Landerholm frias – men farsen är inte över
Henrik Landerholm friades med minsta möjliga marginal.
Men än kan varken den före detta säkerhetsrådgivaren eller statsminister Ulf Kristersson andas ut.
Endast den som framlever sina dagar under en sten kan ha missat att Landerholm ställts inför rätta för att ha drällt med hemliga dokument.
I dag frikändes han av Attunda tingsrätt från åtalet om vårdslöshet med hemlig uppgift.
I de så kallade domskälen redovisar rätten med föredömlig pedagogik de rättsliga utgångspunkterna i målet: För att lagbrott ska ha skett krävs en hel del.
För det första måste uppgifterna i dokumenten som glömdes kvar på en kursgård röra ”förhållande av hemlig natur”.
För det andra krävs att uppgifterna varit så betydelsefulla att de hade skadat Sverige om främmande makt kom över dem.
Det måste inte vara så att det skett, det räcker med att uppgifterna är röjda och kunde ha hamnat i orätta händer.
Och för det tredje krävs att Landerholm har varit grovt oaktsam.
Ja, konstaterar domstolen, det här var riktigt hemliga grejer som hade kunnat skada Sverige om exempelvis Kreml lagt vantarna på dem.
En inte alldeles överraskande slutsats, såväl Försvarsmakten som Säpo har i inlagor till rätten understrukit att det rörde sig om kvalificerade hemligheter.
Tingsrätten landar också i att uppgifterna blev röjda. ”I detta fall har handlingarna under en inte obetydlig tid varit utom Henrik Landerholms kontroll”.
Men hur är det då med den grova oaktsamhet som åklagarna påstår att den tilltalade gjort sig skyldig till?
Nog har Landerholm varit slarvig, tycker domarna. Det är lätt att hålla med. Personal på kursgården har kunnat komma över dokumenten. Och det var ju en städare som hittade dem.
Så långt inga konstigheter. Men sedan blir det lite märkligt. ”På Gällöfsta Konferens, där handlingarna påträffades i ett gästrum, har man emellertid som rutin att inte ta del av gästernas handlingar”.
Ursäkta, men en rutin är allt annat än en garanti att för att ingen klåfingrig figur stjäl materialet. Och det var ju när allt kommer omkring en person med kopplingar till en islamistisk extremist som gjorde fyndet.
Tingsrätten resonerar hit och dit och landar i att Landerholm varit oaktsam. Men inte grovt oaktsam, vilket är en förutsättning för att brott ska vara begånget.
Han tog inte medvetet en risk. Och det finns inga andra försvårande omständigheter.
Så trots att uppgifterna var hemliga, att de hade skadat Sverige om främmande makt kommit över dem och att den före detta säkerhetsrådgivaren varit oaktsam, frias han.
Det är onekligen en generös dom.
Så vad händer nu?
Åklagarna Per Lindqvist och Mats Ljungqvist kommer att säga det åklagare alltid säger i situationer som denna, att de ska analysera domen noggrant innan de beslutar om ett eventuellt överklagande.
Men jag skulle bli förvånad om det här fallet inte passerar även hovrätten. Inte minst med tanke på hur små marginalerna var i tingsrätten kommer de vilja ha en andra prövning.
Och det finns praxis rörande ett inbrott i Eskilstuna 1991 som är intressant i sammanhanget. Det kan räcka att hemliga uppgifter blivit tillgängliga för obehöriga för att oaktsamheten ska bedömas som grov.
Landerholm andas rimligen ut i dag, men den här affären är sannolikt inte över.
Det är framförallt inte över för Ulf Kristersson. Den nationella säkerhetsrådgivaren är statsministerns prestigeprojekt, men har utvecklats till en tragikomisk fars med avgångar hit och dit.
Och även om det mot förmodan inte blir en runda i hovrätten, väntar utfrågning så småningom i Konstitutionsutskottet.
Den här historien har ju inte bara en straffrättslig dimension utan i allra högsta grad även en politisk.
Denna såpopera kommer att förfölja moderatledaren in i valrörelsen.
