Inflationen gör att gränsen för snatteri bör höjas
Kaoset i ekonomin får en del udda effekter.
Inflationen gör att ett banalt snatteri tycks hamna i Högsta domstolen.
Den tredje april 2024 stal en 32-årig man två par skor på Intersport i Linköping.
Mannen hade återfallit i missbruk och hade med en till visshet gränsande sannolikhet inte en aning om att det brott han gjorde sig skyldig ett år senare skulle bli föremål för kvalificerad juridisk analys och inblandning av självaste Riksåklagaren.
Och någonting säger mig att tjuven hade viss hjälp då han i ett överklagande ”gör gällande att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar hans överklagande och därvid slår fast att värdegränsen mellan stöld och ringa stöld bör höjas till i vart fall 1 500 kr i enlighet med nu rådande konsumentprisindex”.
Men låt oss ta den här berättelsen från början.
Även små brott ska beivras och efter genomförd polisutredning väcktes i vederbörlig ordning åtal för ringa stöld, som snatteri sedan en lagändring år 2017 heter.
Linköpings tingsrätt behövde inte lägga särskilt stor tankemöda på huruvida mannen var skyldig eller ej, då hans erkännande hade stöd i övervakningsfilmer och fotografier på stulna varor.
Då han försökte slita sig loss från väktaren som grep honom, fanns även ett åtal för våldsamt motstånd med i bilden.
Linköpings tingsrätt noterade att mannens tidigare fyra avsnitt i belastningsregistret låg ganska långt tillbaka i tiden och att han återfallit i dryckenskap.
Skyddstillsyn och en plikt att genomgå de insatser mot missbruk som Frivården bestämmer, löd domen.
Redan i denna instans fanns en antydan om att denna alldagliga straffrättsliga historia skulle vandra uppåt i den juridiska hierarkin.
Gränsen mellan ringa stöld och stöld av normalgränsen går sedan 2019 vid 1 250 kronor.
Sedan dess har det onekligen hänt ett och annat. Högre inflation än normalt i Sverige, priser som har rusat, Putins invasion av Ukraina, uppmaningar till bojkott av Ica, nu senast Trump och handelskrig och vad kaffet kostar ska vi bara inte tala om.
Den åtalade låg 250 spänn över gränsen, vilket inte hindrade honom och hans advokat för att argumentera för att stölden skulle bedömas som ringa.
Men han kom ingenvart.
”Även om tingsrätten har viss förståelse för att XX anser att prisutvecklingen motiverar en höjning av värdegränsen avser domstolen inte att avvika från rådande praxis.”
Samma sak i Göta hovrätt. 1990 års konsumentprisindex åberopades av den åtalade. Praxis från 2019 utmanades. Men domstolen var benhård:
”Hovrätten anser att det, med hänsyn till en enhetlig och praktisk rättstillämpning, inte framstår som ändamålsenligt att hovrätten tillämpar en ny värdegräns utan ett nytt vägledande avgörande från Högsta domstolen.”
Så mannen överklagade igen. Till högsta instans. Och i går gjorde My Hedström, byråchef vid Riksåklagaren, tumme upp. Även hon vill att justitieråden på Riddarhustorget ska sätta tänderna i fallet.
Det behövs helt enkelt en högre gräns.
Nu är det inte säkert att HD nappar på önskemålet, men då RÅ överklagar eller bifaller ett överklagande är sannolikheten för att den gör det hyfsat stor.
1 250 kronor 2019 motsvarar 1 585 kronor i dag, en ökning med 26,8 procent.
De höga domarna har anledning att titta på detta. Och varför inte höja gränsen till 2 000, som Trump och Putin håller på är det lika bra att skaffa sig marginaler när ni ändå är i farten.
Avslutningsvis:
Det kan framstå som besynnerligt att småbrott då och då hamnar i Högsta domstolen, medan exempelvis mordet på Olof Palme stannade i hovrätten.
Det beror på att den högsta instansens viktigaste uppgift är att staka ut riktlinjer för de lägre domstolarna.
Om brottet är grövsta tänkbara eller ett snatteri är därvidlag ointressant.
