheter. Förutom en vänstervind ser vi alltså en ökad polarisering mellan vänster och höger. Moderaterna var mer än dubbelt så stora som SD för fem år sedan. Nu är de mindre.
Riksdagen har haft högermajoritet sedan 2006, i snart två decennier. Men nu blåser alltså vänstervinden bland de yngsta svenska väljarna och då särskilt bland kvinnorna. Men på global nivå ser det inte ut så.
Enligt den årliga demokratirapporten från institutet V-Dem vid Göteborgs universitet är den liberala demokratin, den som vi lever i sedan länge, på väg att utrotas. Förra året fanns 24 länder i den gruppen. Samtidigt växer antalet autokratier. Påfallande många av dem befinner sig på politikens högra planhalva.
Är den svenska vänstervinden ett undantag? Eller visar de yngre väljarna här på starten till en ny världsomfattande trend? Det vet vi svaret på om några år.
Till sist några ord om Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson. När valberedningen presenterade sin kandidat räknades hon i princip ut. Ung, okänd och ovan.
Men efter de första nio dagarna tror jag många har reviderat uppfattningen. Mohamsson har visat sig både klar, frimodig och förberedd. Det är lite ”give them hell” över henne.
Vecka 1, torsdag: Simona Mohamsson föreslås som ny partiledare (L).
Vecka 2, tisdag: Mohamsson väljs. Håller ett installationstal och debuterar i Almedalen.
Onsdag: Mohamsson utser Fredrik Brange till ny partisekreterare.
Mats Persson (L), arbetsmarknads- och integrationsminister, och en riktig tråkmåns om ni frågar mig, hoppar av regeringen.
Torsdag: Mohamsson sparkar halva partiledningen och tar in fyra nya.
Lördag. Mohamsson blir utbildningsminister och möblerar om bland L-statsråden.
En ganska imponerande start, skulle jag säga.
Från i dag publiceras mina kolumner varannan söndag.
TRE SPANINGAR
Jag har inte hämtat mig än. I Sveriges radio erkände jämställdhetsminister Nina Larsson (L) att hon inte fått en skarp fråga från valberedningen om att bli ny partiledare. Men hade hon fått frågan skulle hon ha tackat ja, sade hon. Ett frimodigt besked som jag inte hört maken till tidigare.
Bara partierna längst högerut leds i dag av män. Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson är de enda manliga partiledarna . Övriga partier leds av kvinnor, från vänster till höger är de V, S, C, L och KD. Miljöpartiets könsneutrala ledarskap med en man och en kvinna som språkrör består.
Ännu ett inslag i regeringens klimatpolitik har havererat, förbudet mot textil i soporna. Avfall Sverige ber nu om ett tillfälligt undantag för förbudet för oanvändbar textil, typ oljiga trasor, eftersom de håller på att dränkas i tygmassor. Så går det när man inte förbereder sig.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.