En mirakulös söndag i La Madonnina
Publicerad 2026-02-15
Som min fine vän Anders Nylin från Sundsvall, salig i åminnelse, alltid sa när stämningen blev det minsta dålig:
– Nu tar vi varann i hand och kommer igen!
I ett par dygn har allting runt Tre Kronor varit negativt och vresigt och allmänt oskönt och som vi under mina år i den här rollen lärt oss i Vancouver, Sotji, Toronto och Montreal/Boston leder det såklart ingenstans.
Inget blir bättre av att spelare, ledare, tv-experter, reportrar, krönikörer, bloggare (särskilt dom…), fans och mailande gubbar som heter Sven-Erik och Lars-Åke går omkring med en vass sten i skon.
Ja, situationen är lite tuff efter de olycksaliga mål i röven som kostade ”oss” gruppsegern och det fanns anledning att tjura igår, men vi får ju också ta fasta på att det faktiskt började slå gnistor både om enskilda spelare och nykomponerade formationer under framförallt tredjeperioden mot Slovakien.
Kempe var grym, JEE var grym, Filip var grym, Lucas Raymond var grym (tills det som hände hände.,..) och till och med Elvis från Ånge såg ut att vara on fire.
Nu varvar pojkarna upp ännu mer i åttondelen på tisdag och sen är de redo för den svåraste uppgift de nånsin stått inför i kvarten dagen därpå.
Det är vad vi måste tro och hoppas på, för fan – annars är vi hopplösa surpuppor och olycksprofeter.
Så kom igen, fram med nävarna!
• • •
Denna mirakulösa söndag har solen lyst över La Madonnina från tidiga morgonen till sena eftermiddagen och om jag gillade stan redan tidigare vet jag inte vad man ska säga att jag är nu, efter att ha trampat omkring på de buckliga kullerstenarna i 15-gradig värme timme efter timme.
Redan när Jimmy och jag under tidiga förmiddagen tog oss ut för att åter besvara frågan ”Vad är grejen?” ¨blev jag så till mig att jag höll på att sno en vespa och störta ut i den vilda trafiken.
Resultatet kan ses…ja, någonstans på sajten och Sportbladets sociala medier.
• • •
Pryd som jag är törs jag knappt yppa namnet på schweizaren som blev turneringens första sudden death-hjälte idag, så låt mig bara konstatera att Tjeckerna – som K**an alltså sänkte på övertid – hittills varit en liten besvikelse.
• • •
Anders Nylin – som jag lärde känna genom hans barn, mina kära vänner Laaaaars, Kristina och Sören – var verkligen världsmästare på att mäkla fred och skulle gjort underverk de gånger det börjar skava mellan reportrarna och spelarna/coacherna i Zona Mista Stampa.
– Nu tar vi varandra i hand…
Bara för hans skull ska jag bara vara positivt tills jag får verklig anledning att vara något annat.
• • •
Efter ha möblerat om mitt lilla kyffe till hotellrum och upprättat en provisorisk studio i fönstersmygen spelade vi – Ondskan och jag – äntligen in ett nytt podcast-avsnitt idag också.
Sorry att det dröjt, men det är inte bara jag som haft ett tajt schema här i Lombardiet. Jonte är redaktör på redaktionen hemma i Stockholm och såna jobbar hårdare än 1800-talets amerikanska rallare under olympiska spel.
Nå, här kan ni hur som helst höra oss pladdra igen.
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/Pdowb6/nhl-podden-531-kungen-av-os-hittills
• • •
Även Tre Kronor-spelarna har varit lediga under denna ljuvliga vårdag och vare sig tränat eller träffat oss i media (vilket måste kännas ledsamt…), så vi vet inte hur det är med skadeläget och om exempelvis Philip Brobergs axel går att använda efter smällen i tredje perioden igår.
Men såvida alla är fit for fight kan i alla fall inte jag se att fler ändringar behöver göras i uppställningen, Hallam har de formationer som ska leda oss in i kriget nu.
• • •
När han väl kommit hem från mello-genrepet i Kristianstad såg Zäta till att inspektera Lucas Raymonds eftersläng – och kom fram till att det inte var någon utvisning.
”Tatar överdriver hyfsat mycket. Dock, det här kan gå ändå. Nu kommer de bli sågade av media och då brukar de lyckas till slut”, messar han.
Ja, även om han nu bor i Skåne är Zäta i likhet med Anders Nylin medelpading.
Det är såna – medelpadingar – vi ska hålla i handen nu.
• • •
En turist bland alla andra vill man ju egentligen inte vara, men samtidigt känns det inte riktigt som att man inte varit på en plats om man inte sett dess mest berömda attraktioner.
Så…
Fin är den, Duomo di Milano, men jag har aldrig sett så många duvor som på torget framför och duvor är luftens råttor.
Besöket blev följaktligen mycket kortvarigt.
• • •
Chansen att Frankrike ska skrälla mot Kanada verkar inte vara så stor.
• • •
Senare under eftermiddagen tog jag rygg på en kaffesugen Abris och hamnade i ett område som heter Navigli! och plötsligt kändes det som att gå längs Kocksgatan eller Bondegatan på Södermalm en sån där lat, stillsam sommarsöndag när ingen är i stan.
– Japp, det här är Milanos Sofo, instämde Abris när vi satt oss tillrätta på en soft uteservering och fått in ett par espresso.
Och ni undrar fortfarande varför jag plötsligt fantiserar om att flytta hit?
• • •
Nu ska jag ändå vara lite negativ och uttrycka missnöje med upplägget i den olympiska hockeyturneringen.
Det är ju inte klokt att man behöver ha studerat både kvantfysik och avancerad algebra vid MIT i Boston för att förstå vilka som går vidare till vad och varför.
Snälla, slå rakare puckar, tack.
• • •
Nu sägs det Two Martini Leifby och hans radarpartner Filip Lindfors rullar in i Milano igen, så chansen att det den underbara dagen följs av en minnesvärd kväll verkar goda.
Jag räknar med att det blir så här:
https://www.youtube.com/watch?v=eOpGCGtCVsE
Tillåt mig ta en dusch och dutta på lite lukta gott, man vill ju vara fin för en legendar som Leifby.
• • •
Imorrn återkommer bloggen någon gång efter Tre Kronors träning i Santagiulia-palatset.
Tills dess:
Cin Cin!