Därför ökar PKK-besked chansen att Medin släpps
I en tid då nya krig hela tiden startar känns det glädjande med konflikter som avslutas.
Terrorstämplade PKK:s beslut att lägga ner vapnen och upplösa sig kan bidra till ett fredligare Mellanöstern.
Det kan också öka den fängslade svenske journalisten Joakim Medins chanser att bli fri.
Beskedet kommer inte helt ut ur det blå. Redan i slutet av februari gick Turkiets president Erdogan ut med uppgiften att PKK var redo att lägga ner vapnen. Ett brev författat av PKK-ledaren Abdullah Öcalan med detta budskap lästes upp i parlamentet. Öcalan sitter i ett högsäkerhetsfängelse på en ö utanför Istanbul sedan 1999.
I förra veckan höll PKK en partikongress i områden de kontrollerar i norra Irak. I dag kom beskedet att partiet går på Öcalans linje och ska upplösa organisationen de närmaste dagarna och helt upphöra med väpnade attacker.
Istället vill de att kurdfrågan ska lösas på politisk väg.
En av grunderna till den långdragna konflikten är att kurderna efter första världskrigets nya gränsdragningar utlovades en egen stat för kurderna som är spridda i flera länder; Turkiet, Syrien, Irak och Iran.
Men löftet frös inne.
Drömmen om en kurdisk stat hölls dock levande. När löftet inte uppfylldes grundades istället ett antal väpnade kurdiska grupper med målet att erövra territorium från de fyra länderna och bilda en gemensam kurdisk stat av dessa. Det kurdiska arbetarpartiet PKK som bildades 1978 var en av dem.
Sedan dess har tiotusentals människor dödats i strider mellan framförallt den turkiska armén och PKK. Med tiden började gruppen också genomföra terrordåd i Turkiet, bland annat på turistorter med många utländska besökare, för att nå sitt mål.
Gruppen är därför terrorstämplad inte bara i Turkiet utan även av USA och EU.
Det är inte helt klart vad PKK får i utbyte mot att de lägger ner sina vapen. Men av de villkor gruppen lägger fram i sitt uttalande framgår att de vill se att en politisk process inleds för att garantera kurderna vissa rättigheter inom Turkiet. Det sägs också att den politiska processen bör ledas av Abdullah Öcalan. Vilket tyder på att PKK fått försäkringar om att han så småningom ska släppas ur fängelset. Även om Erdogan inte officiellt vill gå ut med några sådana garantier.
Men det är uppenbart att PKK:s beslut föregåtts av förhandlingar bakom kulisserna med Turkiet.
En positiv bieffekt om inbördeskriget verkligen avslutas är att det kan bli lättare för Turkiet att släppa den fängslade ETC-journalisten Joakim Medin. Han står åtalad bland annat för samröre med PKK.
Om PKK inte längre existerar är det svårt att se vilka skäl Turkiet skulle ha att döma en svensk medborgare till ett långt fängelsestraff för samröre med gruppen. Medins så kallade samröre är ju inte heller något annat än normalt journalistiskt arbete.
Med PKK upplöst blir det ingen prestigeförlust för Turkiet att så småningom släppa Medin.
Han dömdes nyligen till ett villkorligt straff för att ha förolämpat president Erdogan. Men terroranklagelsen är långt allvarligare och kan ge ett betydligt hårdare straff. Stryks den finns det goda möjligheter att Medin ska få återvända till Sverige de närmaste månaderna.
Detta är givetvis en spekulation. Men det är svårt att se vilken nytta den turkiska regimen kan ha av Medin om hotet från PKK är eliminerat. Effekten att skrämma utländska journalister att vara försiktiga i hur man rapporterar från Turkiet har man redan till viss del uppnått.
Det kan finnas skäl till att Turkiet vill hålla Medin fängslad som vi inte känner till. Men fängslandet har också ett politiskt pris för Turkiet. Släpps Medin slipper Erdogan en långvarig konflikt med Sverige, en Nato-allierad. Den politiska kostanden har dessutom vuxit sedan Europaparlamentet krävt att svensken omedelbart ska släppas.
De senaste åren har vi vant oss vid att vakna till dåliga nyheter. Världen ser allt mörkare ut. Det är svårt att veta om upplösandet av PKK verkligen innebär ett slut på det långvariga, lågintensiva inbördeskriget mellan kurderna och Turkiet. Med det sagt känns det ändå positivt med krig som tar slut.
Att det sker just nu kan ha flera orsaker. Assad-regimens fall i Syrien är en av dem.
De nya makthavarna har inlemmat en av PKK:s främsta allierade, de syriska kurdernas milis som en del av den syriska armén. Det kurdiska styret i norra Irak har också länge velat bli av med de baser som PKK har där och som regelbundet bombats av den turkiska armén.
Men Erdogan behöver också de kurdiska partiet DEM:s röster om han vill ändra i konstitutionen så att han ska kunna ställa upp i presidentvalet 2028.
För Erdogan är det en stor politisk framgång om han kan få slut på inbördeskriget. Fängslandet av Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu, Erdogans värste politiske rival, nyligen tyder på att Erdogan tänker försöka bli omvald trots att han enligt konstitutionen inte kan bli det.
För precis som i fallet med Medin har autokraten Erdogan maktpositionen att göra lite som han vill.