Förlorarna i kampen om VM-titeln i F1 – förarna som fick en chans och missade
Publicerad 2025-11-21
Flera förare har bara haft en enda chans att vinna VM-titeln i F1.
Men de har misslyckats.
Det är möjligt att det även gäller Oscar Piastri och Lando Norris. Båda två har chansen att säkra årets titel, men till nästa år väntar en stor regeländring och ingen vet hur den kommer att påverka stallen och om McLarens förare får en chans till.
Sportbladet har gått igenom F1-historien och listat andra förare som bara fick en chans att bli världsmästare – men missade den.
Senaste exemplet?
Piastris manager, Mark Webber.
Luigi Fagioli (1950)
Den 52-årige italienaren hade chansen att bli tidernas första världsmästare i formel 1. Han var två poäng efter Juan Manuel Fangio inför det sista racet – men även om Fangio bröt räckte det inte. Nino Farina, även han i Alfa Romeo, vann loppet och gick från plats tre i VM till mästare. Fagioli vann sitt sista GP-lopp 1951 i sitt sista lopp, då var han 53 år gammal. Han är fortfarande den äldsta GP-vinnaren i F1. 1952 omkom han i samband med en olycka under ett sportvagnslopp i Monaco.
Wolfgang Graf Berghe von Trips (1961)
Han inledde sin F1-karriär 1957 och 1961 kunde han ha blivit den första världsmästaren i sporten. Ferrariföraren vann två GP-lopp och efter hemmaloppet på Nürburgring återstod två deltävlingar, han ledde mästerskapet och hade pole position i följande deltävlingen på Monza. Där kolliderade han med Jim Clark. Kraschen är den dödligaste i F1-historien, Berghe von Trips och ytterligare 15 åskådare omkom.
Hans Ferrari-kollega Phil Hill vann loppet och även VM. Ferraris ställde inte upp i säsongsfinalen på Watkins Glen.
Clay Regazzoni (1974)
Schweizaren slutade trea under sin första F1-säsong 1970. Fyra år senare hade han chansen att vinna VM tillsammans med Ferrari. Han vann ett lopp, var otroligt jämn och när två lopp återstod ledde han VM, men vid säsongens näst sista lopp i Kanada slutade han tvåa. Inför säsongsavslutningen hade han lika många poäng som Emerson Fittipaldi - men där slutade han elva och Fittipaldi säkrade titeln. Regazzoni tävlade i F1 till 1980, men var aldrig mer så nära en VM-titel.
Ronnie Peterson (1978)
Sveriges främsta F1-förare genom tiderna var tvåa i mästerskapet redan 1971. År 1978 var han tolv poäng efter teamkollegan Mario Andretti och hade teoretiska chanser att nå VM-titeln i slutet av säsongen när F1 kom till Monza i Italien.
Andretti hade övertaget och säkrade VM-segern i Italiens GP, samma deltävling som blev Ronnie Petersons sista. Svensken avled av de komplikationer som uppstod ungefär ett dygn efter startkollisionen. Peterson vann tio lopp i Formel 1 och är den enda svenske föraren som slutat topp tre i mästerskapet. Andretti är den senaste föraren från USA som vunnit en VM-titel och hans seger i Nederländerna 1978 är också den sista GP-seger som vunnits av en amerikan.
Carlos Reutemann (1981)
Den argentinske F1-föraren var en del av F1 1972–1982 och efter tre tredjeplatser i VM var han 1981 nära att vinna titeln. Williams förare vann två av de första fem loppen och hade en poängs försprång på Nelson Piquet inför VM-finalen i Las Vegas. Väl där säkrade han pole position, men slutade bara åtta. Piquet vann titeln med en poäng till godo. 1982 körde Reutemann bara två lopp innan han avslutade karriären.
Didier Pironi (1982)
Ferrari-föraren hade greppet om VM-titeln, han ledde mästerskapet med nio poäng när han kom till kvalet till Tysklands GP. Där kraschade han illa, han körde aldrig mer i Formel 1.
Fem år senare omkom han i samband med en båtolycka.
John Watson (1982)
Efter Pironis olycka blev det en mästerskapskamp mellan John Watson i McLaren och Williams-föraren Keke Rosberg. Watson ledde länge mästerskapet, men efter fyra brutna lopp blev för mycket. Inte ens andraplatsen vid finalen i Las Vegas kunde rädda honom. Rosberg vann sin första och enda VM-titel med fem poängs marginal.
Watson avslutade sin karriär 1985.
René Arnoux (1983)
Efter fem år hos Renault bytte fransmannen till Ferrari, och trots en tung start lyckades han vända trenden. I slutet av säsongen tog han tre segrar på fem lopp och när två tävlingar återstod låg han bara två poäng efter landsmannen Alain Prost, Renault.
Men det var ingen av dem som vann titeln, det gjorde Nelson Piquet. Marginalen? Två poäng.
Arnoux tävlade i F1 fram till 1989, men vann inga fler lopp.
Michele Alboreto (1985)
Italienaren fick en fin start på säsongen 1985 och ledde mästerskapet efter halva säsongen, men bröt de fem sista deltävlingarna. Alain Prost vann VM-titeln, medan Alboreto som var teamkollega med Stefan Johansson 1985, drabbades av ett enormt oflyt. Tillförlitligheten ställde till det, oavsett om han tävlade för Ferrari eller andra stall. Han vann aldrig något mer lopp i Formel 1 och lämnade mästerskapet 1994.
År 2001 omkom han, när han testade en Audi R8 på Lausitzring i Tyskland.
Eddie Irvine (1999)
Michael Schumacher bröt benet på Silverstone, vilket gjorde att Ferraris nummer två plötsligt var med i kampen om VM-titeln. Eddie Irvine vann fyra lopp under säsongen och ledde också mästerskapet med fyra poäng inför säsongsfinalen på Suzuka, men McLarens Mika Häkkinen vann loppet. Han säkrade också VM-titeln före Irvine som var trea i mål i sitt sista lopp för Ferrari. År 2000 bytte Irvine till Jaguar, där körde han utan större framgång under ytterligare tre säsonger.
Juan Pablo Montoya (2003)
Racerföraren från Colombia vann Indy 500 första gången år 2000, ett år senare kom han till Formel 1. Två år senare hade Montoya, som tävlade för BMW Williams, chansen att vinna titeln. Han vann två lopp, tog sju pallplatser på lika många försök och när två deltävlingar återstod av säsongen låg han bara tre poäng efter Michael Schumacher.
Men i USA försvann alla möjligheter. Han kolliderade med Ferraris Rubens Barrichello på det tredje varvet och bestraffades med att köra igenom depån en extra gång. Han slutade sexa, vilket gjorde det omöjligt att ta hem titeln. Schumacher säkrade sin femte VM-titel, Montoya lämnade F1 utan någon titel år 2006. Han vann Indy 500 även 2015.
Felipe Massa (2008)
2007 vann han tre lopp, det året vann kollegan Kimi Räikkönen VM-titeln. Året efter hade han chansen och han var också världsmästare när han tog målflagg hemma i Brasilien, men när McLarens Lewis Hamilton körde om Toyotas Timo Glock i den sista kurvan säkrade britten VM-titeln. Marginalen? En poäng. Massa tävlade i F1 till 2017, men vann aldrig något mer F1-lopp. Han har nu startat en juridisk process i London för att få tillräkna sig VM-titeln 2008.
Rubens Barrichello (2009)
Han var Ferraris nummer två bakom Michael Schumacher, men 2009 fick han en oväntad chans hos Brawn som klarade den nya regeländringen allra bäst. Brawn BGP 001 var fältets bästa bil och han vann säsongens två lopp. I teorin hade han chansen att vinna VM när två deltävlingar återstod - men teamkollegan Jenson Button lyckades bättre. Button säkrade sin enda VM-titel. Barrichello körde två säsonger till för Williams innan han avslutade karriären.
Mark Webber (2010)
Racerföraren från Australien hade fyllt 34 år när han fick sin stora chans tillsammans med Red Bull. 2010 vann han fyra lopp och ledde VM när tre lopp återstod, men teamet vägrade att ge en förare allt stöd eftersom även Sebastian Vettel hade chansen att vinna titeln. I säsongens 17:e lopp i Sydkorea kraschade Webber och Fernando Alonso tog över VM-ledningen.
Inför säsongsfinalen hade Webber åtta poäng upp på Alonso. Sebastian Vettel var trea och hade 15 poäng upp till Alonso. Vettel vann finalen och titeln med fyra poängs marginal, Alonso slutade sjua och Webber åtta. Webber fick inga fler chanser att vinna någon VM-titel.
Fotnot: Ytterligare ett par förare, som exempelvis Heinz Harald Frentzen (1999) hade kunnat ta en plats på dem här listan, men detta är ett urval. Ni är välkomna att diskutera förarna och säsongerna i kommentarerna.
Red Bull inför F1 i Las Vegas: Får gissa oss fram
Lando Norris körde den snabbaste tiden under fredagens träningar, men eftersom det var två röda flaggor kortades träningstiden ner och resultatlistan är allt annat än representativ.
– Vi hann inte ens prova det mjuka däcket innan den första röda flaggan kom. Det försvårar naturligtvis hela processen. Om det tredje träningspasset är torrt kan man fortfarande reparera det hyfsat. Men frågan är: Vilket däck är bättre, medium eller hårda däck? Det skulle egentligen också ha stått på schemat i dag, nu får får vi mest gissa oss fram, säger Red Bulls Helmut Marko till Sky.
Lando Norris, McLaren var snabbast, före Kimi Antonelli, Mercedes och Charles Leclerc, Ferrari. Men han drabbades av problem med växellådan.
– Jag tycker att Mercedes är väldigt starka, naturligtvis är även McLaren och Red Bull med i toppen. Därför tror jag att det blir spännande. Jag hoppas bara att vi kan bygga vidare på detta och kämpa om pole i morgon, säger Leclerc efter träningen.
Enligt däcktillverkaren Pirelli är det mindre graining i år än vad det var förra året.
Resultatlistan från träning 2 i Las Vegas
