Viktigt att Sverige utreder misstänkta krigsbrott i Gaza
Att misstänkta krigsbrott i Gaza har börjat utredas i Stockholm är viktigt.
De svenska brottsbekämpande myndigheterna visar än en gång att de håller hög internationell klass inom detta område.
Runt 700 anmälningar om förbrytelser i Gaza har gjorts till den svenska polisens grupp för utredning av krigsbrott, rapporterar Ekot i dag tisdag.
Det är såväl organisationer som privatpersoner som har gjort anmälningar. Ett antal utredningar har inletts, men förundersökningssekretess råder och Åklagarmyndigheten är förtegen om brottsrubriceringar och huruvida det finns misstänkta eller ej.
Men så mycket är känt som att utredningarna på ett eller annat sätt har kopplingar till Sverige, exempelvis i form av att brottsoffer eller att personer som kan ha begått förbrytelser befinner sig på svensk mark.
Åklagare Reena Devgun säger till Sveriges Radio att fokus just nu är att samla in vittnesmål från personer som befunnit sig i kriget och som nu är i Sverige.
Den sortens bevis är en färskvara, ju längre tiden går, desto suddigare blir minnen, att berättelser tidigt dokumenteras ökar vittnets trovärdighet och tillförlitlighet.
Det är bevis som senare kan komma att användas i rättegångar i Sverige eller i andra länder, exempelvis vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Jo, jag hör hur det låter. Ska verkligen svensk polis ödsla resurser på att utreda brott i ett krig i en annan del av världen?
Har vi inte nog med problem på hemmaplan, gängmord, sprängningar, våldtäkter, bedragare som lurar av gamla människor deras livs besparingar?
Min uppfattning är att Sverige har en moralisk skyldighet att utreda brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser om gärningsmän eller offer befinner sig här.
Men den åsikten är av underordnad betydelse. Min moraliska ståndpunkt är inte nödvändigtvis din. Viktigare är att Sverige har en juridisk internationell skyldighet att utreda och lagföra den här sortens brott.
Historiskt har det varit lite si och så med den saken, sedan andra världskrigets slut har allsköns krigsförbrytare kunnat leva i högönsklig välmåga på svensk mark utan att riskera att behöva ta ansvar för sina handlingar.
Men i början på 2000-talet ryckte svensk polis upp sig. Den första domen om brott mot folkrätten kom 2006, då Jackie Arklöv dömdes för att som legosoldat i en kroatisk milisgrupp i Bosnien-Hercegovina misshandlat och torterat elva krigsfångar och civila.
Domen var mer av principiell än praktisk natur, då Arklöv redan avtjänade ett livstidsstraff för polismorden i Malexander.
Sedan har det fortsatt på samma sätt. Två livstidsdomar för folkmord i Rwanda, långa fängelsestraff för förbrytelser i forna Jugoslavien, Afghanistan, Syrien, Iran, Irak...
20 domar på 19 år. Den senaste en livstidsdom för det vedervärdiga mordet på en jordansk pilot, som IS brände ihjäl levande i en bur i Syrien.
Det här är imponerande siffror, inte minst sett i ljuset av hur svårt och tidskrävande det är att utreda kriminalitet av det här slaget.
Det är domar som väckt internationell uppmärksamhet och som har fått åklagare från bland annat Paris att komma på studiebesök till Sverige.
Domar som skickar en viktig signal till krigsförbrytare som ännu är på fri fot:
Ni kan aldrig känna er helt säkra.
