Sorry Liberalerna, det har gått för långt
Klockan klämtar för partiet
Det är smärtsamt att se någon skriva under sin egen dödsdom.
Men det pågår nu mitt framför våra ögon.
Tack och adjö Liberalerna?
Klockan klämtar för Liberalerna. Inom kort samlas partiets ödeskongress, eller landsmöte som det kallas. Där kan deras framtid som riksdagsparti avgöras.
Men hur har Liberalerna, länge ett av landets ledande partier, hamnat i den här kvicksanden? Svar: De har begått nästan alla fel i boken.
1. Vacklat mellan vänster och höger. Om vi begränsar tillbakablicken till de senaste 35 åren tog Liberalerna plats i Carl Bildts regering på 1990-talet och var en bärande del av Alliansregeringen mellan 2006 och 2014.
Men efter valet 2018 valde partiet att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister. Förklaringen till väljarna var det knepiga parlamentariska läget och att Löfven lovat genomföra ett par av partiets hjärtefrågor, bl a stora skattesänkningar för höginkomsttagare.
Det är möjligt att väljarna tyckte sidbytet var okej. Men det gjorde inte en markant andel av medlemmarna. Liberalerna splittrades djupt.
Efter tre år återvände de till det borgerliga lägret. Och där är de ännu kvar. Partiledaren Simona Mohamsson deklarerar närmast desperat att de vill ha en borgerlig statsminister. Som om hon misstänker att väljarna inte tror henne.
2. Tvärvänt utan trovärdighet. I politiken måste man kunna ändra sig när verkligheten förändras. Både S och SD gjorde lappkast i sin syn på Natomedlemskapet efter Rysslands invasion av Ukraina. Men de splittrades inte. Att deras nej blev ja motiverades på ett för omgivningen tillfredsställande sätt.
Liberalerna har misslyckats på den punkten. Roten till partiets djupa splittring är inställningen till SD. Vissa vill hålla dem borta, andra tycker att beröring är okej för att garantera en högermajoritet. Partiet har på nationell nivå vacklat mellan dessa poler.
3. Varit obegripliga. Simona Mohamsson vill ha Kristersson som statsminister, maximalt inflytande för de liberala idéerna men säger nej till en regering med SD.
Det är en ekvation som inte går ihop, inte en chans.
För det första är skillnaden mellan Liberalernas aktuella samarbete med SD genom Tidöavtalet och en formell regeringssamverkan hårfin. SD dikterar redan en stor del av regeringens politik.
För det andra riskerar L med det här upplägget att ställas utanför regeringen även vid en valseger för det blå laget. Måste Ulf Kristersson välja mellan L och SD, som kräver ministerposter, kommer han självklart välja SD. Det är ren matematik.
4. Jagat bort profiler. Succéledaren Bengt Westerberg lyfte partiet till drygt nio procent 1991 men röstade 2022 på Centern. Även andra profiler har lämnat. Trotjänaren och slitvargen Fredrik Malm ställer inte upp till omval. Det ger dåliga signaler.
5. Skapat dålig stämning. Partiets självkänsla är i botten. Lågt förtroende, frekventa partiledarbyten, interna bråk och avhopp. Som grädde på moset är ekonomin urusel. Riksorganisationen liksom länsförbunden i Stockholm har tvingats lämna sina lokaler och flytta in i riksdagen och Region Stockholms byggnader. Den dåliga stämningen sprider sig.
6. Satsat på strypsex. För ett par veckor sedan offentliggjordes det senaste förbudsförslaget; förbud mot strypsex.
Ett parti i Liberalernas läge måste satsa på motsatsen – breda frågor som många människor upplever som ett samhällsproblem. Strypsexförbud förpassar dem in i den ointressanta hörnan.
7. Bråkat om allt. Liberalerna har interna tvister om nästan allt. Till och med om mottot för landsmötet, ”Bilda dig, bete dig, bry dig”, som jag själv tycker är ganska fyndigt, ifrågasätts.
En av Liberalerna största tillgångar, stödröster från M-väljare, är i fara. De räddade dem 2022. L blev riksdagens minsta parti med 4,6 procent. Sedan dess har stödet halverats. Intresset för att stödrösta på L minskar därmed radikalt eftersom ingen vill saka sin röst.
Senast ett parti röstades ur riksdagen var 1994 då uppstickaren Ny Demokrati fick respass. Men nu kan Liberalerna gå samma väg efter mer än hundra år Det vore vemodigt. Partiet har utformat en ansenlig del av det moderna Sverige.
Men förfallet verkar ha gått för långt. De är på väg att skriva under sin egen dödsdom. Tack för det som varit. Adjö Liberalerna?
TRE SPANINGAR
Regeringens svala intresse för klimatet avspeglas i representationen på FN:s årliga miljökonferens, i år i Brasilien. Den svenska delegationen på det inledande högnivåmötet leddes av kungen, inte statsministern. Tre diplomater, ingen minister, är toppförhandlare under själva konferensen.
Vid nyår höjs riksdagsledamöternas arvode med 2 900 till 81 400 kronor i månaden. Det kan förefalla vara en hög höjning men ligger i paritet med det för arbetsmarknaden normerande ”märket” i industriavtalet som sade 3,4 procent under 2025. Riksdagshöjningen uppgår till knappt 3,7 procent.
Regeringen och SD lämnar slottet och sällar sig till det hårt arbetande folk de ofta talar om. Mötet som formade regeringssamarbetet hölls på Tidö slott. Men när ny energi ska in i samarbetet hålls mötet hemma i Ulf Kristerssons Strängnäs, en återgång till det som gällde under Alliansen.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.