Från potentiell katastrof till en strimma av hopp
Den potentiella katastrofen förvandlades till en strimma av hopp.
Zelenskyj pressades inte att ge upp territorium och Trump utlovade oväntat amerikanska säkerhetsgarantier.
Men knäckfrågan är fortfarande hur man ska få Putin att avsluta kriget. Vågar han träffa Zelenskyj och prata fred öga mot öga?
Med tanke på hur illa många fruktade att det skulle gå känns gårdagens möten i Vita huset ändå som ett litet steg framåt.
Inför mötet pressade Trump den ukrainske presidenten med flera inlägg på Truth Social där han krävde att Ukraina skulle ge upp Krim och vinka adjö till Nato-medlemskap.
Men i stället för att som i februari skälla ut honom behandlade Trump Zelenskyj med respekt. Vicepresident Vance höll tyst.
Zelenskyj hade klätt upp sig i någon slags kostym och var försiktig med att svara direkt på reportrarnas frågor. Jag räknade inte men tror att han tackade Trump minst tio gånger.
Han hade lärt sig läxan.
Även Europas ledare var noga med att berömma och smöra för Trump men flera av dem hade tillräckligt med ryggrad för att fortsätta kräva en vapenvila trots att Trump avfärdade en sådan efter sitt möte med Putin.
Man skulle nästan kunna tro att det är en förhandlingstaktik från Trumps sida. Först fjäska för Putin och sedan göra sitt bästa för att hålla Europa och Ukraina på gott humör. Allt i förhoppningen att det hela ska sluta med att kriget i Ukraina upphör och Trump får Nobels fredspris.
Mitt under mötet med västledarna ringde Trump upp Putin för att övertyga honom att han borde träffa Ukrainas president på ett direkt toppmöte.
Trump hävdar att Putin sa ja. Det finns dock ingen bekräftelse på det från rysk sida.
Med tanke på att Putin inte dök upp i Istanbul förra gången i maj när USA försökte fixa ett möte mellan de två så är det tveksamt om han verkligen är beredd att träffa Zelenskyj som han hävdar är en illegitim president.
Trump hoppas på ett möte inom två veckor men än så länge finns varken plats eller datum.
Zelenskyj lovar att han kommer om mötet blir av. Han säger numera ja till det mesta Trump föreslår. Mån om att inte gå miste om USA:s stöd. Det enda han vägrar är att i förväg ge ifrån sig landområden.
Oro fanns att Trump skulle försöka tvinga honom under mötet i Vita huset men ska man tro ledarna diskuterades frågan om territorium inte ens.
Däremot öppnade Trump upp för amerikanska säkerhetsgarantier för Ukraina. Något han tidigare sagt blankt nej till.
Om han verkligen är seriös på den punkten är det ett stort framsteg för Ukraina och Europa.
Grundproblemet är nämligen att även om parterna lyckas enas om ett fredsavtal så måste det finns garantier på plats mot att Ryssland attackerar igen om några år.
Det räcker definitivt inte med Putins signatur på ett papper. Ryssland bryter mot ingångna avtal med samma lätthet som en älg hoppar över ett villastaket.
Frankrike och Storbritannien är redo att skicka fredsbevarande trupper till Ukraina efter ett avtal men det måste finnas en backup från USA. Bara supermakten med sin kärnvapenarsenal kan producera en tillräcklig avskräckning mot Ryssland.
Trump var visserligen väldigt vag om hur amerikanska säkerhetsgarantier skulle se ut men uteslöt inte att det kunde handla om amerikanska trupper. Men mindre än 24 timmar sedan ändrade han sig och gjorde just det i en intervju med Fox News.
Faran är att Trump har en övertro i att konflikten ska lösa sig bara ledarna träffas under hans skyddande paraply.
Det som främst måste till är en ändrad inställning från Putin. Toppmötet i Alaska visade att Ryssland har kvar sina maximalistiska krav där Ukraina mer eller mindre ska upphöra som självständig nation.
Det enda som kan få Putin att backa är om kostnaden för kriget blir så hög att den hotar hans maktställning. Enda sättet att nå dit är om president Trump byter taktik och pressar Putin stenhårt istället för att behandla honom med silkesvantar.
Tuffa sanktioner och massiv vapenhjälp till Ukraina vore en bra början.
Även om gårdagens möte i Vita huset gick över förväntan presenterades få konkreta resultat.
Varje toppmöte ses nu som historiskt och avgörande för utvecklingen och den framtida säkerhetsordningen i Europa. Men snarare än att hoppas på dramatiska framsteg handlar det om en långsam process som i bästa fall kan leda till en vapenvila eller fred.
Med reservation för att Trump snart byter fot igen.