Valrörelsen kommer att bli mörkare än en pjäs av Norén
Valrörelsen ser ut att bli mörkare än en pjäs av Lars Norén.
Den inleddes i dag med en partiledardebatt i riksdagen där de två statsbärande partierna gav varandra skulden för allt elände Sverige har drabbats av.
Först ut var moderatledaren Ulf Kristersson, som deklarerade att det var en monarki i förfall han tog över ledningen för. Gängmord, inflation och skenande elpriser.
När det en stund senare var dags för Magdalena Andersson lät det exakt likadant, men spegelvänt. Ekonomin är knackig, barnfamiljerna har mindre pengar och gängen fortsätter att mörda.
Utanför riksdagshuset hade sommaren gjort tillfällig comeback. Poliser patrullerade i kortärmade skjortor, skrattande skolklasser köade för att komma in på studiebesök och en korvgubbe på Mynttorget försökte med måttlig framgång kränga en kokt med bröd till resonabelt pris.
Men inne i kammaren fanns inga årstider, där fanns ledare för mer eller mindre stora partier som i mer eller mindre pessimistiska ordalag klagade på mer eller mindre viktiga försyndelser som den andra sidan påstods ha begått.
Och efter att partiledarna framträtt i olika nyanser av dysterhet var det dags för en runda till, den här gången med repliker.
Statsministern återgick till den hemska gamla tiden då socialdemokraterna hade makten och erinrade sig att regeringar föll i tid och otid.
– Ni var regeringsodugliga, fräste han.
Han har en knäpp och inte alldeles angenäm sommar bakom sig, Kristersson.
Det började redan i maj med att en dickpick fick Tobias Thyberg att avgå som nationell samordnare innan han ens tillträtt och efter det avlöste de märkliga rubrikerna varandra.
Migrationsminister Forsells sons högerextrema aktiviteter, vice statsminister Buschs AI-fiasko i talet i Almedalen, så sent som i går svimmade nytillträdde sjukvårdsministern Elisabet Lann under en presskonferens.
Men nu hade blad vänts.
– I socialdemokratins skyltfönster Stockholm höjs nu skatterna. Regeringsoduglighet! röt Kristersson än en gång.
Magdalena Andersson har inte haft lika många svarta moln på sin sommarhimmel som moderatledaren, vilket inte hindrade henne från att uppvisa samma brist på glädje som honom.
– Sverige ligger ekonomiskt i EU:s bottenliga. Företagen går i konkurs och regeringen bedriver kulturkrig mot ny teknik.
Andra partiledare släpade sig upp i talarstolen, nya repliker kom och gick, det gnälldes och tjafsades och horderna av reportrar från tidningar, radio och tv ute i kammarfoajén blev mindre och mindre intresserade för varje minut som kom.
De slängde sig i stället över Åkesson med frågor om riksdagsledamoten Jessica Stegrud, som enligt Expo har deltagit i en högerextrem konfrontation och filmat och hängt ut tonåringar på T-Centralen.
En i allra högsta grad begriplig nyhetsvärdering.
Med ett halvt öra hörde jag Liberalernas Mohamsson klaga på skolan och vänsterpartisten Dadgostar sucka över att Sverige har 540 miljardärer.
Allt är hemskt, allt är någon annans fel och något ljus i tunneln syns icke.
En vacker dag kanske dessa partiledare också börjar prata om hur de ska bära sig åt för att Sverige ska bli bättre.
Vad vill ni? Har ni några visioner? En enda idé?
