Hur stort är egentligen Foxtrots internationella inflytande?
Så föll till slut domen över en av nyckelfigurerna inom svensk organiserad brottslighet.
Serbiens försök att bromsa utredningen imponerar inte.
Vanja Mijic, utpekad som en av ledarna inom det kriminella nätverket Foxtrot, dömdes i dag till elva års fängelse.
Det var ingen liten härva som Södertälje tingsrätt hade att sätta tänderna i.
Ett fall av synnerligen grovt narkotikabrott och tio grova narkotikabrott är de tyngsta punkterna, men i åtalet ingick ytterligare ett par grova brott, åtalet rörde 13 avsnitt.
Domstolen anser det vara bevisat att mannen varit spindeln i narkotikamarknadens nät i bland annat Örebro, Södertälje och Skaraborg.
Han har gett personer i uppdrag att förvärva, överlåta och förvara stora mängder narkotika i dessa och andra städer.
Bevisningen har sett ut som den brukar göra i samtidens gangstermål – krypterade chattar. När Mijic greps hade han elva mobiler.
Vittnen som velat sjunga har dock saknats. Begripligt, inte minst sett i ljuset av att vissa av chattarna handlar om personer som har ett pris på sitt huvud.
Bakom denna dom ligger ett gediget och uthålligt polisiärt arbete. Hovrätten kan komma att se annorlunda på bevisningen, större sensationer har inträffat i svensk rättshistoria än att en person som fälls går fri i nästa instans, men det skulle förvåna mig.
Åklagare Johanna Kolga har när allt kommer omkring byggt upp ett starkt åtal.
Och hur det nu än går är redan denna dom en framgång för svensk brottsbekämpning.
Det såg nämligen länge ut som att det inte skulle bli något åtal över huvud taget.
Vanja Mijic häktades i sin frånvaro hösten 2022 som misstänkt för att ha en betydande roll i den svenska narkotikahandeln.
Mannen visade sig befinna i Serbien, varför en europeisk arresteringsorder utfärdades av åklagare.
Det är ett verktyg som kan användas inom EU då ett land vill få en person överförd från ett annat för lagföring eller för att avtjäna straff. Under förutsättning att brottet har minst ett års fängelse i straffskalan.
Mijic greps i Serbien och att få honom skickad till Stockholm borde mest ha varit en formalitet.
Men månad lades till månad utan att någonting hände och till slut hade nästan ett år gått.
Den misstänktes advokater dök inte upp till förhandlingar, domstolshandlingar fördröjdes, det fanns inget slut på problem och byråkratiska hinder.
Mijic har ett stort våldskapital och betydande finansiella resurser, kanske mutade han till sig denna tröghet i systemet, kanske hotade han sig till den.
Så mycket stod klart som att han befann sig i någon form av husarrest och av allt att döma hade möjligheter att kommunicera med omvärlden.
Allt strul var inte bara ett stort bakslag för den svenska brottsbekämpningen, det ställde även till problem i Sveriges och Serbiens relation.
Men till slut gav Belgrad med sig. Gott så. Icke desto leder trasslet till en och annan fundering.
Den europeiska arresteringsordern är ett viktigt, för att inte säga avgörande verktyg i bekämpandet av den organiserade brottsligheten, som är internationell till sin natur.
Nu har förvisso Sveriges tillämpning av denna unionsgemensamma bestämmelsen inte varit alldeles fläckfri genom åren, Bryssel har exempelvis tvingat den svenska lagstiftaren att putsa på tolkningen av den.
Men så slappt som serbiska myndigheter har betett sig finns det knappast en svensk motsvarighet till.
Frågan är obehaglig, men måste ställas:
Hur stort är egentligen Foxtrots internationella inflytande?
