Klassiska T-Jarlen måste flytta
T-Jarlen måste flytta.
Ägaren, Lasse Bengtsson, tänker inte ge sig utan strid, men det ser mörkt ut för en av Stockholms mest klassiska livsmedelsaffärer.
Oljeshejker i Abu Dhabi har nämligen planer för en underjordisk galleria och vi vet ju alla att Bob Dylan hade rätt, pengar talar inte, de svär.
– Det känns väldigt tungt just nu. Vi har 40 anställda som vi ansvarar för. Och stammisar från Nynäshamn till Norrtälje som veckohandlar här.
Vi sitter i det sparsamt möblerade och dunkla kontoret under livsmedelsbutiken, en av huvudstadens mest kända, alla stockholmare vet var den ligger, i gången till Östermalmstorgs tunnelbanestation.
Man skulle kunna tro att T-Jarlen har funnits sedan Tage Erlander styrde landet, poliserna bar sablar och tv bara var någonting som modernt folk på Manhattan hade.
Fullt så gammal är dock inte affären, den etablerades 1970, tv fanns även i Sverige, det var för övrigt detta år som riksutsändningar i färg började.
Beatles splittrades, den svenska tvåkammarriksdagen ersattes av enkammarriksdagen och en snabbmatsrestaurang byggdes om till livsmedelsbutik.
Ni fattar. T-Jarlen är en institution på Stureplan. En lika omistlig del av Östermalmstorg som Hedengrens bokhandel och Sturehof.
Men förändringarnas vindar började blåsa, Abu Dhabis regering köpte Sturegallerian, en affär som gick loss på fyra miljarder kronor, säljarens vd pep lyckligt i Svenska Dagbladet att ”vi hade väldigt höga prisförväntningar och de har överträffats”.
Planerna var stora, The Sky is the limit, fastigheter skulle rivas, fastigheter skulle renoveras, både Hedengrens och Sturehof var i farozonen, men räddades.
Miljardärerna i gulfstaten är intresserade av flödet av resenärerna i tunnelbanan och tanken är de ska ledas till butikerna i den nya gallerian genom en gång som ska dras genom T-Jarlen.
Cheferna på SL, som är hyresvärd för livsmedelsbutiken, tycks göra sitt yttersta för att vara Sturegallerians ägare till lags.
T-Jarlen ska ut ur lokalerna, Lasse Bengtsson och den andre delägaren, Christer Ericsson, stretade emot, tvisten gick till Stockholms tingsrätt som för ett par veckor sedan meddelade dom, SL vann.
– Vi överväger att överklaga till hovrätten, suckar Lasse Bengtsson.
Han är av lätt insedda skäl inte glad. Han har jobbat här sedan tonåren, arbetade sig uppåt, som folk inte sällan gjorde förr, varit delägare i många år.
Han är 52 år gammal. Det här är hans livsverk. Det var här han hade tänkt arbeta tills pensionen.
SL har förvisso erbjudit några ersättningslokaler. Men de har varit usla.
Som ytan på Karlavägen där Coop tidigare hade en butik. Den lades ner på grund av lönsamhetsproblem. Eller i Hötorgets tunnelbanestation, en lokal som har erbjudits livsmedelshandlare i flera år, men ingen har nappat, för dåligt läge.
Ytterligare ett erbjudet alternativ är att ha kvar den ytan som inte påverkas av den nya gången. Men den är för liten för att det ska gå att bedriva livsmedelshandel.
Det är onsdag förmiddag, strax före påsk. Glest i butiken. En pensionär går runt och ser ut att leta efter extrapriser. En byggjobbare köper färdigmat som ska micras. Ett par unga kvinnor med barnvagnar står och skrattar.
Jag minns den här tunnelbanenedgången från tonåren. Här fanns nästan ingenting. T-Jarlen, en Pressbyrå, i övrigt var det ödsligt.
Nu finns blomsterhandel och ett café och ett ställe som säljer wraps och en medvetenhet om att det går att tjäna pengar på varje yta.
T-Jarlen lockar med extrapris på oxfilé och löjrom. Det är en annorlunda livsmedelsaffär, att det inte finns särskilt många boende i kvarteren runt omkring påverkar utbudet.
Kontor finns det däremot många av. Och kontorsfolket köper lunch här. Dessutom tittar kollektivtrafikens resenärer in.
– Pandemin var tuff. Ett av de åren var omsättningen 40 procent lägre än normalt.
– Och det byggs ovanför oss. Under ett halvår var det 100 decibel i butiken. Då vill ju ingen handla.
Annars går affären bra. Omsättningen ligger på 100 miljoner per år, en av de högsta i landet i förhållande till butiksytan.
Frågan är för hur länge till. SL tvår sina händer. Trafikregionrådet och miljöparisten Anton Fendert vill inte uttala sig.
Kristoffer Tamsons, moderat oppositionsregionrådet, är arg, han kräver att T-Jarlen räddas.
I sak har han rätt, det är SL:s förbannade skyldighet att om inte annat ordna fram ett anständigt alternativ, men det är också betydligt enklare och befriat från kostnader att väsnas i opposition.
– Någonting med allt det här är väldigt märkligt. Hur kunde SL skriva avtal med Sturegallerians nya ägare utan en klausul om att skydda hyresgästerna? undrar Lasse Bengtsson.
Det är en i allra högsta grad rimlig fråga.
