Om regeringens gåtfulla minnesförlust
Minister efter minister är ute och vevar om den våldtäktsdömde mannen som inte utvisas.
Redan har de glömt sin utredning i frågan, trots att den bara är några månader gammal.
Vreden är fullt begriplig.
Hovrätten för övre Norrland dömde visserligen en 19-årig flykting till tre års fängelse för att ha våldtagit 16-åriga Meya, men han utvisas inte.
Att domstolen faktiskt ändrade en friande dom glömdes i upprördheten bort, men låt oss bortse från den detaljen.
”Jag kommer att göra allt som står i min makt för att utländska medborgare som begår fruktansvärda vålds- och sexualbrott också ska utvisas”, morrade migrationsminister Johan Forssell på X.
”Lagen måste ändras!” utropar justitieminister Gunnar Strömmer på Facebook.
”Att de som döms för grova brott i Sverige inte ska tvingas lämna landet, det är helt orimligt”, säger statsminister Ulf Kristersson till Ekot.
Kristersson tycks ha missat att brottet inte bedömdes som grovt. Men med tanke på hur underutvecklade dessa politikers minnesfunktioner tycks vara, finns ingen anledning att förvånas.
Låt oss vandra tillbaka i tiden. Inte särskilt långt, närmare bestämt till den 14 maj i år, för drygt fem månader sedan.
Då tog migrationsminister Forssell emot betänkandet ”Ett skärpt regelverk för utvisning på grund av brott”.
Det var en målmedveten och handlingskraftig minister som mötte journalisterna i Rosenbads pressrum.
”Nu är det slutdaltat”!...”Antalet som utvisas på grund av brott sexdubblas”...”Det handlar ytterst om upprättelse för brottsoffren”...
Bakgrunden till utredningen var en lagskärpning 2022 som inte hade fått önskvärd effekt.
Prognosen då var att antalet utvisningar i samband med brott skulle öka rejält.
Så blev det inte. Tvärtom, de blev något färre.
Således krävdes omtag. Och omtag blev det.
Det skruvades i den ena paragrafen efter den andra och när lagen den 1 januari 2027 träder i kraft är tanken att sex gånger så många brottsdömda utlänningar ska slängas ut ur Sverige.
Ni som har orkat följa med så här långt i texten har nog anat vad som följer nu. Det petades inte det minsta i bestämmelserna om flyktingar som begår brott.
19-åringen i Skellefteå skulle med andra ord inte ha utvisats ens med den nya lagen som ministern skröt om för bara några månader sedan.
(Juridiskt finlir: visserligen finns en möjlighet att återkalla flyktingstatus för personer som döms för synnerligen grova brott. Men den här mannen dömdes för våldtäkt av normalgraden.
Och även om 19-åringen fällts för grövre brott hade han troligen inte blivit utvisad. Ett återkallande förutsätter att det är förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna.)
Skälen till att utredaren, den rutinerade åklagaren Ola Sjöstrand, inte föreslog ändringar om flyktingar och utvisning är lika enkla som rimliga.
Sverige är bundet av konventioner som inte låter sig ändras med mindre än efter en internationell överenskommelse.
Exempelvis Europakonventionen stipulerar att det är förbjudet att utvisa människor som riskerar dödsstraff eller tortyr.
Med andra ord en grundläggande humanism som fram tills nyligen var en självklar hållning i breda kretsar.
Nu kräver arga ministrar, för Gud vet vilken gång i ordningen, en lagändring.
Det finns dock en annan tänkbar förklaring än akut minnesförlust till att de inte kommer ihåg sitt färska lagförslag.
Möjligen är de bara väldigt dåliga på att spela teater.
