Utvisningarna är ekonomiskt självmål
Sveriges pengar är slut, larmar svenska politiker. Samtidigt är barnafödandet nere på rekordlåga nivåer. Ändå utvisas människor med ett helt arbetsliv framför sig. Det går inte ihop.
Den senaste tiden har medierna fyllts av allt mer uppseendeväckande exempel på konsekvenserna av Sveriges nya strama migrationspolitik, där bland annat tonåringar ska utvisas medan resten av familjen får stanna.
Utvisningarna har väckt stor uppmärksamhet och mötts med förvåning, även bland de politiker som varit med och beslutat om de nya lagarna.
”Låter orimligt”, sade statsminister Ulf Kristersson om utvisningsbeslutet för bebisen Emanuel, åtta månader.
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson beklagade sig också.
Detta trots att regeringen i sin proposition, som även S röstade för, uttryckligen varnade för att barn kunde drabbas av de nya reglerna, vilket kollegan Oisin Cantwell har skrivit,
En indikation på att inte bara hjärtat utan också en del hjärnceller tycks ha varit på semester när den nya migrationspolitiken skulle utformas.
Ett annat tecken på att den nya politiken inte utsattes för logiska tester innan den släpptes ut i verkligheten handlar om ekonomi.
De senaste veckorna har vi fått höra av både finansministern och oppositionen att pengarna är slut i Sverige. Upprustningen av försvaret och regeringens valbudget har tömt kassavalven, hävdas det.
Frågan till politikerna är följande: Om ni nu är så måna om Sveriges finanser, vad är det då ni håller på med?
En väldigt förenklad tumregel är att ett lands ekonomi är produkten av hur många i befolkningen som är i arbetsför ålder.
Ju fler som jobbar, desto mer skatter flyter in till staten som kan användas till välfärd och utbildning och att skapa förutsättningar för företag att skapa ännu fler jobb och tillväxt. Och så vidare.
Det är därför många varit bekymrade över de senaste årens trend med lägre barnafödande.
Här om dagen kom siffror från SCB som visade att antalet födda barn per kvinna är det lägsta som någonsin uppmätts i Sverige.
Över tid kan det bli jobbigt eftersom det uppstår en situation där allt färre arbetande människor ska försörja allt fler äldre.
Det går att föreställa sig ett bekymrat möte i ett konferensrum på finansdepartementet när någon plötsligt rusar in och viftar med en lapp: titta här vad jag hittade! Vi har tydligen fått in en massa arbetskraftsinvandrare. Och de har barn med sig!
Efter att ha studerat denna vinstlott och konstaterat att det finns ett helt gäng invandrade ungdomar som precis ska ut i arbetslivet och därmed har i runda slängar femtio år av skatteinbetalningar framför sig landade alltså regeringen i sin analys: nej men vad säger ni, om vi skulle ta och skicka ut dem?
Efter den inledande kritiken mot tonårsutvisningarna kläckte dock migrationsminister Johan Forsell en idé: låt kidsen gå klart gymnasiet först, sen kan de deporteras.
Sverige ska alltså först betala för gymnasisternas utbildning och sedan låta andra länder dra nytta av den? Genialiskt!
Men när stolarna gapar tomma på statsrådsberedningens hjärnkontor är det turligt nog andra i Sverige som har kavlat upp ärmarna.
Som landets ingenjörer, kända för att kunna räkna. Att utvisa tonåringar är ganska dumt eftersom det innebär att kompetenta och högutbildade människor kommer att lämna Sverige, varnade organisationerna Sveriges Ingenjörer och Teknikföretagen för i en debattartikel.
Det är som att sparka undan benen för Sveriges snabbväxande techbolag, ni vet de där som Ulf Kristersson gärna minglar med i Sagerska Palatset.
Om Sverige ska bli en av världens främsta nationer inom AI är det kanske inte helt optimalt att skicka signalen till tech-entreprenörer: kom inte hit!
Problemet gäller också i högsta grad välfärden. Både fackförbund inom vården och Sveriges Regioner och Kommuner SKR har länge påpekat att verksamheten blivit beroende av att det kommer hit människor från andra länder.
De konstaterar att nära hälften av tandläkarna och var tredje läkare i regionerna är födda i ett annat land och att tillströmningen nu kommer att bromsas med den nya migrationspolitiken.
Det har uppmärksammats flera gånger hur människor som arbetar inom vården i delar av Sverige där det råder skriande brist på personal ändå har tvingats lämna Sverige.
Regeringen gav efter valet Konjunkturinstitutet i uppdrag att räkna på invandringens kostnader.
Myndigheten kom tillbaka med en rapport som visade att sedan år 2022 ger utrikes födda ett större positivt bidrag till de offentliga finanserna än människor födda i Sverige.
Det beror bland annat på att infödda svenskar som grupp blir allt äldre medan andelen invandrare som har jobb ökat.
Att rangordna människor utifrån hur samhällsekonomiskt ”lönsamma” de är kan med rätta kritiseras för att vara väldigt cyniskt.
Men det är också viktigt att ta till sig fakta, särskilt för de politiker som ska försöka övertyga svenska folket om att den nya strama migrationspolitiken är ett rationellt projekt och inte drivet av helt andra motiv.